Kategori: Hur funkar vi?

”Felet med världen är att de dumma är så tvärsäkra och de kloka så fulla av tvivel,” sa Bertrand Russell. Rationella och logiska är vi i alla fall inte.

Vi på nätet

Håller alltfler på att bli allt dummare? I så fall:  Varför?

Det är inte konstigt om man blir lite ängslig i en tid när nya ord verkar behöva skapas för det som förr bara hette lögn. “Faktaresistens” kallas det när allt fler verkar strunta i fakta som inte stödjer det man redan tror sig veta, ”post-sanning” utnämndes 2016 till årets internationella ord, till och med våra makthavare använder sig av “fake news” och “alternativa fakta” – även när det är ganska lätt att avslöja. 

Vad är det som händer med oss, när vi inte bara ljuger, utan dessutom verkar gå på lögnerna? Går arten mot sin undergång? Är det miljöförstöringen som krymper våra hjärnor? 😰  Jack Werner skriver: ”Så blev faktaresistens ett nytt sätt att kalla en motståndare korkad”.

Fortsätt läsa ”Håller alltfler på att bli allt dummare? I så fall:  Varför?”

Profilbild för Okändlenaikista5 kommentarer
Om barn

En liten människa utforskar sin plats i världen

Lille B, 3,5, var på besök i stugan samtidigt med många okända, vuxna och STORA barn (10-12 år). Han tog genast itu med situationen. Mormor fick äran och nöjet att vara följeslagare.

När onödigt många okända människor plötsligt dyker upp kan det vara bra att först dra sig undan lite, för att kolla läget. Kanske uppför vindstrappan med nån man känner? Om man träffar ett enda stort barn där går det bra. Ner igen – och ännu fler människor har samlats i hallen. B funderar högt: “Det kanske är bäst att vi går upp igen?” Men sen får han annat att tänka på: ansvaret för en blombukett och koll att det blir lagom mycket vatten i vasen.

Fortsätt läsa ”En liten människa utforskar sin plats i världen”

Profilbild för Okändlenaikista3 kommentarer
Hur funkar vi?

Tänk om… vi håller på att sabba vår fantastiska förmåga att känna in varann? 😦 

För mig känns det konstigt och lite skrämmande när människor inte tar in omgivningens signaler – ens när de är mycket tydliga. Man blir liksom hjälplös. Jag tänker på en dålig chef på ett jobb för länge sen. När vår mest temperamentsfulle medarbetare ursinnigt stormade ut ur hans rum och smällde igen dörren så att putsen (bokstavligen!) rasade från väggarna antydde jag viss oro. Men chefen var fullständigt oförstående: han tyckte att de kom ”utmärkt väl överens”. ❓❗

För Trump verkar även den närmaste omgivningens betänkligheter lika ovidkommande som flugsurr. Blir det för irriterande slår han dem med (twitter)flugsmällan. Och han anser sig ha ”utmärkt goda relationer” till alla statschefer. ❓❗

Fast när jag tänker efter är det väl egentligen konstigare att vi (i allmänhet) faktiskt ÄR så fantastiska på att läsa av varandras känslor. Nu ser jag att det finns risk att vi äventyrar den förmågan.

Fortsätt läsa ”Tänk om… vi håller på att sabba vår fantastiska förmåga att känna in varann? 😦 ”

Profilbild för Okändlenaikista4 kommentarer
Hur funkar vi?, Texter o tankar

Det här med respekt för auktoriteter

Summer of Love 1967 och 68 års revolution skrivs det mycket om nu när det är femtioårsjubileum. De borde ha påverkat mig: Carlberg, som ledde kårhusockupationen i Stockholm (och småningom grundade Fryshuset) gick i min parallellklass i “röda Gubbängen”. Innan han tog studenten i röd studentmössa satt han på vårat fik och planerade revolutionen tillsammans med åtminstone en av mina klassisar (idag läkare och moderat, sägs det). När kårhuset ockuperades pluggade jag på universitetet, men ändå kollade jag aldrig in ockupationen, inte ens av nyfikenhet. Jag skötte mina studier. Varken den politiska eller den sexuella revolutionen verkar ha satt några spår i mitt stillsamma liv.  

Eller? Finns det något i vanliga vardan som numera verkar självklart, men som kan ha fötts på det glada sextiotalet?

Fortsätt läsa ”Det här med respekt för auktoriteter”

Profilbild för Okändlenaikista15 kommentarer
Hur funkar vi?, Texter o tankar

Förr och  nu – moralisk kompass del 2

När jag skrev om våra moraliska kompasser påmindes jag om hur det kändes då, i början av sextiotalet, när jag 14 år gammal började intressera mig för killar – och till min häpna glädje insåg att intresset verkade ömsesidigt.

Reglerna var tydliga: Killarna förväntades göra vad vi kallade “närmanden” – och tjejerna avvärjde dem (olika länge…). Det var pirrigt spännande att utforska det nya som kommit in mitt liv – både killarnas reaktioner och mina egna. En ung man gjorde just inte några “försök”. Och jag minns min reaktion: “Vad är det för fel på honom? Eller på mig?” (Och då var jag ändå jätteprydpräktig.)

När jag tänker efter inser jag att förutsättningen för att detta skulle vara pirrigt spännande istället för skrämmande var att jag aldrig nånsin var rädd för att de skulle fortsätta mot min vilja.

Fortsätt läsa ”Förr och  nu – moralisk kompass del 2”

Profilbild för Okändlenaikista10 kommentarer
Hur funkar vi?, Texter o tankar

Är jag lat eller korkad? Kanske bådadera? 🤔

Nu i midsommartider läser jag åter om det “nedärvda kvinnotvånget” att bära hela ansvaret för ett riktigt lyckat firande av alla familjehögtider. Även om det också innebär en “kvinnogemenskap” känns det lite sorgligt om kvinnorna i generationen efter min fortfarande känner att de måste vara de ständiga projektledarna för familjens liv “i helg och söcken”. Och jag funderar på varför jag egentligen aldrig känt av varken tvånget eller gemenskapen, fast jag är kvinna.

