Kategori: Hur funkar vi?

”Felet med världen är att de dumma är så tvärsäkra och de kloka så fulla av tvivel,” sa Bertrand Russell. Rationella och logiska är vi i alla fall inte.

Hur funkar vi?, Texter o tankar

Om den svåra konsten att vara närvarande

I mailen låg en vilsekommen inbjudan till en vidareutbildning för terapeuter, “fylld av forskning gällande vad som leder till läkning och mental hälsa”. Låter intressant, men nån terapeut är jag inte, även om det händer att jag gör reklam för Imago, och har deltagit i seminarier med båda mina män – en gång avslutningsvis, en gång som en bra början. Båda rekommenderas! 🙂  

Så jag anmälde mig inte till utbildningen, däremot klickade jag på länken jag fick om “en klok mans forskning”:

Jag läser en kommentar och tittar igen: Jo det stämmer. Här talar alltså professor Siegel om ”Interpersonal Connection, Self-Awareness and Well-Being”. Och vad gör (en del av) åhörarna? Klickar flitigt på laptopar och mobiler. Det blir speciellt komiskt eftersom han börjar med säga:

Let’s become present for what we’re about to experience together.

Fortsätt läsa ”Om den svåra konsten att vara närvarande”

Profilbild för OkändlenaikistaLämna en kommentar
Hur funkar vi?, Texter o tankar

Den stora ängsligheten: Tänk om jag säger fel? 😳

I ett morronprogram pratades om en film med ombytta roller: de handikappade var normen, och man tänkte operera bort armen på en flicka för att hon inte skulle känna sig onormal. Jag lyssnar intresserat, gillar odelat det uttalade syftet: att väcka tankar och reflektioner.

Och minns det neurosedynskadade barnet som inte hade armar, men användbara händer uppe vid axlarna. Dem ville man göra oåtkomliga genom att sätta på  armproteser – bara för att det skulle se normalt ut. Jag tror barnet vägrade.

Men sen säger den rullstolsbundne mannen i programmet det som väcker mitt frågetecken: Ibland när han behöver komma fram genom en människohop säger någon hjälpsamt: “Se upp! Här kommer en rullstol!” Det tycker han inte om, för “jag är ju lite mer än en rullstol”. Och programledaren nickar instämmande: “Ja, man säger ju inte: Här kommer ett par skor”. Alla förstår så väl – utom jag. 😦 .

Fortsätt läsa ”Den stora ängsligheten: Tänk om jag säger fel? 😳”

Profilbild för Okändlenaikista6 kommentarer
Relationer

Om hur lite man vet om hur andra har det

Det kanske bara är jag, men jag ser allt fler exempel på att människor tycker till (och förväntas tycka till) om saker de inte har en aning om – och alltså skulle kunna slippa bry sig om. Det tycker jag verkar lite, ja, jobbigt.

Mitt intryck kan förstås också bero på att det här blir tydligare när “alla” hela tiden kan se vad “alla” tycker om “alla”. Eftersom snacket går på nätet istället för i fikarummet.

Jag minns lättnaden när jag märkte att jag vågade litade till mig själv: “Vad känns rätt för mig?” Antog att det hade med min stigande ålder att göra – kanske t o m mognad…? 😉 Men även i mera mogen ålder verkar en del fortsätta att ställa den eviga frågan: ”Vad tycker ni?” Speciellt konstigt tycker jag att det blir när det gäller relationer.

Fortsätt läsa ”Om hur lite man vet om hur andra har det”

Profilbild för Okändlenaikista2 kommentarer
Relationer

Det där med feminism

I flera bloggar snubblar jag över tankar kring feminism. Jag tänkte inte skriva mer om det, är ju för gammal för att bli utsatt för kladdande och karriärhinder. Men när “gammelmormor” kan, så kan väl jag. 😉 Tänkte jag och skrev ner mina tankar, baserade på mina erfarenheter – de enda jag har . 

