Texter o tankar

Drömmar är som strömmar…

…men vad som forsar runt i det här huvet kan man ju undra… Min man råder mig att  ALDRIG berätta mina drömmar för nån. För det kan bli – fel…

Men jag undrar ändå: Drömmer andra så här också. Eller är jag – eljest?

Jag har roat mig med att anteckna lite från senaste veckan.

Häromnatten körde jag över Johan Rheborg (han som spelar Fredde i Solsidan, namnet kom jag inte ihåg, men kände igen honom). Han låg i en säng(!) med spetsprytt överlakan prydligt vikt över filten på gammaldags sätt.

Jag såg det på riktigt nära håll, som om jag lutat mig över honom, fast samtidigt satt jag ju bakom ratten. Jag visste att han först trodde att det var en mardröm att han blev överkörd (hur jag nu kunde veta det?). Men när jag bara fortsatte att köra över honom, så att han försvann ur sikte,  SKREEEK han. Skräckfilmsstämning! Ja, det vill säga, Johan var rädd, inte jag. Jag bara körde utan att känna nåt särskilt.

Och jag som inte ens har körkort. Och är en känslig människa. 😦

I en annan dröm var jag nyförlovad, stod och tittade på min splitternya ring, som var VÄLDIGT olik något smycke jag nånsin haft (eller velat ha): rödaktigt guld, tjock och tung och på något sätt slingrande(?). Jag försökte bestämma mig för om jag tyckte den var jättefin eller gräslig när en arbetskamrat kom fram (jag stod nämligen i entrén tilll mitt gamla jobb), tittade på ringen och sa: “Det är ju bara doublé.” Då vaknade jag.

Det lustiga var att det fanns ingen fästman associerad till ringen och jag hade inga tankar om själva förlovningen, bara ringen. Jag var nog samtidigt gift, som vanligt, tror jag. Vad säger detta om mig?

Jag som brukar påstå att jag inte bryr mig mycket om materiella ting, särskilt inte smycken…

I en kort drömsekvens var jag  ute och gick på stan. Såg en rad bajamajor, men med litet fönster på dörren, där glada ansikten tittade ut. Det såg ut som om det pågick partyn därinne. Det hade nämligen blivit modernt att gå på toa tillsammans och umgås, som på den gamla goda tiden med sitthål i rad. Visste jag i drömmen. Fast de måste ju ha stått upp för att nå fönstret?

Nästa natt hade jag blivit kidnappad av gangsters och hölls fången för att hacka sönder knark. Knarket låg på ett bakbord med kanter, så att inget skulle åka ner på golvet. En del var (kokain)vitt, en del peppar-och-saltfärgat. De båda sorterna skulle blandas ordentligt. Ungefär som jag sett på film att de hackar med rakblad innan de sniffar, men det här skulle göras med naglarna. Och mina långa naglar var speciellt lämpliga för detta arbete, jag visste att det var därför jag kidnappats. Kanske var jag till och med lite stolt.

En annan natt upptogs till stor del av en lång och invecklad spionhistoria som jag inte mindes mycket av när jag vaknade. Ett ungt förälskat par var  i alla fall inblandat, tillsammans med ett oerhört hemligt papper. Ett mycket litet tält, ett sånt där som är bara en båge med tyg på, hade smällts upp mitt på en trottoar någonstans. Mycket action var det, och många andra aktörer, som jag inte minns. Och två beduiner, tror jag?? Kan det hänga ihop med tältet? Men det var ju så litet?

Det blir mycket kriminellt och omoraliskt här, märker jag. Kanske som en motvikt till mitt vakna moraliska, laglydiga och känsliga jag. 🙂

Sen har jag ju haft de vanliga drömmarna, att jag kommer för sent och aldrig blir färdig, eller är naken ute på stan. Men också att man faktiskt KAN flyga, bara man koncentrerar sig just när man lyfter. I “Liftarens guide till galaxen” finns ett annat tips:

Det är en konst, eller rättare sagt ett knep med att flyga. Knepet är att lära sig kasta sig till marken och missa.

