Den 13 augusti 1961 började man bygga en mur i Berlin. Från slutet av 60-talet och många år framåt var vi där många gånger. 1989 föll muren plötsligt. Strax därefter var min dotter en av talrika ”Mauerspechte” (murhackspettar), som angrep muren med sina små  hackor.

Den visade sig vara knallhård. Vi fick köpa våra souvenirstenar. 

Jag har inget personligt minne av murens uppförande, men västberlinaren som senare skulle bli min man var på scoutläger i Västtyskland när muren byggdes – två månader efter  Walter Ulbrchts högtidliga försäkran

Ingen har för avsikt att bygga en mur!…

När man i byn fick höra talas om muren erbjöds scouterna från Västberlin att stanna kvar. Farhågorna för hur det skulle gå med Västberlin var så pass stora att byborna erbjöd ynglingarna ”asyl”. Men scouterna valde att åka hem.

Och även denna första akuta kris bedarrade. Den osannolika konstruktionen med en halv stad omgiven av järnridå levde vidare.

Mina barns farföräldrars historia har jag skrivit lite om på ”Berlin efter kriget”.  Deras far och jag träffades för första gången 1965. Han flyttade till Sverige några år senare. Efter ytterligare några år tog vi med oss den närmaste familjen och gifte oss i Berlin. Under årens lopp åkte vi många gånger, småningom med barnen, till släkten i Västberlin. Och kunde följa hur kalla kriget och alla krissituationer speglade sig i hur vi behandlades vid gränskontrollen.

Oftast åkte vi bil, läs om mina och andras erfarenheter på Bil till Västberlin.

Från min horisont är hstorien om Västberlin och muren full av otroligheter: ”Det kan inte vara sant!” (”Men så kan man väl inte göra? / Det här går aldrig!”.

---

Jag har samlat fakta och länkar på Västberlins födelse – och död.

---

Bland osannolikheterna märks:

Berlinblockaden: 1948 – 49 stängde Sovjetunionen av tillfartsvägarna till Berlin från Västtyskland och det enda sättet att frakta varor eller resa till Västberlin blev med flyg.  Västberlin räddades av en omfattande luftbro av framförallt amerikanskt flyg, som under nästan ett år fraktade alla förnödenheter till den instängda staden. Under intensiva perioder landade ett plan per minut – och man flög dygnet runt. Barnen i Berlin uppskattade särskilt  vad de kallade ”Rosinenbomber” (russinbombare), som släppte ner små fallskärmar med russin och choklad.

Hittar en hemsida om Kalla kriget. Här kan man läsa bland annat om Berlinblockaden.

Berlinmuren: 1961 spärrades Berlins ”ryska sektor” av från de övriga tre. Det var alltså många år efter kriget. Fram till dess hade sektorgränserna bara markerats med de skyltar, som fanns kvar ända till återföreningen.

Människor kunde bo i den ena delen och jobba i den andra. Jag läste om någon som både bodde och jobbade i öst, men cyklade en genväg till jobbet genom en ”flik” av väst.

Och från Västberlin gick det utmärkt att fortsätta till andra västländer. Det var ju bara om man tog landvägen man passerade gränsen, flög man gjordes inga kontroller. (Fast en nödlandning skulle ju ha medfört större problem än annars…)

Allt flera tog den vägen ut.

Men plötsligt var det stängt. Den godtyckligt dragna gränsen, med diverse loopar  cementerades och fick de mest orimliga konsekvenser.

På Dieberlinermauer finns mycken information och filmer (på tyska). Tyvärr hittar jag inte längre den goda historien om dörrklockan på muren (”Zu den Kuriositäten an der Mauer gehörte eine Klingel”): En västberlinares koloniträdgård hade råkat hamna i en ”ficka” på östsidan. När koloniträdgårdsmästaren skulle besöka sin täppa fick han ringa på en dörrklocka på muren, då öppnade en soldat som eskorterade till och från trädgården. (Varför försvann sidan? Skröna? Informationen fanns på flera sidor, just nu hittar jag ingen… Men vill ju inte stryka en bra historia ;).

Vad är exklaver? 1945 justerades gränsen mellan Berlins brittiska och sovjetiska sektorer så att Berlin-Gatow flygfält blev brittiskt och det i Berlin-Staaken sovjetiskt. Justeringen medförde en komplicerad gränslinje med många geografiska egenheter. Bland annat låg delar av Västberlin som öar helt omgivna av DDR, s k . exklaver. Om dessa finns det en hel del  information på nätet. Någon har samlat egna och andras bilder och kartor på  Berlin enclaves.

Enligt West Berlin på Wikipedia  fanns tolv exklaver. De flesta var obebodda  eller befolkade koloniträdgårdar (en verkade ha varit del av en kyrkogård…).

Steinstücken var bebott av västberlinare. Det låg som en ö i öst, utan landförbindelse med väst. Fram till 1971 måste invånarna passera östtyska gränskontrollen på väg till Västberlin (som de alltså hörde till…). Endast utryckningspersonal och reparatörer fick besöka exklaven, och givetvis inga östtyskar. Inga gäster, alltså. Nånsin.. 1961 upprättades amerikansk militärpost där, personalen måste flygas in med helikopter. Tio år senare förhandlade Västberlin till sig en landremsa som förband Steinstücken med Västberlin. En gata byggdes, kantad av Berlinmur på båda sidor och en busslinje förlängdes till exklaven 1972.

På Youtube kan man åka med på en busstur (1989):

MEH… inte kan väl en halv stad överleva, omgiven av ”järnridå”? Ingen möjlighet att ”åka ut på landet”, försvårade gränsövergångar vid alla internationella konflikter. (Även i vanliga fall kunde man aldrig veta hur lång tid gränskontrollen skulle ta, vilket var besvärande när man hade en färja att passa…) Och varken väst- eller östberlinare fick komma in i ”andra delen” av sin stad.

