Det finns en (hel) del domar, beslut och resonemang som jag skulle behöva tolkhjälp för att begripa, jag klarar det inte själv. Ett exempel är tjejen som blev våldtagen med en flaska av flera killar tills hon blödde.

Tingsrätten tyckte visserligen att tjejens berättelse var trovärdig och mer sannolik än killarnas. MEN friade ändå killarna eftersom det fanns en om  än ”mindre rimlig” möjlighet att männen tolkat hennes motstånd som ett uttryck för ”blygsel och inledande tvekan”.

Hur tänker man då? undrar jag med viss skräck och fasa.

Tolkhjälp, tack!     

Nyligen hörde jag ett annat exempel: ”Om inte polisen ingripit hade han inte avlidit den där dagen” . En ung paranoid man dör efter ett polisingripande. Efter att nya vittnen tillkommit sammanfattar rättsläkaren: “Var och en (av polisens åtgärder) för sig kan ha varit orsaken, men att alla händelser ihop har lett till mannens död, det är säkert.”

Men åklagaren lägger för andra gången ner ärendet, eftersom det ”inte kunnat slås fast att någon enskild polisman eller att dessa tillsammans utövat sådant våld eller annan åtgärd mot patienten som orsakat att han avlidit”.

Jag kan inte få det till annat än att åklagaren säger precis tvärtom mot rättsläkaren. Betyder det att hon tycker att han har fel? På vilket sätt? Eller har jag missuppfattat – i så fall hur?

Alltså: Tolkhjälp, tack!

Detta har hänt: En ung man kommer till psyket, bedöms vara manisk och läggs in för tvångsvård. Efter ett dygn blir han paranoid och låses in i ett rum för att inte kunna skada någon. Polis och väktare tillkallas. Enligt vittnen verkar han då lugnare, men polisen bryter sig utan förhandlingsförsök in i rummet och stänger dörren. När den öppnas efter tio minuter andas mannen inte längre.

Åklagaren lägger ner internutredningen och bedömer att det var en olyckshändelse.

Sex månader senare har Sveriges Radios Eko hittat brister i utredningen och åklagaren återupptar förundersökningen. Efter att ha läst nya vittnesförhör ändrar rättsläkaren sin slutsats från olyckshändelse till att polisinsatsen orsakat döden. Poliserna har suttit på mannens rygg när han låg på mage, tömt tre burkar pepparspray mot hans ansikte och hållit en plastpåse över hans mun. Rättsläkaren sammanfattar åtgärderna: “Var och en för sig kan ha varit orsaken, men att alla händelser ihop har lett till mannens död, det är säkert.”

Men åklagaren lägger åter ner ärendet eftersom det ”inte kunnat slås fast att någon enskild polisman eller att dessa tillsammans utövat sådant våld eller annan åtgärd mot patienten som orsakat att han avlidit”.

Familjen överklagar till Utvecklingscentrum, som avslår överprövningen.

(Senare ser jag att Riksåklagaren (RÅ) kommer att granska fallet.)

Jag har ett förslag: Lägg upp en service på hemsidan, där någon pedagogiskt begåvad person åtminstone försöker förklara såna beslut som väcker bestörtning och förvirring bland allmänheten. Även jag begriper ju att man inte kan gå i svaromål och ge obegränsat med intervjuer i varje ärende. Men om en sån service fanns hade man åtminstone den att hänvisa till, istället för att bara vägra kommentera eller öka förvirringen med undvikande svar.

Det här behövs inte i första hand för att tillfredsställa min och andras nyfikenhet, utan för att det allmänna rättsmedvetandet och förtroendet för rättsstaten är en förutsättning för att samhället ska funka. Faktiskt. Då kan opinion och diskussion i högre grad utgå från fakta, istället för att ibland bygga på missuppfattningar.

Beslut kan ju vara korrekta trots att de är svårbegripliga, exempelvis bero på oförutsedda konsekvenser av regeln att man är oskyldig tills motsatsen bevisats. Det kan finnas formella fel i förundersökningen, som gör att bevis inte kan användas. Lagar kan vara oklara, och även domare och nämndemän kan faktiskt göra missbedömningar.

Om utredningar av polisingripanden och vårdskador har som enda mål att utpeka en skyldig att straffa – istället för att utgå från händelsen och hur man ska göra för att den inte ska upprepas – faller ju hela ärendet om ingen brottsling finns.

Men om något blivit fel trots att alla gjort rätt enligt lagar och regler har det ju ändå blivit fel. Då måste man gå vidare och ifrågasätta reglerna.

Vi får väl se om regeringen följer utredningens rekommendation att kolla om lagar och praxis verkligen överensstämmer med målen för den personliga assistansen – nu när utredningen konstaterat att svårt funktionsnedsatta riskerar att få sin assistans nedskuren – eller helt struken. Det är inte svårt att känna sig in i den situationen – och vilja veta varför.

Regeringens uppdrag till Försäkringskassan lyder: ”Försäkringskassan ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen.” Men den ansvariga ministern tycker inte att den formuleringen betyder att antalet assistanstimmar ska minskas. Istället upprepar hon i alla sammanhang att ”kanske så mycket som 10% använts till annat: reklam, sponsring, vinster, administration.”

Då tycker jag man borde sätta stopp för de pengar som går till detta “annat”, istället för att “redan i år bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar”. Eller? Och hur kan man minska antalet assistanstimmar utan att dra ner på assistansen? Vad är det jag inte fattar?

Tolkhjälp, tack!

Och nu har alltså Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, på uppdrag av regeringen granskat hur Försäkringskassan tolkat reglerna och kommit fram till att Försäkringskassan gjort rätt, MEN på “skakig rättslig grund”:

”Personer med behov av tidskrävande sjukvårdande insatser riskerar att nekas eller förlora den statliga assistansersättningen. Det är följden av en otydlig lagstiftning och en åtstramande rättspraxis. ISF rekommenderar att regeringen överväger om lagstiftningen och rättspraxis står i överenstämmelse med målen för den personliga assistansen.”

Själv begriper jag inte ens hur de domar man hänvisar till kan innebära att man ändrar praxis på det här sättet, fast jag läst dem.

Tolkhjälp, tack!

Och sånt som inte går att förklara kanske är – ja, o-bra?

PS: Såg just exempel på en bra förklaring: Människor var upprörda över att de fått P-böter när de kom ut efter en begravning – och det kan man ju förstå. Förklaringen var att så många andra utnyttjat gratisparkeringen att det ibland inte funnits plats för begravningsgästerna. Därför hade man infört krav på P-skiva, med två timmars gratisparkering.

Det är en förklaring jag kan förstå. Tänk va bra att man – den här gången – inte nöjde sig med att hänvisa till gällande regler och tydlig skyltning! 😁