Så här har jag det på nätterna. Hur har ni det?

PS om något HELT annat: När jag kollar citatet ur “Liftarens guide” hittar jag nedanstående, som jag inte alls påstår passar in här. Men som jag bara måste dela med mig.  🙂 :

Det finns en teori som säger att om någon någonsin upptäcker vad Universum är till för och varför det existerar kommer det omedelbart att försvinna och ersättas av någonting ännu mer bisarrt och obegripligt. Enligt en annan teori har detta redan inträffat.

15 reaktioner på ”Drömmar är som strömmar…”

  2. Snacka om att ha fullt upp på nätterna. Jag brukar inte drömma så ofta eller komma ihåg drömmarna. Inatt upprepades en dröm för mig, jag gick in i en stor lokal med klädhängare som i klädaffär överallt. Det var många kvinnor där och vi skulle börja någon slags träning som oroade mig för jag orkar inte så mycket fysiskt, vilket även stämmer med verkligheten. Där inne flöt det runt folk som ett slags mingel och jag började att leta efter mina ytterkläder och skor. Det är andra gången jag drömmer om att jag i den lokalen letar efter min kappa och mina skor. Denna gång hittade jag kappan men inte skorna och fick ett par väldigt stora skinntofflor av en fd chef till min man.

    Vad ska drömmen berätta för mig? Är det stora rummet en del av mig? Att jag är lost och har dåligt på fötterna eller va? Jag tror att våra drömmar är väldigt personliga, kan kanske bara tolkas av oss själva, det symboliska är privat och sjutton vet om andra kan tolka?

    Gilla

    Svara

    1. Ja, det är nog knappt man själv kan tolka sin egen symbolik…
      Fast alla jag pratat med verkar ha gemensamt att de drömmer varianter på att de inte är ordentligt klädd, letar efter kläder, på olika sätt misslyckas i skolan (även vid framskriden ålder…). Allmänmänsklig rädsla för att bli avslöjad? 😉

      Gillad av 1 person

      Svara

      1. Verkar som om vi alltid väntar på att bli avslöjade, tagna på ”bar” gärning. Men jag tror faktiskt att det är jag själv som kan känna igen mitt eget symbolspråk, bara jag vet ju vad jag tänker på med olika symboler.

        Gilla

        Svara

  3. Äh, alla drömmer väl tokigt ibland. Jag skriver ytterst sällan ner, om det inte råkar hamna på bloggen. Och det gjorde det ju faktiskt häromnatten: Först låg jag i en sjukhussäng och väntade på att de skulle operera stämbanden. Det kom en sköterska och sa att jag skulle vara beredd på att ha ont i halsen när jag vaknade. Sedan väntade jag och väntade, men ingen kom för att hämta mig till operation. Då tröttnade jag, gick upp, tog en pistol som råkade ligga där och gick iväg och sköt min man. Det vill säga, det var inte min verkliga man utan bara någon som var min man i drömmen. Jag var inte ens arg utan mer nöjd med att äntligen få det gjort. 😉

    En annan gång som jag faktiskt minns var när jag var inne i en aningens manisk period, till slut hade jag väl lyckats somna men vaknade av att jag drömde att jag satt i en båt som var helt proppfull med barn, fast egentligen var de muterade jätteråttor, och jag matade dem med vaniljsås och var överlycklig. Som sagt, det finns inga gränser…

    Fast vanligen ägnar jag nätterna åt att försöka hinna med tåg, bussar och flygplan. Mindre exotiskt. Mycket sällan någon riktig läskig mardröm, mest bara krångeldrömmar. Jag har aldrig haft någon dröm där jag kunnat flyga, vilket min man finner högst märkligt, tydligen har ”alla” det. 😉 Jag får läsa om Liftarens guide till galaxen och öva lite mer.