Jo. Tydligen.

Västberlins befolkningssammansättning påverkades förstås av situationen. När muren uppförts flyttade många västberlinare. Turkar importerades som arbetskraft och bosatte sig främst i stadsdelen Kreuzberg. Unga män i Västberlin gjorde ingen värnplikt, det lockade en del att flytta dit. Subventioner av olika slag för dem som etablerade sig i Västberlin gjorde också sitt till för att föryngra befolkningen. Det kallades ”Zittergeld” (ordagrant = darrpengar).

Fast själv har jag starka minnen av alla (krigs?)änkor och (krigs?)invalider jag såg på gatorna på sextiotalet. Och jag läser nu att nästan en fjärdedel av berlinborna var över 65 år på 70-talet.

Från 1968 blev Västberlin centrum för studentrevolterna, och från början av 1970-talet utvecklades sig en terroristscen i Berlin, där bland annat personer ur Röda armé-fraktionen bodde. Jag minns att min man, som var tysk medborgare i rätt ålder (och med moderna polisonger…), reste mycket i arbetet, och dessutom ofta var i Berlin för att hälsa på sin familj, blev noggrant kollad vid gränsen under den perioden. Varje gång.

Slutligen, 1989, när alla vant sig vid denna otrolighet, faller muren! Vi var i USA och stod i en kö på Disneyworld när någon som insåg att vi var europeer frågade om vi hade hört om Berlinmuren. Ja, sa vi, som trodde man menade det allmänt oroliga läget. På kvällsnyheterna förstod vi. Muren hade fallit – eller åtminstone öppnats.

Vi åkte dit ganska snart därefter. Läget var fortfarande lite förvirrat. Muren var delvis nerriven. Om man gick genom de gamla gränsövergångarna skulle man visa passet, men klev man över murresterna en bit därifrån var det fritt fram. Gränsvakterna stod och rökte, verkade inte veta vad som förväntades av dem.

En av de s k murhackspettarna ”Mauerspechte” var min dotter, som försökte hacka loss bitar vid Brandenburger Tor (tror jag det var?). Men muren var för hård. Vi köpte souvenirstenar istället. Åtminstone ett minne skaffat på platsen, även om man antagligen skulle kunna bygga upp flera berlinmurar av alla sålda souvenirstenar – och HELA muren var aldrig så färggrant dekorerad som alla köpestenarna…;)

När man läser hur det gick till vid murens fall blir otroligheten ännu tydligare.

1989 föll muren  – en fantastisk historia.

Mera fakta på Västberlins födelse – och död

Den östtyska regimen hade svårt att matcha den reformpolitiska utvecklingen i övriga östländer, flyktingströmmen och demonstrationerna ökade.

Den 9 november beslöt man att underlätta privata besök i Väst. Från följande dag skulle ansökan fortfarande krävas, men kravet på särskilda skäl mildras.

SED-ledningen lät en partifunktionären hålla en presskonferens. Han visste inte när detta skulle börja gälla, men svarade ändå, i direktsänd TV, …” sofort, unverzüglich” (omedelbart).

Tusentals östtyskar begav sig omedelbart till närmaste gränskontroll, där vakterna saknade direktiv och inte kunde nå sina chefer – varken politiska eller militära. Gränsövergången på Bornholmerstrasse i Berlin var den första som öppnades,  kl 23.30.

Mindre än 11 månader senare upptogs det forna Östtyskland i form av sex nya delrepubliker i Förbundsrepubliken Tyskland. Efter det första glädjeruset blev det en lång och kostsam återförening mellan ”Ossies” och ”Wessies”, som utvecklats åt mycket olika håll under den långa tid de varit åtskilda. Men det är en annan historia.

I en film skulle det hela bedömas som – ja, otroligt. Läs om muren på Wikipedia: sv.wikipedia.org/wiki/Berlinmuren

Murens historia 1961-90 finns exempelvis på Chronik der Mauer (tyska och engelska).

Plötsligt kunde man alltså gå igenom Brandenburger Tor igen. Den gamla stadsporten hade varit stängd och öde ända sedan Berlinmuren byggdes 1961. Trots att den i slutet av 1700-talet uppförts som ”fredsport” och efter kriget rustats upp gemensamt av Öst- och Västberlin. När president Kennedy år 1963 besökte Brandenburger Tor hängdes stora banderoller upp från den sovjetkontrollerade sidan, så att Kennedy inte skulle kunna se över till den andra sidan. De berömda orden ’’Ich bin ein Berliner’’ sa Kennedy däremot vid Västberlins rådhus i Schöneberg.

Den 22 december 1989 gick västtyske kanslern Helmut Kohl igenom porten för att välkomnas av den östtyske premiärministern Hans Modrow. En symbol för strävan efter fred och enande.

Den 23 juni 1990 hade man auktion på 81 bitar av Berlinmuren, försedda med äkthetsintyg, för i genomsnitt 20 000 DM per styck.

---

Kuriosa om Kennedy-citatet: En berlinare skulle ha sagt ”Ich bin Berliner”, därför har det hävdats att ”ein Berliner” skulle betyda att presidenten var en ”Berliner pfannkuchen”, (en sorts munk). Nu läser jag dock att Kennedys ”ein Berliner” språkligt kan vara en markering av att han inte bokstavligen var från Berlin, utan bara bildligt.

(Läs mera om detta:
urbanlegends.about.com/cs/historical/a/jfk_berliner_2.htm.)

---