Om den svåra konsten att spola

Inga spolproblem här, inte!

Vår fina vägghängda toalett (som jag fortfarande älskar, särskilt varje gång jag tvättar golvet under!) har fått lite problem. Våra gäster hade (som tur var) just gått när jag hade ärende dit – och spolningen hängde upp sig. Det spolade och spolade… HJÄLP!

Min lugne man plockade bort spolplattan, för det var en av de två ”knapparna” (eller vaddetheter) som hakat upp sig, inte själva spolandet (guschelov!).

Eftersom det var så lätt att plocka bort spolplattan borde man helt enkelt kunna byta ut den, tänkte jag, och började kolla på nätet. Om utifall att vi inte skulle få sprutt på den.

Mycket info vart det!

Man kan inte bara välja glas eller skiffer, utan även ”sätta sin personliga touch på spolplattan genom att byta ut fronten mot en egen utformad framsida”. Det, ni! (Även om jag skulle föredra att sätta min personliga touch nån annanstans.)

Det verkar finnas tillbehör av mångahanda slag, men jag grottar i vanlig ordning fascinerat ner mig i det vi INTE behöver. Men tydligen andra. Eller?

Man kan sålunda ha ”luktutsugning”, som startas med en enkel knapptryckning och slutar av sig själv.

Och visste ni att det finns ”beröringsfri spolning”? Den ”förbättrar din badrumsupplevelse” (jag visste inte ens att jag hade nån) och ”de eleganta färgeffekterna skapar en behaglig atmosfär.” Jag förstår inte riktigt varifrån färgeffekterna kommer och tycker att det hela låter lite – ja, onödigt.

Men: ”Nyligen genomförda undersökningar har visat att allt färre badrumsanvändare trivs med att behöva spola manuellt.” Det finns dock hjälp att få: ”Tack vare elektronisk spolmanövrering med infraröda sensorer kan vi erbjuda en lösning som uppfyller det här växande behovet. Visserligen kräver detta att toaletten har en elanslutning, men det håller ändå snabbt på att bli standard.”

Jag hittar ingen information om hur det här går till: Spolas det så fort man rör sig i rummet, eller måste man vifta med händerna (eller med nåt annat 😳)? Minns när jag i Tyskland träffade på de där vattenkranarna man startar genom att vifta med händerna. Åter i Sverige gjorde jag likadant – tills övriga toabesökare började titta konstigt på mig. Jag insåg att de undrade varför jag inte vred på kranen… Det var också i Tyskland som jag stötte på rastplatstoaletter med automatisk spolning. Toaletten spolade när man låste respektive låste upp dörren. Jag som inte vill lämna skit efter mig (i onödan) höll på att bli kvar där inne, letandes efter spolknappen.

På en annan tysk rastplats låstes dörren automatiskt – och öppnades lika automatiskt efter 15 minuter. Om man inte hade särskilt tillstånd till utsträckt tid. Ungefär som P-tillstånd för rörelsehindrade, antar jag.

Emellertid fortsatte jag att läsa, nu om fjärrmanövrerad spolning, som kan placeras fritt och ge flexibilitet. ”Av tradition placeras oftast spolknappen i direkt anslutning till toaletten. Men för användaren är det inte alltid det mest optimala. Nu kan spolknappen installeras upp till 2 m från cisternen.”

Och jag minns hur jag utomlands hektiskt har letat efter spolknappar, som varit svårhittade eftersom de maskerats till skruvar. (Varför?) Tänk då att behöva leta i HELA badrummet (kanske utanför)!

Jag börjar helt oseriöst spåna om vilka möjligheter detta öppnar: Man kunde ha fjärrspolning i mobilen och spola från T-banan, eller överraskningsspola när man tycker att någon sitter för länge på toa.

Inbyggd stjärtdusch hittar jag däremot ingen. Just det skulle jag faktiskt kunna se en vits med – utan att ha testat. (Och trots att jag läste en ruskig historia om vad den kan göra med pungförsedda, om de är oförsiktiga.)

På den tiden jag fortfarande hade mens, men ingen bidé, letade jag efter en dusch till toan, men de jag hittade var så klumpiga att jag avstod. Och man torkar ju inte skitiga händer med ett torrt papper. Dessutom finns det många toalettbesökare som av olika skäl inte är så rörliga. Och tänk om reningsanläggningarna kunde slippa allt nedspolat toapapper!

Nu har jag väckt tanken, som representant för ett möjligen växande behov – vi blir ju allt äldre, och därmed stelare. Få se nu om vi erbjuds stjärtdusch framöver.

Till att börja med ska vi försöka få vår osofistikerade, manuella spolplatta att fungera.

8 reaktioner på ”Om den svåra konsten att spola

  1. Tänkte just på japanerna de har väl både dusch och blås för torkning. Ett roligt inlägg, såg hur du stod där och vispade med händerna. Men du det där tyska dasset som spolar när man går in och ut, där hade jag fått spader.

    Gillad av 1 person

  2. En gång i Skåne på ett hotell modell äldre klev jag in i en duschkabin, först var allt normalt, tvålade in mig, sen kom det bara hetare och hetare vatten. Spelade ingen roll vad jag gjorde, vred av, på, hit, dit, men fick till slut köra som någon slags raggartvätt för att få av mig tvålen.

    Gilla

  3. Klart just när jag stod där och vattnet brände som f.. då var det bara ett besvär att få av sig tvålen. Men skratta gjorde jag gott under middagen senare under den kvällen. 🙂

    Gilla

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.