    Gilla

    Svara

    1. Vilken lättnad att höra att fler drömmer lite tokigt. Jag blev lite nervös när jag såg det kriminella, kallhamrade draget i veckans samlade drömmar. Nu känns det bättre. 🙂

      Visst är det lustigt hur vanliga krångeldrömmar är? Flyger gör jag sällan. Nu minns jag plötsligt att ju sämre min mamma mådde desto härligare drömmar hade hon, i vackra färger… Som en sorts kompensation?

      Måste läsa om/köpa ”Liftarens guide”, hittade så många bra citat, även om drömmar:
      ”Han kände att hela hans liv var nån sorts dröm och han undrade ibland vems den var och om de gillade den.”

      Gilla

      Svara

      1. Några kläddrömmar eller nakendrömmar brukar jag inte ha direkt. Förutom de mer fantasirika galna drömmarna är mina ständigt återkommande teman att vara rädd för att missa något transportmedel, samt att försöka ringa någon men inte klara av att slå telefonnumret trots idoga försök. Det har färgat av sig på vakenlivet så när jag sitter på ett tåg så känner jag mig liksom inte riktigt säker på att jag faktiskt hunnit med det, jag måste känna ordentligt på sätet och stampa i golvet… 😉

        Så intressant med din mammas drömmar. Jag hoppas det var till lite tröst…

        Jag som knaprat mycket piller har upplevt en del märkliga drömvarianter. Vissa kan få en att känna det som om man knappt hinner sova för att man bara drömmer, andra att man inte minns drömmar alls (jag tyckte det var skönt faktiskt) Hemskt var när jag hade en sort som fick mig att varje natt drömma paranoida drömmar om människor i min närhet som gjorde elaka saker mot mig – även om jag är knäpp brukar jag inte direkt bli paranoid och det var bland det värsta jag upplevt. En jobbig dröm kan ju sitta i halva dagen.

        ”Liftarens guide” fick jag av en snäll främmande australiensisk kille när jag var ute och tågluffade i min ungdom, på ett vandrarhem i Penzance. Han hade just läst ut den. Så kunde jag sitta och skratta på tåget sedan. 🙂

        Gilla

        Svara

        1. Jag har ju helt överdriven rädsla IRL f a missa tåg/flyg/buss. Men när jag väl kommit med är det åtminstone lugnt. 😉 Ja, drömmens känsla kan verkligen hänga i. Lustigt nog hänger den inte alltid logiskt ihop med handlingen – vad man borde känna i den situationen.

          Jag läste ”Liftarens guide” för ganska länge sen, men tror inte att jag köpte den, möjligen ngn (pocket)del. Men jag borde nog ha den för regelbunden omläsning, som ”Sagan om ringen”.

          Gilla

          Svara

  5. Avundas att du kommer ihåg drömmar så bra. Jag tror att alla drömmer betyder något. Det där med ringen kanske står för ett svek, eftersom fästmannen liksom inte var så viktig i drömmen. Men han lurades genom att ge dig en doublé trots att ringen var lite prålig.

    Att sitta och hacka narkotikan kanske stod för en tanke/vilja att inte alltid vara så laglydig och perfekt, utan något mer oväntat och spännande?

    Tror i alla fall att man ska träna på att försöka komma ihåg sina drömmar. Fundera igenom drömmen. Man kanske lär sig då att tolka drömmens betydelse?
    Spännande
    Kram

    Gilla

    Svara

    1. Jag tror att man kommer ihåg drömmar o man vaknar direkt efter drömmen. Annars är de borta. Men stämningen kan ju sitta kvar en halv dag.

      Ja, alltid lika spännande att ta alla tillfällen i akt f a försöka förstå sig själv liiite bättre. 100% lär det aldrig bli. 🙂

      Gillad av 1 person

      Svara

Lämna ett svar till lenaikista Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.