Jag har försökt läsa ett antal feministbloggar, men stötts bort av aggressivitet och tvärsäkerhet – som jag alltid gör. Borde jag övervinna det? Nä, bestämde jag mig för.

Andra, mera resonerande feminister har däremot fått mig att bli mera medveten om en del beteenden både hos mig själv och andra som bör ifrågasättas. I min ungdom tolererade man en hel del beteenden som jag nu tycker är oacceptabelt. Det har gått framåt.

Fortsätt läsa ”Det där med feminism”

Profilbild för Okändlenaikista9 kommentarer
Om barn

Att få känna alla sina känslor

Tillsammans med barnbarnet lyssnar vi på barnvisor på Youtube. Det är de vanliga, så en mormor kan sjunga med då och då. Det tycker åtminstone hon är kul. 😉 Men småningom växer irritationen.

I “Mors lilla Olle” rör videons (dock)mamma inte en min när hon får syn på björnen. Meh! Det står ju till och med i texten att hon ska ge till ett SKRII – i SKRÄCK OCH FASA! Det gör ju jag (OK, lite nedtonat) när jag sjunger den för barn och barnbarn.

Och sen kommer en katastrofal “Björnen sover” – med en björn som BARA SOVER! Gång på gång sjungs samma mesiga rader: “Han är inte farlig, bara man är varlig. Men man ska dock honom aldrig tro.” Och björnen blinkar lite sömnigt. Det blir ju ingen story, bara tjatigt. Mormor blir tvungen att göra en insats som björn med rätt avslutning: “ALDRIG TROOO!” Och så rusa på med utspärrade fingrar och skrämmas så där att det nästannärapå är jätteläskigt, men förblir kiknande, hissnande roligt.

Fortsätt läsa ”Att få känna alla sina känslor”

Profilbild för Okändlenaikista8 kommentarer
Om barn

Om tryggheten i att kunna uttrycka sig

När vi är barnvakter den här gången har barnet inte ens tid att säga “Hej då!” när mamma går. Han kollar nämligen på flodhästen. (Och ville INTE att mormor skulle dansa som hunden, kan jag avslöja.) 

Han gillar ju att vara på dagis, så jag inser att han numera – till skillnad från förra gången vi var barnvakt – vet att mamma brukar komma tillbaka. Varje gång hittills, faktiskt. Men jag är övertygad om att det också beror på orden. Att det ligger en trygghet i att veta att man kan uttrycka sin undran, oro, och få svar som man förstår. 

Så är det ju för mig. Om jag sätter ord på det som känns svårt blir det hanterbart – ibland spricker det som ett troll i solsken. Och jag har svårt att föreställa mig hur jag någonsin skulle kunna må bra om jag istället snabbt försökte tänka på nåt annat. Gror inte känslan då, där i skymundan, och blir allt svårare att överrösta – eller dränka i något? Jag tänker inte ens försöka.

Fortsätt läsa ”Om tryggheten i att kunna uttrycka sig”

Profilbild för Okändlenaikista12 kommentarer
Om vårt tänkeri

Tummenupponer – äntligen en förklaring: “Toddler brain”!

Jag har ju länge funderat kring det här svartvita sättet att betrakta världen som jag inte begriper mig på: “Tummen upp eller ner”. Min egen tumme pekar både hit och dit (oftast sitter den dessutom mitt i handen, men det är ett helt annat problem). 

Plötsligt hittar jag förklaringen! 🙂  Här handlar det tydligen om “toddler brain” – småbarnshjärnan – skriver neurologen Daniel Levitin i sin bok “The Organized Mind”. “Toddler brain habits” kännetecknas av impulsivitet, dåligt omdöme, självfixering, och flyktiga känslor. Jag läser och reflekterar.

Vår moderna tillvaro har blivit mycket mera komplicerad än vad våra hjärnor egentligen klarar av att hantera. Vi  blir överstimulerade och tar vår tillflykt till småbarnshjärnan. Men den kan varken förutse eller tänka igenom konsekvenserna av vårt beteende.

