UPPDATERING: Och NU kom jag i tidningen. Visserligen bara med halva min (korta) text, men drönarfotot är med. Och det blev en fin blandning av texter tycker jag.
Läs gärna dem – bidra kanske rentav? 

Våra vardagsrutiner ändrades inte särskilt mycket när vi som förståndiga 70plussare frivilligt isolerade oss. Vi sköter våra bloggar, kollar film, promenerar och läser. Mina gamla pussel har jag inte grävt fram än, men jag läser om mina tegelstenstjocka Stephen King-böcker.

Och så följer vi nogsamt Coronans utveckling – ska bli spännande att se hur det ser ut ”på andra sidan” pandemien: Hur mycket samhället förändras efter alla kreativa lösningar som nu dyker upp.

Sen började de hända grejer: En del av min bloggverksamhet skenar – och jag har blivit fotograferad av en riktig pressfotograf! Det var visserligen inte bara mig han skulle plåta, men ändå. Bilden visar fotograf på lekplats.

Detta har hänt:

När jag inte bloggar här (bland annat om Corona) är jag på Enskedebilder.com och samlar egna och andras minnen från barndomens Enskede. Det började med några gamla klassisar – de flesta med betydligt bättre minne än jag. Min klasskompis Elisabeth, till skillnad från mig mycket aktiv på Facebook, startade en liten FBgrupp för gamla nytorpare. Det var vi klassisar och några till, sammanlagt blev det småningom nästan 30 pers.

Men nu har gruppen blivit upptäckt – gissningsvis av hemmasittande 70plussare: På två veckor har vi blivit över 270(!) stycken – och flera tillkommer hela tiden.

–  Snacka om virusmarknadsföring! – i flera olika bemärkelser.

Och de är aktiva! Bloggstatistiken blomstrar och roliga bilder och minnen ramlar in på Facebook, som jag kan plocka ifrån när jag hinner. (Detta får ju inte urarta till arbete. 😉 ) Nu senast fick vi kontakt med en oerhört populär lärare, som även lär vara en fantastisk berättare och kan tänka sig att bidra till minnessamlandet. Spännande, för jag gick inte i någon av hans klasser.

Sen läste jag att SvD tänkte skriva Coronans historia – ”tillsammans skicka en flaskpost till framtiden”. Man bad läsarna att beskriva sina upplevelser från vardagslivet under Corona. Jättebra idé, tyckte jag (lite likt Enskedebilder, faktiskt!) Max 750 tecken fick berättelsen vara, så jag skickade in två, med någon veckas mellanrum.

Efter ett tag fick jag mejl. Inte nog med att de ville ta med min berättelse, de ville gärna ta kort på mig också! Det var ju kul med berättelsen, men bild – med coronafrisse… Inte gärna. Då kom min man med ett bra förslag: De kan ju fota dig på balkongen, som han och dottern gjorde vid vinleveransen.

Och det visade sig att tanken var att fotografera virusanpassat, dvs ”utomhus, och på säkert avstånd”. Fast de hade tänkt göra det genom fönstret. Jag tittade skeptiskt på våra ovanligt lortiga fönster… Hmm.. Fotografen visade förståelse för detta, så han dök upp under balkongen – och hade med sig en DRÖNARE! Alltså möjlighet att ta riktiga närbilder. Närbild! Tur att jag inte visste det, då vete tusan om jag ställt upp.

Först fick han dock inte igång sin drönare (se bild).

Men sen blev det ganska roligt. På bilden nedan stirrar jag drönaren rakt in i vad som faktiskt såg ut som dess ögon(!). Och mindes plötsligt en skräckfilm med liknande kringsurrande grejer – som sen anföll offrets ögon (möjligen plockade ut dem?).

Fast det gjorde inte den här. Efter en trög start lydde den husse, tog bilderna och landade sen snyggt vid gungorna.

Vi fick fotografera både fotografen och hans drönare. Och konstaterade: ”Det här är det nya sättet att umgås”. 

Så: hur kommer samhället att ha förändrats när vi kommer ut på andra sidan?
Den som (över)lever får se. 🙂