Stambytarens kontaktperson lät klart bekymrad när jag meddelade att vi på grund av ett viktigt läkarbesök var tvungna att komma hem en dag innan stambytet skulle vara officiellt avslutat, och när vi öppnade ytterdörren förstod jag varför. Senare skulle det visa sig att en del förväntade problem aldrig uppstod, medan andra dök upp helt oväntat.

Vi hade ju inte bara bytt element och rör, utan även leverantör av internet och TV samt portkod, och fruktade att vid vår återkomst vara utan inte bara toa utan även TV och nät – kanske inte ens komma in genom porten. Den nya portkoden hade lämnats i brevlådan – och låg mycket riktigt tillsammans med den övriga posten under badkaret(!) i hallen. Men där stod också att den gamla skulle gälla november ut, och i verkligheten visade det sig att porten var kod-lös, åtminstone så länge stambytet pågick.

Fortsätt läsa ”Stambytesstrapatser del 2: väntat och oväntat”

Det var faktiskt inte mer än 9 år sen vi gjorde om vårt badrum men nu var det dags igen. Det har aldrig varit vår idé: 2016 lossnade kaklet från väggarna när grannen borrade, i år hade vår bostadsförening så omfattande vattenskador (inte hos oss, dock!) att det blev svårt att få ett försäkringsbolag att ställa upp. Huset är byggt 1978, så det var hursomhelst dags om några år.

En tanke slår mig: När vårt badrum byggdes om var vi förvånade över att föreningen inte krävde – eller ens rekommenderade – en oberoende besiktningsman. Vi skaffade själva en, via försäkringsbolaget, men jag kan tänka mig att det är frestande att välja en billig lösning för ett så dyrbart jobb – och kanske spara in på ”icke-måsten”, som besiktningsman. Kan det ha något samband med de omfattande vattenskadorna? Bara en tanke.

När vi nu ändå skulle göra stambyte passade man på att även byta värmesystem, portkod, TV- och internetleverantör. Så tillvaron har varit är lite rörig det här året – åtminstone från maj till jul!

Fortsätt läsa ”Stambytesstrapatser del 1: flyktresor”

Några stillsamma reflektioner om de gångna helgerna, som de visas upp i media av mångahanda slag. Själv har jag aldrig firat på det sättet och inte heller sett något sånt i min närmaste omgivning. Är det bara en bild som visas upp, medan det ”vanliga livet” tuffar på ungefär som vanligt för de flesta av oss? I så fall – vad ska det vara bra för? 🤔

I julmånaden gillar jag nog mest Lucia: Vi tänder ljus i mörkret och vet att det ganska snart ska börja bli lite ljusare. Inga krav på presenter, ritualer och social samvaro (såvitt jag vet i alla fall). I ljusens sken kan man dricka glögg och äta pepparkakor, lyssna på luciasånger och kanske se ett luciatåg. Men julen nalkas…

Fortsätt läsa ”Tänk vad mycket man INTE måste – om man tänker efter.”

I Paris är det panik – vägglöss i tunnelbanan, på bio, på flygplatser, sjukhus… och i Stockholm har lushunden Kalle hittat åtminstone spår av dem på en stol som ”har tagits om hand”. 😱 Fast vi får även lugnande besked: löss dör vid 57 grader, och SL ångtvättar tunnelbanan. Och frågan är hur mycket i Paris som är panik-rykten, för vägglössen där beter sig inte alls som alla andra. Jag vet, för jag har varit tvungen att läsa på.

Kort sammandrag av l-å-n-g text nedan: I början av maj fick jag konstiga fläckar på armen – som kom och gick och småningom började klia. Ingen salva funkade, det blev remiss till hudläkare som tog vävnadsprov. Och så kom läkaren på vårdcentralen på att det KUNDE vara vägglöss.

Det var det. Men då hade vi förlorat en månad – och generationer vägglöss hunnit födas…

UPPDATERING NEDAN: NY LÖSNING VERKAR VARA PÅ G!