Fortsätt läsa ”Tummenupponer – äntligen en förklaring: “Toddler brain”!”

Profilbild för Okändlenaikista4 kommentarer
Relationer

Det här med “dejting” – förr och nu och sen

Jag har ju gjort reklam för hur bra det är att träffas på nätet, men inser nu att det var VÄLDIGT länge sen. Faktiskt förra seklet. Och då var allt HELT annorlunda – ungefär tvärtom, ibland.

Nu när det verkar bli omodernt med Tinder kollade jag vad det egentligen är. Man får tydligen in drösvis med foton på i förväg specificerade människor som man snabbt ska bläddra igenom, fimpa eller chatta:
YES!👍 /NO!👎

Fråga: Skulle jag ha kastat mig över min älskade make om jag bara hade sett hans foto i en hög med andra? Svar: NEJ!👎 En länk till en hemsida med ett suddigt foto fick jag se först efter långvarig mailkontakt och omedelbart före träffen IRL. Själv lyckades jag nog inte skicka över nån bild alls, eftersom jag inte fanns på nån hemsida. (Fast jag försökte, det gjorde jag, är inte oärlig på det sättet.)

Fortsätt läsa ”Det här med “dejting” – förr och nu och sen”

Profilbild för Okändlenaikista5 kommentarer
Hur funkar vi?, Spaningar

Upp som en sol… 🌞

… och ner som en pannkaka.

Ju högre man stiger, desto större blir fallet. (Det är därför man bör uppföra sig på väg upp, man kan komma att träffa samma personer på väg ner…)

Vem minns de två gånger på 80-talet när vi hade lite otur vid utnämnandet av Årets Svensk?

1985 blev Refaat El-Sayed inte bara utnämnd till Årets Svensk utan också korad till decenniets superentreprenör. Han var dessutom mycket folkligt populär, åkte bland annat Vasaloppet efter att ha lärt sig skidåkning i en instruktionsbok. (Han hamnade på 38:e plats bakifrån).

Aktierna i företaget han köpt för lånade pengar steg rekordsnabbt och han blev raskt miljardär. Många småsparare satsade också i nya Fermenta, som skulle bli en ny bioteknikjätte med Volvo som största delägare.

Sen avslöjades att han ljugit om sin doktorsexamen i mikrobiologi. Allt sprack, aktien störtdök, tiotusentals aktieägare förlorade sina pengar. Småningom dömdes El-Sayed till sex års fängelse och näringsförbud  för bland annat grovt svindleri och grov oredlighet mot borgenärer. Det verkade som om Fermenta egentligen aldrig gått med vinst.

Fortsätt läsa ”Upp som en sol… 🌞”

Profilbild för OkändlenaikistaLämna en kommentar
Hur funkar vi?, Spaningar

Vår värnlöshet inför räddaren i nöden

Så fort jag tänker släppa Macchiarini dyker nya bitar i pusslet upp. Nu läser jag om kvinnan som skulle bli opererad av Macchiarini, men blev varnad i sista stund. Bilden växer fram – pusslets motiv blir allt tydligare. Och ett pussel har jag ju aldrig kunnat motstå! 🙂  Så jag fortsätter en stund till.

Rachel Phillips var en firad ballerina tills en bindvävssjukdom fick hennes luftstrupe att kollapsa och hon behövde ständig syrgas för att överleva. För fem år sen kom hon via sin läkare i kontakt med Macchiarini, i lokalpressen presenterad som “den ende läkaren i världen som kan rädda hennes liv”. Han skulle hjälpa henne utan att ens ta betalt,  eftersom “She’s a young and beautiful girl who had a beautiful past. She deserves to live.” (!)

Fortsätt läsa ”Vår värnlöshet inför räddaren i nöden”

Profilbild för Okändlenaikista2 kommentarer