När det börjar dra ihop sig till prövning av fallet Assange skriver målsägarbiträdet Massi Fritz en artikel i SvD. Jag läser – och drar möjligen andra slutsatser än artikelförfattaren avsåg… 😉

 Förvriden sanning i fallet Assange
Julian Assanges försvarsadvokater försöker nu att få Sveriges häktningsbeslut hävt. Men om tingsrätten häver häktnings­beslutet är det ett slag i ansiktet på de målsägande och alla kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld. Det skriver advokat Elisabeth Massi Fritz.

Jag läser för att se om något nytt dykt upp, men det handlar inte om själva fallet, bara om varför Assange måste till Sverge för förhör.

Fastnar för stycket:

Angående Assange och hans försvarsadvokaters otaliga gånger upprepade begäran om förhör på Ecuadors ambassad i London så är det inte i de målsägandes intresse att åklagaren reser fram och tillbaka till London för att bedriva förhör med en misstänkt som inte behagar följa domslut. Däremot är det i de målsägandes intresse att Assange ställs till svars för sina handlingar på svensk mark.

Två saker blir här väldigt tydligt bekräftade, åtminstone för mig:

1. Det är alltså sant att detta enbart handlar om prestige.
2. Både åklagare o advokater anser numera att häktning och förhör utgör straff.

Är alla jurister verkligen eniga om detta? Oroväckande i så fall.

Om jag vore målsägare skulle jag instruera min advokat att en enda sak ligger i mitt intresse: Att få detta avslutat. Så snart som möjligt.

Som icke målsägare har jag läst in mig på vittnesförhör, sammanfattat här: Kan det här verkligen vara våldtäkt? Och jag hittar inget sexuellt våld.

Att hävda det uppfattar jag faktskt om något som ”ett slag i ansiktet” på alla kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld. Speciellt i de fall där förövaren av märkliga skäl blivit frikänd. Jag samlade några exempel i Är detta verklgen INTE våldtäkt?

Detta tycker jag advokaten borde fortsätta att ägna sin kraft åt.