Författare: lenaikista

Om Quick och Lambertz, Om vårt tänkeri

När smarta människors tänkerier blir obegripliga

Jag är ju barnsligt förtjust i att försöka förstå hur vi människor tänker. När Kevinfallet nu granskas är det särskilt intressant att samma personer dyker upp som i Quickfallet, dessutom i samma roller. Och jag inser att det jag 2013 skrev om psykologiprofessorns roll vid förhören med Quick lika gärna kunnat handla om Kevinfallet. (Citerar alltså mig själv här. 😉 )

Christianson förklarade pedagogiskt de speciella omständigheterna i detta fall och hur just Qs minne fungerade. Tills utredarna själva kände att de blivit experter på just detta. De var båda utan tidigare erfarenheter av mordutredningar, de gjorde båda på karriär på att ha tagit fast en massmördare

Visst är det likt Kevin-fallets utredare som efter “utbildning” av professorn fick en helt ny roll som massmedialt uppmärksammad expert? Och även här intar Lambertz omedelbart rollen som Christiansons försvarare.

Fortsätt läsa ”När smarta människors tänkerier blir obegripliga”

Profilbild för Okändlenaikista9 kommentarer
Gnäll och skäll

Lite segt är det allt… Varning för onödigt gnäll.

Kämpar fortfarande i bältrosens efterdyningar. Av någon anledning kommer jag att tänka på det enda jag minns från “Tre män i en båt”: Han som läste igenom en dåtida läkarbok och hade symptom på samtliga sjukdomar utom vatten i knäna. Och funderade på att bli lite förorättad över att han inte hade vatten i knäna också.

Lite som med såna gamla läkarböcker kan det bli med nätet i dessa dagar: Ovärderligt när det gäller att få information, men man hittar också ALLA möjliga komplikationer och följdsjukdomar.

Inte ens när det såg ut så här rev jag av några koppor! 🙂

Fast desto flera goda nyheter blir det ju då! tillfogade hon i ett möjligen hysteriskt försök till positivt tänkande: Hörseln är tillbaka, ögat verkar ha klarat sig och jag verkar inte ha fått “minnesstörningar eller andra kognitiva problem”, trots min höga ålder. (Åtminstone inte som jag märker själv, ska jag kanske försiktigtvis tillägga.)

Fortsätt läsa ”Lite segt är det allt… Varning för onödigt gnäll.”

Profilbild för Okändlenaikista21 kommentarer
Spaningar

Kevin-fallet: Hur kunde det gå så illa?

När jag inte kan sova roar jag mig ibland med att titta på (sövande) stereotypa amerikanska deckare. Där framträder ofta Psykologen med stort P, kastar en magisk (psykolog)blick på ett förhör och fastslår triumferande: “Han ljuger! Han tittar nämligen uppåt mot höger/vänster.”

Tänk om det vore så enkelt i den riktiga världen. En del verkar ibland lyckas tro det. 

Dokumentären “Fallet Kevin” handlar om två bröder som vuxit upp i skuggan av att vid 5 respektive 7 års ålder ha utpekats som mördare. Offret var dessutom femåringens bästis.

Jag tänker inte fördjupa mig i fakta eller de fruktansvärda tredjegraden-förhören med barnen. De är svåra att ens titta på, och fördöms idag av alla – inklusive psykologiprofessorn C, som poliserna säger lärde dem förhörstekniken…

Fortsätt läsa ”Kevin-fallet: Hur kunde det gå så illa?”

Profilbild för Okändlenaikista7 kommentarer
Stockholmshistorier

I min lilla stad – Drottninggatan

När jag fortfarande trodde att min böldpest jag menar bältros var en bråkig tand åkte vi in till tandakuten i stan. Sen jag blivit röntgad och rekommenderad rotfyllning promenerade vi mycket lättade nerför Drottninggatan i det vackra vädret och hämtade ut penicillin på Apoteket Ugglan.

En liten skylt på väggen visar att författaren och publicisten August Blanche dog där inne 1868:  På väg från avtäckningen av Karl XII-statyn i Kungsträdgården fick han ont i hjärtat, stapplade in på apoteket och dog i apotekarens armar. (Visst låter det som en stumfilmsscen?)

