Kategori: Hur funkar vi?

”Felet med världen är att de dumma är så tvärsäkra och de kloka så fulla av tvivel,” sa Bertrand Russell. Rationella och logiska är vi i alla fall inte.

Hur funkar vi?

Den svåra konsten att bekräfta sig själv

Såg en Telia-reklam, som jag innerligen hoppas var ironisk: Vi ser den allra första, magiska ögonkontakten med en nyfödd – och jag återupplever omedelbart den starka känslan, trots att det är 43 respektive 37 år sen. I reklamen säger en röst: “Kanske den mest fantastiska stunden i livet”. OCH FORTSÄTTER: “Vad kan kanske göra ögonblicket ännu större? LIKES! Massor av likes!” – och så sliter föräldern fram plattan. 

Själv kräks jag lite i munnen.

Och läser en bok av Linus Jonkman, han som har skrivit om att det kan vara bra att vara introvert även i en tid som vår, där till och med medierna är “sociala”… Han citerar en twittrare, som lär ha lånat citatet (från sociala medier?). Det är ändå bra:

Jag såg en kille på tåget idag. Han hade ingen smartphone, surfplatta eller bärbar dator. Han bara satt där och åkte tåg. Som en psykopat.

Fortsätt läsa ”Den svåra konsten att bekräfta sig själv”

Profilbild för Okändlenaikista5 kommentarer
Hur funkar vi?, Texter o tankar

Det här med ångest och depression – igen

Själv har jag ju varit förskonad från depression och ångest. Men jag levde länge nära – till slut kanske alltför nära – min mammas kamp. Och jag är fortfarande intresserad av att försöka förstå. Så jag tittade naturligtvis på Idévärldens: “Det ska göra ont att leva” för ett tag sen. 

Utgångspunkten var Fredrik Svenaeus bok “Homo patologicus: Medicinska diagnoser i vår tid”: Människan har alltid varit en lidande varelse, utan kriser hade inga stora upptäckter gjorts. Det är alltså något vi måste förhålla oss till. Kroppslig smärta har den medicinska vetenskapen till stor del lyckats bota eller tämja. Då ligger det nära till hands att försöka ta itu med den själsliga smärtan på samma framgångsrika sätt, och utgå ifrån att det alltid finns något biologiskt/patologiskt bakom lidandet: “Homo patalogicus”.

Men använd på det sättet funkar inte den medicinska vetenskapen så bra. Vid kroppsliga sjukdomar ställer man diagnos genom provtagning, men psykiatriska diagnoser bygger på tolkning av symptom. Och eftersom vi alla befinner oss på en glidande skala blir det svårt att dra gränsen mellan sjukt och frisk variation. Hur introvert, glad, lessen, lat, känslig, temperamentsfull, neurotisk, etc får man vara och fortfarande vara “normal”? 🤔 Hmm..

Fortsätt läsa ”Det här med ångest och depression – igen”

Profilbild för Okändlenaikista2 kommentarer
Relationer

”Vi behöver gå isär – för att kunna vara ihop”.

Det var rubriken på veckomailet om Imagoterapi. Det fortsatte:

  • Vi är hundraprocentigt ansvariga för oss själva, våra behov, våra val, vår glädje och vårt liv i stort.
  • Vi förstår att vi även ”smittar” varandra hela tiden, och därmed har ett ansvar för helheten.
  • Vi kan aldrig ta ansvar för vad andra känner, tänker eller gör.

Det påminde mig om samtalet på en annan blogg kring det här med hur olika vi vill leva våra liv. Och jag gillar ju att vrida och vända på egna och andras tankar, känslor och erfarenheter – när man ser på sig själv och andra “med varma ögon”, som terapeuten säger. Och så hittade jag videosnuttar på nätet.

Fortsätt läsa ””Vi behöver gå isär – för att kunna vara ihop”.”

