Författare: lenaikista

Texter o tankar

Vem har ansvaret? Egentligen.

Min mamma led i många år av ångest och depression. Diverse andra möjliga diagnoser dök ibland upp och försvann – alltid fysiska, oftast ärftliga. Mamma längtade oerhört efter att få en enkel förklaring till att hon mådde så dåligt. Drömmen var att en läkarauktoritet skulle titta på henne med den röntgenblick hon innerst inne var övertygad att såna har, veta vad felet var och skriva ut PILLRET som i ett slag fixade det hela. TADAMM! 🎆

När hon mådde bättre kunde vi skoja om detta, men hennes längtan kvarstod.

Och auktoritära läkare fanns det gott om (hoppas de är färre nu för tiden): Dr X genomförde en troligen onödig operation, medan dr Y vägrade att tro att det var X som gjort det, eftersom han visste hur skicklig denne var. (Vem som istället skulle ha opererat talade han inte om. Mamma själv?) Dr Z slutligen skrev ut allt högre doser av en medicin som ställde om hela ämnesomsättningen så att det började få fatala följder. Till slut fick vi i princip rymma med henne, för hon vågade inte “göra slut”, så auktoritär var han…

Fortsätt läsa ”Vem har ansvaret? Egentligen.”

Profilbild för Okändlenaikista3 kommentarer
Hur funkar vi?, Texter o tankar

Jag är Du – Du är Jag

Jag får veckobrev med tankar och tips från  svenskimago.com .  (Reklam? Jajamensan, men helt obetald! 🙂 ) Den här gången handlade det – som ofta – om att det är möjligt att lära sig konsten att kommunicera så att det inte bara blir prat utan riktig kontakt. Fast det är svårt, mycket svårt.  Och så fick jag länk till en film om hur vi alla hör … Fortsätt läsa Jag är Du – Du är Jag

Profilbild för Okändlenaikista2 kommentarer
Relationer

Om mina långlivade tvåsamheter  

I dessa dagar skrivs det mycket om att vara tvåsam eller singel. Så här kommer min historia.

Vid 18 års ålder insåg jag att jag aldrig skulle kunna leva ihop med någon. Jag hade då tillbringat en sommar med en kompis som jag känt hela mitt liv: först delade vi sommarjobb, sen åkte vi på semester tillsammans. Efter det tror jag vi var överens om att inte ses på väldigt länge…

Någon vecka senare träffade jag en kille från Berlin – och allt var självklart. I tur och ordning flyttade vi ihop, gifte oss, fick två fina barn, skaffade hus. Och hade det bra ihop. Tror jag. 30 år senare verkade något ha slocknat. Vi försökte hitta tillbaks till varann, men till slut  skildes vi, vänligt och sorgset. Tror jag.

Nu tänkte jag leva som singel, jag hade ju haft en längre och bättre tvåsamhet än någon jag kände. Jag funderade mycket kring vem singel-jag var, eftersom jag varit en barnslig 18-åring när jag träffade min man som, trots att han var något yngre, var betydligt mindre barnslig och med tiden nog blev lite storebror.

Fortsätt läsa ”Om mina långlivade tvåsamheter  ”

Profilbild för Okändlenaikista13 kommentarer
Övrigt

Sann historia ur livet (och plötslig ILSKA!)

OBS: När Google svalde Picasa i maj gjorde protesterna(?) att man lät Picasa vara kvar en övergångstid. Nu har man tydligen låtit bilan falla. Kolla gärna om bilden funkar så här. Även om den gör det går man tydligen inte säker, för de luriga jävlarna verkar bara vänta på att man vänder ryggen till.  😠 😱 👹 Inte kommer jag in på mailen heller!

Nu när jag kräkts färdigt kommer det lättsamma inlägget jag tänkt göra (som tur var redan skrivet):

Mitt i ett seriöst samtal dyker ett minne upp. Ett sånt där tillfälle där verkligheten överträffar dikten. Det är svårt att förstå det komiska fullt ut om man inte var där, men jag gör ett djärvt försök.

Fortsätt läsa ”Sann historia ur livet (och plötslig ILSKA!)”

Profilbild för Okändlenaikista2 kommentarer
Vi på nätet

King Click rules (❓)

Jag läser mycket, bland annat bloggar av väldigt olika slag. De flesta skriver – liksom jag själv – om mycket varierande ämnen. En del inlägg är jag intresserad av, annat inte. I så fall återkommer jag en annan dag. Inlägg som intresserar mig kommenterar jag gärna och ibland kan de inspirera mig att skriva något. Alltså som ett samtal.

Men ibland stöter jag på tanken: “Eftersom det verkar vara många fler som vill läsa om det här skriver jag väl om det då.”

Det förstår inte jag. För mig är det härliga med en privat, helt okommersiell blogg att jag får skriva när jag vill om precis vad jag känner för just då – eller låta bli. Till skillnad från när jag jobbade är jag fri att nörda in mig på nåt som kanske är helt meningslös kunskap och inte intresserar någon annan än mig. Just for fun! 😜

Fortsätt läsa ”King Click rules (❓)”

Profilbild för Okändlenaikista10 kommentarer
Övrigt, Om Trump

Är Trump helt enkelt livrädd för att bli vald?

Ingen trodde väl från början att Trump skulle ha en chans att bli republikanernas presidentkandidat. Inte ens han själv, läste jag. Han ville bara röra om i grytan. Intressant tanke.

Att entusiasmen blev så stor visar väl hur sorgligt frustrerade många amerikaner är med “etablissemanget”. (Jag har i och för sig lite svårt att förstå hur en miljardär med en så priviligierad bakgrund INTE skulle tillhöra etablissemanget, men jag är ju inte amerikan. 😉 )

Fortsätt läsa ”Är Trump helt enkelt livrädd för att bli vald?”