Apoteket Ugglan är visserligen inte Stockholms äldsta apotek, men det är det enda i hela landet som haft sin verksamhet på samma adress och i samma fastighet i över 200 år. Redan 1760 utfärdade kung Adolf Fredrik privilegium för ett apotek, som skulle heta Elgen och ligga vid Hötorget. Det öppnades för allmänheten den 4 juni 1761, men hade då fått tillstånd att byta namn till Armerade Ugglan, eftersom det var för svårt att sätta upp en stor älg som apoteksskylt mitt i stan. Namnet förkortades småningom till Ugglan, och från 1798 finns det på sin nuvarande plats, fortfarande med sin uggla ovanför ingången.

Fortsätt läsa ”I min lilla stad – Drottninggatan”

Profilbild för Okändlenaikista10 kommentarer
Texter o tankar

Hurra! Jag verkar överleva även bältros i ansiktet! 🙌

VIKTIGT MEDDELANDE TILL ALLMÄNHETEN, särskilt 50-plussare : Känns huden irriterad, med begynnande utslag? Kolla omedelbart om det är bältros (a k a ”helveteseld”)! I så fall är det snart för sent att få hjälp… 😰

Jag drar hela min lidandes historia här, kanske kan det hjälpa nån att känna igen eländet och få hjälp i tid. Först en faktaruta:

Bältros drabbar bara den som haft vattkoppor. Vattkoppsvirus stannar kvar i kroppen hela livet. Hos var fjärde svensk aktiveras det senare, särskilt när man med stigande ålder får försämrat immunförsvar.

Smitta: Bältros smittar inte, som vattkoppor, via luftburen smitta, utan bara vid direktkontakt med sårvätska från blåsor. De som kan smittas är personer som inte haft vattkoppor, och det är vattkoppor de smittas av, inte bältros. Man kan alltså INTE få bältros av barnbarnens vattkoppor, däremot kan barnbarnen få vattkoppor vid direktkontakt med bältrosblåsor.

Det finns vaccin mot bältros för den som är 50+ och har ett fungerande immunförsvar. Det minskar risken och kan mildra symptomen om man ändå drabbas.

OBS: Virushämmande läkemedel måste sättas in INOM TRE DYGN från att utslagen börjar synas.

Fortsätt läsa ”Hurra! Jag verkar överleva även bältros i ansiktet! 🙌”

Profilbild för Okändlenaikista14 kommentarer
Hur funkar vi?

OK, jag erkänner: Jag gillar lagom!

Jag lever nog i det bespottade Mellanmjölkslandet, sen väldigt länge dessutom. För det är så mycket jag blir storögt förvirrad över att läsa om.

Nyligen blev en kvinna i hårdträning beskylld för att vara en dålig förebild, eftersom hon skyltar med sin träning “i en tid när många är missnöjda med sina kroppar”. De som inte gillar hennes bilder lägger som kontrast ut egna av allt godis de matar sina barn med, eftersom man ska njuta av livet, så “här har vi fredagsgodis varje dag!”.

Jättetjocka människor som faktiskt vill (eller måste) gå ner i vikt gör det inför publik med extrema metoder och under förödmjukande former – bara för att oftast snabbt gå upp i vikt minst lika mycket som de gått ner. Vilket jag inte förvånas över, särskilt sen jag sett den superläbbiga hälsodrycken någon grönsakshatare tvingades dricka. Och då gillar jag ändå grönsakerna som ingick, den färdiga sörjan däremot hade jag totalvägrat.

Fortsätt läsa ”OK, jag erkänner: Jag gillar lagom!”

Profilbild för Okändlenaikista8 kommentarer
Texter o tankar

Det där perfekta – är det så lyckat egentligen?

Min exman kom till Sverige 1969 – just när det hade blivit tuffare att komma hit, för man var tvungen att skaffa jobb först. Redan innan vi träffades svärmade han för Sverige och Norden och semestrade här. Hans familj skrattade överseende och sa: “Jaja, du behöver inte säga nåt, vi vet redan att allt är bättre i Sverige.” Sen kom han äntligen hit.