Profilbild för Okändlenaikista4 kommentarer
Relationer

Om självbilder i relationer

Ungefär ett år efter separationen insåg jag att min bekantskapskrets var helt enkönad och de enda män jag hade kontakt med var jobbarkompisar. Så hade det visserligen alltid varit, men det blev tydligare när jag inte längre ingick i ett par som umgicks med en del par. Jag bestämde mig för att göra nåt åt saken.

”Det är aldrig för sent!” tänkte jag käckt. Det här var ju året när jag till och med hängde med på skidresa! Visserligen fick mina väninnor lotsa ner mig till en tidigarelagd afterski, när jag vågat mig upp i en icke-barnbacke och inte kom ner… Men jag kunde i alla fall bocka av skidåkning på min “bucket list” – om jag haft någon.

Så hur får man manliga vänner? Jag är inte så social att jag ens vet hur man får kvinnliga vänner, men i lokalpressen såg jag kontaktannonser. (Det här var på papperstidningarnas tid.) Så jag satte in en sån. Stressande många män ringde och jag insåg att man måste vara snabb för att få tag i dem innan de hunnit få napp på annat håll.

Fortsätt läsa ”Om självbilder i relationer”

Profilbild för Okändlenaikista23 kommentarer
Vi på nätet

Det finns hopp! Efter faktaresistensen kommer medborgarforskningen.  

magnifying-glass-1019982_640Jag återkommer ideligen till det här med faktaresistens och filterbubblor, som verkar hota att krympa vår värld.

Faktaresistens: Man tar inte in fakta som talar emot ens egen uppfattning – vilken därigenom cementeras. (nyord 2015)

Filterbubblor: Sökmotorernas algoritmer väljer ut sökresultat med hjälp av användarens sökhistorik – vilket gör att resultatet bara bekräftar den egna världsbilden. (nyord 2016)

Det låter ju inget vidare, även om jag även hittade några goda nyheter, bl a en forskare som kommit fram till att föreställningen om filterbubblors inverkan är tämligen överdriven. Det är bara en del av många algoritmer som förstärker filterbubblan, medan andra motverkar den. Och visserligen föredrar människor generellt information som bekräftar vad de redan tror sig veta, men de tröttnar också på att höra samma sak flera gånger.

Fortsätt läsa ”Det finns hopp! Efter faktaresistensen kommer medborgarforskningen.  ”

Profilbild för Okändlenaikista3 kommentarer
Vi på nätet

Är det verkligen sant? Eller skiter vi i det nuförtiden?

Jag tror att vi som inte skiter i om det vi hör är sant eller inte faktiskt kan göra en insats – bara genom att bli bättre på det här med källkritik. Nedan visar Viralgranskaren hur världen ser ut med och utan faktakoll. 

(SPOILER:
MED faktakoll kan man snart dricka te i lugn och ro, UTAN blir det snabbt kalabalik på hela klotet.)

Vi har nyligen kunnat följa en presidentvalskampanj, där den ena kandidaten ibland gled på sanningen, medan den andre kaskadkräktes falska fakta, bl a på Twitter. Och det vann han på! Vad säger det om världens tillstånd?

Fast det kanske var bra på ett sätt, för efter denna chock verkar det vara många som funderar kring hur vi ska kunna avslöja och stoppa fejkade nyheter. SVT har exempelvis skrivit in i sin treårsplan att man ska hjälpa till att sticka hål på bubblorna: ”Vi måste ha tålamod istället för att obetänksamt dela allt”. Journalistikens uppgift bör vara att utmana invanda föreställningar och på faktabaserad grund ge en flerdimensionell bild av världen. Inte att stryka medhårs genom att bara bekräfta det läsaren redan tror sig veta.

Fortsätt läsa ”Är det verkligen sant? Eller skiter vi i det nuförtiden?”

Profilbild för Okändlenaikista6 kommentarer
Vi på nätet

Finns det hopp om näthatarna? Kan det liksom – gå över?