När jag var del av en barnfamilj var det barnens far som stod för mat och dryck, och därmed även för eventuella arrangemang. Jag hoppas det var rätt som jag trodde då: att han tyckte det var kul. Att han var intresserad av matlagning är helt klart, för det var definitivt inget som förväntades av en pojke i efterkrigstidens Berlin.

Fortsätt läsa ”Är jag lat eller korkad? Kanske bådadera? 🤔”

Profilbild för Okändlenaikista8 kommentarer
Om Quick och Lambertz, Om vårt tänkeri

När smarta människors tänkerier blir obegripliga

Jag är ju barnsligt förtjust i att försöka förstå hur vi människor tänker. När Kevinfallet nu granskas är det särskilt intressant att samma personer dyker upp som i Quickfallet, dessutom i samma roller. Och jag inser att det jag 2013 skrev om psykologiprofessorns roll vid förhören med Quick lika gärna kunnat handla om Kevinfallet. (Citerar alltså mig själv här. 😉 )

Christianson förklarade pedagogiskt de speciella omständigheterna i detta fall och hur just Qs minne fungerade. Tills utredarna själva kände att de blivit experter på just detta. De var båda utan tidigare erfarenheter av mordutredningar, de gjorde båda på karriär på att ha tagit fast en massmördare

Visst är det likt Kevin-fallets utredare som efter “utbildning” av professorn fick en helt ny roll som massmedialt uppmärksammad expert? Och även här intar Lambertz omedelbart rollen som Christiansons försvarare.

Fortsätt läsa ”När smarta människors tänkerier blir obegripliga”

Profilbild för Okändlenaikista9 kommentarer
Hur funkar vi?

OK, jag erkänner: Jag gillar lagom!

Jag lever nog i det bespottade Mellanmjölkslandet, sen väldigt länge dessutom. För det är så mycket jag blir storögt förvirrad över att läsa om.

Nyligen blev en kvinna i hårdträning beskylld för att vara en dålig förebild, eftersom hon skyltar med sin träning “i en tid när många är missnöjda med sina kroppar”. De som inte gillar hennes bilder lägger som kontrast ut egna av allt godis de matar sina barn med, eftersom man ska njuta av livet, så “här har vi fredagsgodis varje dag!”.

Jättetjocka människor som faktiskt vill (eller måste) gå ner i vikt gör det inför publik med extrema metoder och under förödmjukande former – bara för att oftast snabbt gå upp i vikt minst lika mycket som de gått ner. Vilket jag inte förvånas över, särskilt sen jag sett den superläbbiga hälsodrycken någon grönsakshatare tvingades dricka. Och då gillar jag ändå grönsakerna som ingick, den färdiga sörjan däremot hade jag totalvägrat.

Fortsätt läsa ”OK, jag erkänner: Jag gillar lagom!”

Profilbild för Okändlenaikista8 kommentarer
Hur funkar vi?

Funderingar kring det här med skoj(?)mobbning

Jag följde ivrigt TV-programmet “Morgans mission” redan förra säsongen, när det handlade om mobbning i skolan. I den nya omgången tog man upp mobbning på jobbet, och hur viktigt det är inser jag när jag läser att mobbning eller kränkande särbehandling är orsak till att minst 10.000 personer i Sverige blir långtidssjukskrivna varje år och att 100-300 av totalt 1500 självmord har samband med mobbning.

Jag gillar Morgans angreppssätt. Experter medverkar, men det är inte de som (“uppifrån”) föreläser för oss andra hur vi bör vara (vilket vi ju redan vet – åtminstone teoretiskt). Inte heller är man ute efter att peka ut förövare att bestraffa. Istället säger man att mobbning “inte handlar om onda människor, utan om onda mönster”. De medverkande som vill delar med sig av egna erfarenheter, även Morgan och inbjudna kändisar. Och det är OK att göra fel – om man lär sig något av det.

Fortsätt läsa ”Funderingar kring det här med skoj(?)mobbning”

Profilbild för Okändlenaikista2 kommentarer
Hur funkar vi?

Kroppsspråk – kulturella skillnader och likheter  

Häromdan läste jag om ett exempel på kulturella missförstånd: En svensk affärsman höll en presentation för ett japanskt företags ledningsgrupp – vilka samtliga omgående verkade somna. Trist. Han fortsatte ändå, sammanbitet, och efteråt förklarade hans chef att åhörarna i själva verket velat visa respekt: De lutade sig framåt för att markera att de lämnade över kommandot till honom och blundade för att bättre koncentrera sig.

Bara att hälsa på varann kan kräva en utbildning:

Men det är inte alltid helt lyckat med ambitiösa förberedelser heller: Min chef berättade en gång hur det gick när japanska och amerikanska affärsmän hade gått kurs för att bättre förstå varandras kroppsspråk. När de träffades ansträngde sig japanerna lydigt för att få ögonkontakt, medan amerikanerna desperat slingrade sig för att undvika den. Fast det var ju fint tänkt.

Jag läser mer om det här med kroppsspråk i olika kulturer och ser att det är först nyligen man börjat forska på hur vi kommunicerar med kroppen, trots att gester troligen var det första vi “talade” med, så fort vi lärde oss att stå så att händerna blev fria, dvs för kanske en miljon år sen. Hur man nu vet det, kan jag undra.

Fortsätt läsa ”Kroppsspråk – kulturella skillnader och likheter  ”

Profilbild för Okändlenaikista3 kommentarer