Men den som börjar tro att livet är sånt lever farligt. Fast visst är det frestande.
För ibland kan man ju önska att livet vore enklare – tydligare indelat i ont eller gott, tummen upp eller ner. Men när jag träffar människor som uppfattar livet sånt blir jag först uttråkad, sen livrädd och springer mycket fort åt andra hållet. Eftersom den inställningen ofta samvarierar med en obehaglig pyrande aggressivitet.
Några märkliga frikännanden, att jämföra med vad som i Assange-fallet betraktas som möjlig våldtäkt.
Jag förstår att det kan vara svårt att döma i våldtäktsmål. Det ligger ju i sakens natur att det är brist på vittnen och att det kan finnas en glidande skala där kvinnan behöver mera tid för att tända. Ord står mot ord. Men när jag läser nedanstående resonemang begriper jag inte hur någon någonsin ska kunna bli fälld för våldtäkt. Ingen ifrågasätter dessa kvinnors berättelser, det finns teknisk bevisning, men enorma ansträngningar görs för att ändå kunna fria. Fortsätt läsa ”Är detta verkligen INTE våldtäkt?”
Kunde inte tro att Assangefallet var fullt så märkligt som det verkade vid en första titt. Nu finns ju inte bara debattinlägg och artiklar utan även förhörsprotokoll på nätet. Så jag läste in mig.
Ju mer jag läste desto mera förvirrande verkade det. Speciellt när jag jämförde med ett antal märkliga friande våldtäktsdomar. Jag börjar förstå om Assange tycker det verkar lurt och undrar vad man är ute efter. Egentligen …
Fortsätt läsa ”Kan det här verkligen vara våldtäkt? Om Assange-fallet”
Läser – och blir lite förbryllad. (Det händer i och för sig ofta 🙂 )
Är det OK (PK) att säga att man kan ”programmera om sig till lesbisk”, men inte att man kan be Gud om hjälp om man lider av sin homosexualitet? Undrar den oreligiösa.
Är lika frågande andra gången jag ser Uppdrag Granskning om ”Bögbotarna” .
(Edit: Sidan verkar senare borttagen.)
Fortsätt läsa ”Är det verkligen ballare att vara lesbisk?”
Om jag fått göra en önskelista för den stora kärleken och sen hittat någon som exakt passade in på alla punkter, skulle jag inte blivit ett dugg kär. Jag tror inte det gäller bara mig.
Fast många försöker. När jag under min korta tid som singel var ute och kollade på nätet märkte jag ibland hur den jag hade kontakt med prickade av på sin önskelista. Sen valde han bort mig… (Och jag honom 😉 ) Fortsätt läsa ”Vad är kärlek? Och ”Imago”?”
Uttrycket ”curling” tror jag mig begripa: föräldrar som ”sopar” banan, undanröjer alla hinder för sina barn. Men vad är ”helikopterföräldrar”? I TVs morgonprogram förtydligas det som: ”föräldrarna hovrar över de stora barnen”.
Curlat har jag nog aldrig gjort – inte av ädlare skäl än att jag är alldeles för lat. Men nog hovrar man över sina stora barn? För mig innebärande att på avstånd hålla kollen, känna in hur de har det, etc. Det slutar man väl aldrig med? Fast liknelsen haltar när man vet hur fruktansvärt störande motorbullret från en hovrande helikopter är… Då har man misslyckats, kan jag tycka. Fortsätt läsa ”Curling och helikopterföräldrar”
Denna ilska som bubblar upp i kommentarer, är det rädsla? Jag får en känsla av att man i det längsta tassar försiktigt inom det passandes snäva gränser. Ända tills det plötsligt bara BRISTER. Det blir ”först kränkt vinner” kontra brev med avföring…
Å ena sidan tål man absolut ingenting. Det ”rasas” ideligen … åtminstone i rubriker… Orden ”håna” och ”kränka” har tappat sin betydelse. Mera gnäll om ”håna” och andra missbrukade ord: Om missbrukade ord.
Å andra sidan gödslas det med verkligt kränkande tillmälen i någon sorts fradgatuggande ilska (eller rädsla?). Näthat, som ibland växer till IRL-hat.
Fortsätt läsa ”Näthat – krypskytte istället för konfliktlösning”
Har man sett ångest och depression på nära håll använder man INTE de orden när man menar bakfull, nervös eller lite lessen. Detsamma gäller det ymnigt flödande ordet ”kränkt”.
Just när jag sitter här och irriterar mig hittar jag en annan som reagerat, Åsa Beckman i DN: Ordet kränkt fortsätter sitt slappa segertåg. Jag kunde inte sagt det bättre själv.
Så här skriver hon sammanfattningsvis: När Diana Nyman från Romska rådet nekades äta frukost i Sheratons frukostmatsal samma morgon som hon bjudits in till regeringen för att tala om diskrimineringen av romer kände hon sig kränkt.
När jag hört eller läst om aktuell forskning upptäcker jag att mina frågor ofta blivit fler istället för färre. Förstår i och för sig problemet.
Jag jobbade ju på ett forskningsinstituts marknadsavdelning i många år och är gift med en journalist som skrev om teknik utan att vara tekniker. Många steg blir det när forskningsresultat ska presenteras. Fortsätt läsa ”Knepigheten med att presentera forskning”
Vi fyrtiotalister är väldigt MÅNGA. Det har ofta märkts under årens lopp.
När jag var tolv år såg jag fram emot att bli stor. En mera avancerad klasskamrat hade redan lagt ner kjolarna till mitt på vaden, snart var det min tur. Och en liten resårgördel, så långt kom jag. Vägde 45 kg, men man skulle ha gördel med strumpeband. När jag senare la av den kände jag mig sladdrig(!)
Men när vi fyrtiotalister blev tonåringar stormade TONÅRSMODET in på scenen (just for us)! Fortsätt läsa ”Fyrtiotalisternas framfart”
Så tänker jag... 🐾 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.