Alltså: Gunghäst, morahäst, kramdjur, hästfoto, plastdjur, serieteckning, levande ridhäst, ponny, ardenner… HUR kan man – av sig själv! – inse att det är samma sak? Det krävs ett geni. 

Alla barn är språkgenier. Med sina alldeles egna personligheter och förutsättningar. Av naturliga skäl är de enda ofödda barn jag kan uttala mig om dem jag haft i min mage – och de visade tydligt sitt olika temperament redan med sina sparkar. Mitt starka intryck är att de även bestämde när de skulle födas. Inte var det jag i alla fall, och inte kom de enligt expertisens beräkningar. Den sparkande, ”framåtlutade” föddes en månad tidigt och pratade mycket och tidigt, den mera ”bakåtlutade” tog betydligt längre tid på sig. Var och en följde sin plan.

Fortsätt läsa ”Kommunikationsgeniet i fortsatt arbete: Hur kan man begripa ”häst?””

Ibland är vi barnvakt åt (bonus)barnbarn. Det gör mig alltid glad att se barnens frimodighet, tydligheten i deras kommunikation. Även när budskapet är ”Försök inte! Du är INTE min mamma!” De behöver inte använda ord för att det ska stå fullständigt klart: ”Jag vet inte riktigt vad du är för en, förhåller mig tills vidare skeptisk.” (Helt rätt!)

Inte kan man fjäska in sig heller, det är bara att vänta tills man blivit godkänd.

Fortsätt läsa ”Barnvaktsfunderingar”

Jag älskar inte alla barn. Inte alla vuxna heller, för den delen. Dessutom saknar jag vårdinstinkt och praktiskt handlag samt kan bli blyg för barn jag inte känner. Men de barn jag fått förmånen att lära känna närmare har samtliga varit genier – åtminstone i kommunikation.

Även innan de lärt sig säga ett enda ord.

Fortsätt läsa ”De unga kommunikationsgenierna i våra hem”

Som en annan förälder (jag minns förstås inte vilken) uttryckte sig:

Tänk att så mycket vilja kan rymmas i en så liten kropp!

Mina barns starka vilja gladde mig även när den medförde vissa besvär. Jag minns inte särskilt många duster, men jag minns att de var hårda. 🙂 Efteråt visste båda var gränsen gick. Och att den andra också visste. Det behövdes inga förtydliganden. Däremot behövdes det tid. Fortsätt läsa ”Det man kallar barnuppfostran – AKA viljornas kamp”