Det första halvåret i svensk vardag såg han (nästan) bara fel. Bland annat var han hemifrån van vid att kunna springa över till husläkaren i kvarteret bredvid (eller be honom komma), och sen betala kvartalsvis i efterskott. Så var det INTE i Sverige. På sitt första jobb hamnade han vid ett löpande band, där han, den tyske teknikern, ideligen fick göra om det andra slarvat med eller missat. Blev han irriterad och klagade fick han höra att det var bara att åka hem igen (jävla utlänning).

Småningom blev han som vi andra: Fann sig tillrätta, såg osentimentalt både för- och nackdelar med sitt nya land och dess invånare. Och fann väl att det var gott nog, eftersom  han blev svensk medborgare och numera inte verkar ha några tankar på att flytta nån annanstans.

Fortsätt läsa ”Det där perfekta – är det så lyckat egentligen?”

Profilbild för Okändlenaikista4 kommentarer
Övrigt

Vad en lat äggula kan berätta om livet – och oss själva

Jag har alltid tyckt att “Hello Kitty” är för tuttenuttig. Och inser givetvis att det snarare är mina barnbarn än jag som tillhör målgruppen. Men nu hittar jag en artikel om en ”släkting” till Kitty – och tycke uppstår omedelbart: “How Gudetama, a lazy egg yolk with a butt, became an unstoppable cultural phenomenon”.

Gudetama beskrivs som en seriefigur som nån verkar ha börjat rita, men snabbt tröttnat på. Det blev bara en sladdrig könlös äggula(!), utan händer, fötter och hals och med prickar till ögon. Men mun och rumpa har den. Jag hittar en Youtubefilm om hur det kommer choklad ur den ena änden och vaniljsås ur den andra… Känsliga personer behöver INTE titta på videon.

Fortsätt läsa ”Vad en lat äggula kan berätta om livet – och oss själva”

Profilbild för Okändlenaikista3 kommentarer
Texter o tankar

Om hög moral och känsliga samveten

Jag läste förstås om barnmorskan som hade samvetsbetänkligheter inför att utföra aborter. Och förstår spontant att det kan vara svårt att acceptera att behöva abortera istället för att förlösa barn. Fast sen blir jag förbryllad: Visste hon inte från början vad som ingick i jobbet? Detta hände i alla fall:

Omedelbart efter sin examen 2014 stämde den kristna barnmorskan sin region till diskrimineringsombudsmannen. Hon hade nekats jobb på länets tre sjukhus, eftersom hon vägrade utföra aborter, ge ut dagen-efter-piller eller sätta in kopparspiraler.

Då börjar det verka ännu konstigare. Ska man inte få förebygga en graviditet heller? Hur tänker man då?

Som vanligt vill jag försöka förstå hur andra tänker, så jag letar efter barnmorskans argument. Själv hänvisar hon mest till Gud, och det kan jag inte uttala mig om, men till slut hittar jag några artiklar som håller med henne.

Fortsätt läsa ”Om hög moral och känsliga samveten”

Profilbild för Okändlenaikista3 kommentarer
Hur funkar vi?

Funderingar kring det här med skoj(?)mobbning

Jag följde ivrigt TV-programmet “Morgans mission” redan förra säsongen, när det handlade om mobbning i skolan. I den nya omgången tog man upp mobbning på jobbet, och hur viktigt det är inser jag när jag läser att mobbning eller kränkande särbehandling är orsak till att minst 10.000 personer i Sverige blir långtidssjukskrivna varje år och att 100-300 av totalt 1500 självmord har samband med mobbning.

Jag gillar Morgans angreppssätt. Experter medverkar, men det är inte de som (“uppifrån”) föreläser för oss andra hur vi bör vara (vilket vi ju redan vet – åtminstone teoretiskt). Inte heller är man ute efter att peka ut förövare att bestraffa. Istället säger man att mobbning “inte handlar om onda människor, utan om onda mönster”. De medverkande som vill delar med sig av egna erfarenheter, även Morgan och inbjudna kändisar. Och det är OK att göra fel – om man lär sig något av det.

Fortsätt läsa ”Funderingar kring det här med skoj(?)mobbning”

Profilbild för Okändlenaikista2 kommentarer