Fortsätt läsa ”VARNING! Vägglössvåg på väg!”

Jag skriver för närvarande oftast i StockholmsMix , där jag gör slumpvisa nedslag i Stockholms historia. Men nu har jag gått igenom diverse hälsokoller – senast alltså hjärnröntgen – (eller rättare sagt MRI = undersökning med magnetkamera) och sånt samlar jag ju gärna här i mitt ”externminne”.

Det är inte så dramatiskt som det låter (hoppas jag!), utan gäller min gamla migrän – om det nu är det… 😨 Det började för ett antal decennier sedan på jobbet när plötsligt en del av texten jag läste försvann. När jag istället svarade i telefonen började jag efter en stund tappa ord.

Fortsätt läsa ”Så var det att få HJÄRNAN plåtad!”

På äldre dar har jag svårt att få ihop mina sju-åtta timmars oavbruten sömn. Ofta är jag jättesömning tidigt på kvällen och klarvaken en stund mitt i natten. Måste slöglo på TV ett tag innan jag blir sömnig igen. Nu läser jag i Världens historia att detta är fullständigt normalt.

Människan har sedan medeltiden – kanske ända tillbaka till antiken – delat upp sömnen i två delar: ”första” respektive ”andra” sömnen. Däremellan var man vaken. I en del familjer åt man en sen måltid, i andra förberedde man redskapen för nästa dags arbete och fyllde på ved i husets eldstad för att slippa vakna i ett iskallt hus. Och så hade man sex.

Fortsätt läsa ”När natten var farlig och vi sov tillsammans”

En dag var min ena knoge röd och svullen, och när jag tittade närmare gick det en rad av röda fläckar från knogen och ända upp till armbågen. Men de verkade vara på väg att blekna, så jag tänkte inte mer på det. Förrän det började ill-klia, svullna och bli knallrött. Men sen bleknade det.

Så där höll det på – varje gång det lugnade ner sig trodde optimistiska jag NU! har det gått över. Men inte, det återkom, allt rödare och kliigare spred det sig ut på händer och fingrar. På bilden är det inte särskilt rött och svullet, men man ser hur märkena ligger i en tydlig rad. Sen tillkom en parallell rad på den armen, och en på den andra. Samt en liten filial på benet… . För att kunna sova för allt kliandet fick jag gå till sängs med en kylklamp från frysen att lägga armen på.

Fortsätt läsa ”När man får mystiska utslag…”

Numera skriver jag mest på StockholmsMix, eftersom jag snöat in på Stockholms historia – speciellt stockholmarnas. Men i någon av de (digitala) gamla tidningsartiklarna om allmänt och blandat hittade jag den fantastiska historien om Dal-Brita. Och om henne kan man säga mycket, men i Stockholm hörde hon inte hemma. Så jag berättar om henne här istället.

Några bilder verkar inte finnas av Dal-Brita, men bilden ovan är från ett krönikespel om Sandviken 1942, där hon resolut lyfter på kjolen och river en remsa av särken för att förbinda rallaren Perssons tumme.

Fortsätt läsa ”Historien om Dal-Brita – Tuffaste tjejen på Bruket”

Den här gången var det inte lika trevligt som vanligt att vara på landet. Först blev vi utan avlopp, därefter insnöade. Men det var först därefter som det blev riktigt illa. Dock har vi överlevt och lyckats ta oss hem igen.

Planen var att min man skulle vara behjäplig med att exempelvis undvika el- och fiberkablar när grävningen på vår tomt drog igång för det kommunala vattnet och avloppet, som nu är på G efter en skakig början som jag berättat om tidigare. Jag följde mest med som sällskap, och på vägen hämtade vi de nya mattorna jag beställt, men bestämde oss för att vänta med att lägga ut tills grävningen var avslutad. Det var klokt. Nästa gång vi kommer ner är det sanering som gäller, både inne och ute.

Fortsätt läsa ”Pärsen över! Varning för skitsnack. 💩”