I dessa dagar kan man verkligen behöva lite flykt till en annan verklighet. Möjligen mer än vanligt snöar jag in på att läsa gamla tidningar, dyka ner i nåt av det jag blir nyfiken på, läsa/lära mer och ibland skriva om det. Fast sällan här, det blir mest en StockholmsMix-blandning. Eller vad tycks om de senaste: Nazisternas skola i Stockholm: Hur kom det sig att den fanns? Några elever berättar om hur var det att gå där. Och så hembiträdenas historia, och kapten Rollas dramatiska sista luftfärd 1890 – med moderna inslag av både ond bråd död och fake news.

Nu hittade jag etikettsregler till tonårsflickor i ”Vårt hem” nr 11 1948. Och minns plötsligt Kerstin Thorvalls ”Boken till dig” och ”Tonårsboken” från 50-talet, båda givetvis bara riktade till flickor, killarna var liksom som dom var.

Jag tror att jag läst en del ur Thorvalls bok, men av Tonårsboken vet jag att jag hade ett eget tummat exemplar som jag flitigt läste i. Jag mätte noggrant midja och armar(!) och minns bland annat att flickor aldrig skulle gapflabba, inte heller röra sig häftigt, utan föreställa sig en liten pingla på huvudet som larmade när man blev för livlig. Fast just det rådet lämnade nog inga spår.

Jag är ganska slarvig och lat. Ren håller jag både mig själv och mina (och familjens) kläder, men numera stryker jag väldigt sällan – underkläder och tröjor har jag aldrig strukit och skjortorna blir ju skrynkliga så fort man sätter dem på sig.

Ändå var strykning just det jag hjälpte till med hemma: Mamma hade själv passat barn ”från tre års ålder” och ville att jag istället skulle koncentrera mig på skolan. Men hon hade alltid stora rullar med stänkta plagg som skulle strykas när de var precis lagom fuktiga. Det gjorde jag gärna, medan jag lyssnade på radio – och kände mig lite lagom duktig.

I tidningen Vårt hem 1948 ger Anna Greta goda råd under rubriken ”Hon har aldrig en sak att ta på sig!” – med illustrationen överst på sidan.

Ett urval:

Hennes underkläder tål inte granskning – med patentnålar i axelbanden, knutar i utslitna resårband. Inte är de riktigt rena heller!
HON BORDE ha kortat för långa axelband, skaffat nya resårband och trätt i – samt tvättat strumporna varje dag och underkläderna MINST en gång i veckan (helst två).

Hennes älsklingsjumper krympte när hon tvättade den i hett vatten, vred ur och hängde på en klädhängare.
HON BORDE ha: ritat av jumperns konturer på ett papper, fyllt en balja med ljummet vatten och tvålflingor och ”kramat upp” jumpern. Därefter sköjt i tre vatten, rullat in den i flossahandduk utan att vrida ur, format jumpern efter ritningen och låtit den torka på svalt ställe.

Hon kan inte stryka.
HON BORDE ha vetat att avigsidan är rätt sida när man pressar, och att inga underkläder ska strykas dyblöta. Om strykjärnet är för varmt eller strykbordet för lite stoppat blir kläderna glansiga.

Hennes jacka och baddräkt har fått stora hål.
HON BORDE ha vetat att malen inte har någon säsong, så hon skulle ha tvättat alla plagg och pepprat med malmedel innan hon la undan dem dem i lufttät påse eller väska till nästa säsong.

Hennes älsklingskjol är ”slut”.
HON BORDE ha vetat att man måste låta kläderna vila, och inte ha samma kjol varje dag. För att undvika ”bak” på kjolen borde hon dessutom ha satt en remsa tyg på baksidan – från midjan och ner till 20 cm ifrån fållen.

Skolkappan ser redan ut som skrutt.
HON BORDE ha vetat att kappan slits om hon har saker i fickorna och bär böckerna under samma arm varje dag.

Hennes bästa klänning har fått ringar under armarna.
HON BORDE ha haft ärmlappar och använt transpirationsmedel.

Hennes skor är slitna.
HON BORDE ha vetat att även skorna måste få vila, och aldrig ha samma sko varje dag.

Hennes gångkläder är förstörda av regn.
HON BORDE ha vetat att regnplagg är det enda riktiga när det regnar. Och om man överraskas av en skur är det viktigt att man så fort man kommit hem tar av alla våta plagg, ruskar av kappan och hänger den ordentligt på hängare. Stoppar skor och handväska med tidningspapper, liksom även hatten, som först ruskats av ordentligt. Och till och med tonåringen vet väl att våta plagg aldrig torkas bredvid en värmeledning eller kakelugn, utan i ett svalt luftigt rum.

Vad gäller hur ofta man tvättar underkläderna överträffade jag nog Anna Greta redan på den tiden, transpirationsmedel använder jag och det händer faktiskt att jag ändrar kläder jag gillar och trär i nya gummiband. Annars får jag underkänt – till och med strykningen gjorde jag nog fel. Men det är lätt att förstå att det behövdes hemmafruar.

Ordentliga mänskor kan ju plocka till sig av tipsen ovan. Jag bjuder! 😁

Nu tror jag att jag ska dyka ner i 40-talets mödrahem.