Inför omkaklingen av vårt rasande badrum  roar jag mig med att bläddra i glassiga “Stora badrumsboken”. Inte för att vi har några glassiga planer, utan för att jag tycker sånt är kul.

Kanske beror det på att jag är uppvuxen under enkla förhållanden, men mina associationer börjar alltid skena när jag kollar in estetiska inredningar. Att jag dessutom alltid funderar kring om det verkligen är praktiskt och lättstädat hänger möjligen ihop med att jag är både opraktisk och lat.

Om ni undrar: Det man ser till höger är alltså INTE (som jag trodde) det där hörnet i källarn som man får hålla till godo med medan badrummet renoveras, utan ett duschutrymme med ”slimmad elegans”, “med väggar av grovt putsliknande material och ett trägolv som känns mjukt och organiskt under fötterna.”

Under rubriken “effektivt” ska det i alla fall handla om badrum där man snabbt tvättar sig och gör sig i ordning och “form och funktionalitet gäller”. Det låter ju praktiskt och bra, så jag hoppar över kapitlet om prydnadsföremålen som man kan ha i badrummet om man ofta dammar och håller rent, såsom golvkandelabrar, sammetsdraperier och antika gunghästar.

I det funktionella badrummet passar en specialtillverkad kombination av “tvättbord och handfat” i rostfritt stål, läser jag. Det är ungefär 5 cm djupt och ”kan kännas otillräckligt grunt för en som är van vid vanliga handfat”, men det lär räcka – i alla fall ”oftast” – för “normal tandborstning, hand- och ansiktstvätt”. Och man bör använda ett specialrengöringsmedel.

Jag tyckte det mest såg ut som en gödselränna – och då är jag ändå inte från landet. Sen undrar jag vad som händer om man tandborstar eller tvättar sig “onormalt” mycket – vad nu det är? Har man ett extra handfat för sånt? Kommer att tänka på kungen som levde för några hundra år sen och hade ett lyxigt handfat i kaffekoppsstorlek. Han doppade nämligen bara två fingrar i det och rengjorde ögonvrårna. Sketlukten parfymerade han bort. 🙂

Den tillhörande specialdesignade rostfria toan tycker jag ser ut precis som den sunkigaste sortens vägtoalett, den där städarna kan spola av hela rummet med slang. Alldeles utan specialrengöringsmedel, misstänker jag.

Ståltrenden fortsätter med ett “skulpturalt specialdesignat badkar”. Det är nog min sjuka fantasi, men jag skulle garanterat känna mig som en tvångsbadad farlig intern på en institution av ett slag som (hoppas jag) försvann för många år sen.

“Kopparbadkar har utmärkta värmeledande egenskaper, men det kräver avsevärt underhåll för att inte vattenränder och kvarvarande vattenstänk ska bilda ärgade fläckar.” Karen kräver “professionell specialrengöring”, medan “träbadkar av den japanska modell som blivit alltmer populär på senare år varken tål tengöringsmedel eller vissa tvålar”. Dessutom kräver vissa träbadkar en “konstant hög luftfuktighet för att inte torka, krympa eller i värsta fall spricka”.

Måste vara BINGO! att skaffa ett svindyrt badkar som varken tål vatten eller tvål. 🙂 Och tvingas hålla en luftfuktighet som människor inte mår bra av eftersom badkaret kräver det.

Ett tips som låter vettigt är att man för de tunga specialbadkaren bör kontrollera att bjälklag och golv klarar vikten av badkaret, även när det innehåller vatten och badare. Helst i förväg. Innan grannen får oväntat besök…

Man tipsar också om att spegelglas är ett bra stänkskydd bakom tvättstället. I stugan har vi just bytt ut det. Redan efter en (förhoppningsvis normal) tandborstning var det spegelputsardags.

Tips från mig: Om ditt liv är tomt och innehållslöst, och  du vill fylla det med något: Skaffa ett badrum som kräver ständig tillsyn och skötsel! 🙂

Sen är jag kanske lite udda, men jag vill gärna duscha av mig efter badet. Då kommer man inte långt med den sidomonterade kran som står vid bredvid karet och “välver sig i en gracil båge över badkarskanten utan att störa dess rena, avskalade kanter.” Inte får man in huvet under den för att tvätta håret heller.

Det KAN bli lite som Sven Melander i torken.

Fast lite har vi (tydligen) råkat lyxa till det, helt spontant:

På badrumsutställningen såg vi ett exklusivt duschset i ärgad koppar och i boken fanns något liknande. När rörmokarn drog rören i stugans toa frågade han om han skulle kosta på rostfritt.”Nä”, sa vi ”det behövs inte, vi låter dem bara vara som de är. Det är ju gamla skafferiet med lite utedasstuk och kan vara lite osnofsigt. Huvudsaken att det fungerar.”

Voilà LYX! (Fast hållaren sticker av, vi får nog investera i nåt färdigärgat där.)