Profilbild för Okändlenaikista9 kommentarer
Övrigt

I händelsernas centrum – eller❓

Jag har bott vid tunnelbana i stort sett hela mitt liv – och det vet man ju hur farligt DET är! Även om jag aldrig märkt nåt. Numera finns vi till och mera nära ett av ställena där bilar ideligen brinner och folk skjuter på varann. Sägs det. Fast vi märker inget. Utom gänget som sitter med pavorna på gräset vid centrum, men så gör man ju på chica Söder också, har jag sett på nyheterna. 

Och så hör vi förstås polishelikoptern ibland. Vi brukar vinka från balkongen och sen kollar vi nyheterna på nätet och kan hitta t ex det oförglömliga mopedrånet. (Favorit i repris):

För någon vecka sen var helikoptrarna ovanligt envisa. Även i Facebookgruppen för vår bostadsrättsförening diskuterades livligt vad som hänt, för det verkade vara flera helikoptrar som länge hovrade över den lilla ån i närheten. (“Hovra” heter det när helikoptern står stilla, det vet man när man bor här. 😉 ) En granne meddelade upphetsat: “Nu hör jag skott!”. Fast det gjorde ingen annan (inte ens vi) och inget mer meddelades om detta, inte i nyheterna dan efter heller.

Fortsätt läsa ”I händelsernas centrum – eller❓”

Profilbild för Okändlenaikista4 kommentarer
Hur funkar vi?

“Har jag blivit våldtagen?”

… lär ha varit den vanligaste frågan från ungdomarna i en undersökning.

“Stackars barn, vad har de då haft för sex?” undrade jag förskräckt. Det kanske ligger mer bakom än så.

Vetenskapsradion Forum handlade visserligen om att sjukvården på många håll helt saknar rutiner för att ta hand om våldtagna män – som ju möts med ännu större misstro än kvinnor, eftersom män “inte kan våldtas”. 😕

Men man beskriver även offrens reaktion, likadan för män och kvinnor. Och det här var nytt, åtminstone för mig. Jag skrev ju nyligen om den efterhängsna myten om att  våldtäkt oftast är = överfallsvåldtäkt. På samma sätt utgår man lätt ifrån att den som blir våldtagen skriker, slåss och gör motstånd, är chockad och gråter. Men läkaren på SöS akutmottagning för våldtagna säger att fysiska skador är ganska ovanliga – eftersom gärningsmannen inte behöver ta till våld:

Det vanligaste är att offret reagerar  med en frysreaktion (”tonic immobility”): passivitet, förlamning, kanske säger man inte ens nej. För man är helt överrumplad av att en person gör så mot en.

Särskilt om det är en närstående.

Fortsätt läsa ”“Har jag blivit våldtagen?””

Profilbild för Okändlenaikista2 kommentarer
Övrigt

Utan dator försmäktar jag på denna ort 😢  

… eller hur det nu var Pippi Långstrump sa. (Snus hade jag förresten inte heller. )

Dramats första akt: Första dan på landet startar inte datorn. Svart skärm. Men när jag sätter i sladden går den igen = suck av lättnad. Resten av tiden där: Sladd ur = svart skärm! Sladd i = OK.

För en laptop känns det ju liite trist att inte vara flyttbar, men det funkar ju ändå.

Akt 2: Datorn börjar ladda ur. Sladden i, men ändå  l-å-n-g-s-a-m  urladdning. Enligt datorlogik(❓) går det lite upp och ner: en del dagar slutar det på 73%, andra på 95%. Det börjar hur som helst verka ohållbart.

Jag läser instruktionsboken i datorn (innan den hinner bli helt urladdad): “Man kan återställa till fabriksläge. OBS: All data går då förlorad!” Låter inte bra, jag kontaktar supporten per e-mail. “Vad göra?” Svar: “Har du prövat att återställa?” Okej då!

Fortsätt läsa ”Utan dator försmäktar jag på denna ort 😢  ”

Profilbild för Okändlenaikista10 kommentarer
Relationer

De onda 😈  och de goda 😇 . Eller?

Nu blev jag fundersam igen. Jag har ju förut brottats med att försöka förstå även aggressiva feminister. Men det går inte, resonemanget blir för enkelt. Mycket enklare än livet.

Ilska är jättebra när man behöver få kraft och mod att säga ifrån. Men den är inget tillstånd man vill fastna i. Då blir det destruktivt, och i längden självdestruktivt. Åtminstone enligt min erfarenhet.

Det är helt förståeligt att efter exempelvis en brutal våldtäkt känna att man skulle vilja slå ihjäl alla män. T o m den behärskade Hilary Clinton, som stannade kvar hos sin otrogne man, sa i en intervju: ”As his wife, I wanted to wring Bill’s neck!“  Men det känns inte bra när omvärlden applåderar en ung tjejs offentliga: ”Jag hatar män!”. För man riskerar att fastna i en återvändsgränd. Det blir för enkelt.

Hur gör man exempelvis för att övertyga sig själv om att motståndet mot Hilary Clinton uteslutande(?) kommer från kvinnohatande män? Utan att fördjupa mig i det amerikanska valet (den galne clownen skrämmer skiten ur mig!) ser jag på TV massor av skränande kvinnor som verkar hata Clinton, mest för att hon är “oärlig och korrupt”.

Fortsätt läsa ”De onda 😈  och de goda 😇 . Eller?”

Profilbild för OkändlenaikistaLämna en kommentar