Efter krigsslutet fick Berlins flygplatser bara användas av segermakternas plan. Om man flög från Stockholm till Västberlin, som vi gjorde några gånger,  måste man alltid byta i Västtyskland för vidare transport med ”allierat” flygbolag den sista biten till Tempelhof eller Tegel.

Flygplatserna låg i olika ockupationssektorer: Tegel (fransk), Tempelhof (amerikansk), Gatow (engelsk) och Schönefeld (sovjetisk, utanför Berlin). Så Lufthansa fick alltså inte flyga mellan Västtyskland och Västberlin, på grund av Berlins ”särskilda status” som en stad kontrollerad av de allierade.

Läs mer om Västberlin i Wikipedia.

En gång var jag tvungen att flyga ensam Stockholm – Berlin med tremånaders bebis. Idag innebär det en bekväm resa på 1,5 timme. Minns inte hur lång tid det tog då, men jag har traumatiska minnen av att rusa längs ändlösa korridorer på Frankfurts flygplats för att hitta lämplig amningsplats eller skötrum – tills jag desperat slängde ner ungen på det lortiga golvet på damtoaletten, för att hinna tillbaka i tid för anslutningsflyget den sista lilla biten. En gång blev vi uppropade i högtalarna och fick egen buss ut till planet – barnet hade bajsat ner sig efter att vi checkat in… Det var bara att välja mellan VÄLDIGT oangenäm resa eller att chanse. Vi hann precis.

Medan Västberlin fortsatte att förvaltas av USA, England och Frankrike ända fram till murens fall utnämnde Sovjetunionen sin sektor, Östberlin, till DDRs huvudstad. Så dit hade vi väl kunnat flyga, men då hade vi ju hamnat i öst, till och med utanför själva Berlin, och haft gränskontrollen att tampas med.

P O Enquist har i sin bok ”Ett annat liv” en dråplig skildring av hur det gick när han skulle skicka den tvååriga dottern från Stockholm till Västberlin, på enklast möjliga sätt, utan byten. Och till Schönefeld i öst gick det direktflyg, med buss vidare till Västberlin. Det gick väl sådär…

Strulet berodde visserligen på snöstorm, men det var politiska överväganden som gjorde att planet inte kunde landa på den mest närbelägna flygplatsen som var öppen – den låg nämligen på fel sida om järnridån. Pappan ”får plötsligt känslan att Europa är delat”. 😉

När tvååringen kommer fram, drygt 12 timmar försenad, har resan med direktflyg gått via Prag, Budapest, Warszawa, Östberlin till Västberlin.

Läs mer om Västberlins luftkorridorer (Wikipedia).

Läs mer om Tempelhof (Wikipedia)

 

---