Först sitter man på terrassen och väntar på gästerna. Maken har provisoriskt satt upp tältet på gräsmattan, och hängt upp gungan. Det är till och med hyfsat städat. Bortom syrenbuskar och äng skymtar sjön med den lilla badplatsen. 

Sen får man förmånen att uppleva barnbarnets första möte med en badstrand. Från: ”Vill du också bada?” Svar: ”NÄ!” –  via ett tveksamt ta av skorna och “blöta fötterna” – hela vägen till det kiknande skrikskrattet när det är precis lagom läskigt-fast-mest-härligt. Endast iklädd solhatt (barnet, inte vi). Till och med en liten kallsup när plaskandet blev för våldsamt var helt OK. Och sandstranden är liten men fin: ”Vilken stor sandlåda!” sa barnet.

Fortsätt läsa ”Sommardag på landet”

Inför omkaklingen av vårt rasande badrum  roar jag mig med att bläddra i glassiga “Stora badrumsboken”. Inte för att vi har några glassiga planer, utan för att jag tycker sånt är kul.

Kanske beror det på att jag är uppvuxen under enkla förhållanden, men mina associationer börjar alltid skena när jag kollar in estetiska inredningar. Att jag dessutom alltid funderar kring om det verkligen är praktiskt och lättstädat hänger möjligen ihop med att jag är både opraktisk och lat.

Om ni undrar: Det man ser på bilden är alltså INTE (som jag trodde) det där hörnet i källarn som man får hålla till godo med medan badrummet renoveras, utan ett duschutrymme med ”slimmad elegans”, “med väggar av grovt putsliknande material och ett trägolv som känns mjukt och organiskt under fötterna.”

Fortsätt läsa ”Sofistikerade badrum och jag: pärlor för svin”

Plötsligt hittade vi ett körsbärsträd på tomten! 🙂 Det vi planterat verkar föra en tynande tillvaro: Vi ser  lite kart ibland, men inga mogna bär, troligen är fåglarna där före oss. Men det hitttills okända lilla trädet har smart nog gömt sig i syrenbuskarna. Tills det nu avslöjades av de mörkröda små bären, som definitivt inte var syren. Körsbären är små och inte så söta, men goda.

De röda vinbären tog tyvärr slut för ett antal år sen. Förutom de svarta vinbär som “alltid” funnits där och som jag inte tål så bra, har vi numera bara vilda bär: smultron och ett växande antal hallonbuskar, med (inte helt vegetariska… 😉 ) bär av olika modesjang.

Hur kommer det sig att odlade smultron och hallon aldrig verkar bli lika goda som de vilda?  Liksom förädlade  rosor kan de bli både större och vackrare, men doften och smaken verkar vara knepigare att få till.

Fortsätt läsa ”Om bär och människor”