För nästan två år sen satt jag och funderade kring de kaxigas bräckliga egon. Om det varit idag hade jag förstås tänkt mest på Trump, men då gällde det aggressiva bloggare. Exempelvis Alex Schulman, som byggde upp ett kändisskap med en stor blogg som han småningom la ner, eftersom han tyckte att hans bloggkaraktär hade “gjort sig skyldig till saker som jag själv finner motbjudande”, bloggen hade ”blivit ett monster”. 

sad-dab-93946_640När han själv blev omskriven på samma sätt som han skrivit om andra blev han chockad och sårad. Precis som Trump, som nu till och med blir kränkt å sin vicepresidents vägnar, trots att denne själv inte verkar ha tagit illa upp vid sitt teaterbesök.

Fortsätt läsa ”Finns det hopp om näthatarna? Kan det liksom – gå över?”

Profilbild för Okändlenaikista16 kommentarer
Vi på nätet

Jag vill inte ha några cyberkompisar!

På födelsedagsmorgonen tar jag min kaffekopp och öppnar datorn för att läsa tidningarna. Skrattar och visar min man Googlesidan: “Titta, det ser ut som födelsedagsljus!” Sen läser jag texten (och inser att det ÄR födelsedagsljus):

Grattis på födelsedagen, L!

Under dagen duggar det in födelsedagspresenter från alla webbutiker jag nånsin handlat i, så jag kan jämföra hur mycket de tycker jag är värd (från 70 kronor till 50%). Och åtminstone en vet precis vad jag skulle vilja ha, fast jag inte alls behöver.

Det börjar kännas kusligt nu.  😨  Jag umgås ju gärna med människor via nätet (bloggar, mail), men själva cyberioterna eller-vad-jag-nu-ska-kalla-dem vill jag inte ha nåt personligt förhållande till.

Fortsätt läsa ”Jag vill inte ha några cyberkompisar!”

Profilbild för Okändlenaikista10 kommentarer
Relationer

Att växa ifrån eller med varann – det är frågan

Jag har ju tillbringat mitt vuxna liv i långa relationer. (Det trodde jag inte som 18-åring…) Och det blir bara bättre. Hur kommer det sig? Är det annorlunda för andra? Vill man leva på olika sätt från början eller beror det på tidigare erfarenheter- goda eller dåliga? En blandning, förstås, men min man och jag funderar ofta kring sånt här. 

Vi är olika på många sätt, och i allmänhet griper olikheterna in i varann, som kugghjul som driver oss framåt. Men när de INTE gör det kan det kännas som om en trampmina exploderar (KABOOM!  💣 )! Troligen just för att det händer så sällan att det alltid kommer som en chock: “Vad hände nu?! Vi som förstår varann så bra?”  Våra spontana (försvars)reaktioner är att jag klättrar på väggarna och måste PRATA!, medan maken ligger på golvet och spelar död. Det funkar inget vidare, kan jag säga.

Men det har blivit mycket bättre, för vi har jobbat på det. Och när vi jobbar på det tillsammans kommer vi närmare varann – bonus!

Fortsätt läsa ”Att växa ifrån eller med varann – det är frågan”

Profilbild för Okändlenaikista15 kommentarer
Om vårt tänkeri

Änglar, finns dom? Och demoner? Eller är det bara vi?

Det har blivit ännu roligare att titta på film nu när jag på imdb.com kan få tillgång till onyttigt vetande om skådisar, filmens handling, tabbar under inspelningen, etc. Och en mängd kommentarer, från analyserande filmnördar till knäppgökar – och allt däremellan. Sånt gillar ju jag.

Nyligen såg jag en dokumentär som ifrågasätter om en dömd mördare verkligen var skyldig. Bland många kommentarer skriver någon att det inte är mycket att diskutera, klart att han gjorde det, dokumentären visar ju att det här inte är nån “nice guy”.

Fortsätt läsa ”Änglar, finns dom? Och demoner? Eller är det bara vi?”

Profilbild för Okändlenaikista5 kommentarer