Efter tidigare trafikstrapatser tog vi det jättelugnt på vår långsamma resa norröver, la in en extra vilodag i en idyllisk nederländsk by.

OK, vi gjorde ett halvhjärtat försök att göra en utflykt till kusten, men makterna varnade oss: Så fort vi försökte blev det skyfall och åska. När vi vände avtog regnet.

Kanske det hänt något fatalt om vi ihärdats?

Tvärs över gatan låg en marknadsplats med pågående kommers. Dit gick vi i alla fall (även om vi saknar bildbevis) och sen tog vi en promenad i grannskapet. Och hann bli fullständigt genomblöta. Fast vackert var det ju.

Vi försökte också ta kort på en stork i sitt bo. Det gick sådär… Men han/hon(?) sitter däruppe på sin pinne i alla fall – jag lovar.

Efter att vi shoppat lite godsaker stannade vi mest på vår fina balkong, där man kunde ta ett glas vin – eller bara vifta med tårna. Och gå in när skurarna kom.

Hotellet hade även en välbesökt restaurang. Bland stamgästerna fanns ett äldre par med fem(!) stora fluffiga vita hundar, som de knölade ner under bordet, där de (hundarna alltså) sen lugnt iakttog omgivningen. Även jag som är rädd för alla djur kände mig helt trygg. På deras bil fanns en webbadress som visade att det rörde sig om samojeder Jag har glömt den webbadressen, men hittar nu en svensk hemsida: www.samojeden.se.

Lustigt nog var allt i hotellet bara på det egna språket: meny, broschyrer, instruktionsskyltar i hissen etc. Så vi fick aldrig veta vad det var man skulle göra med sitt bagage, egentligen…

Jag satt ett tag i lobbyn och försökte läsa broschyrer – en del ord kunde man ju gissa sig till. Plötsligt gick det jättebra – men det berodde på att en enda engelskspråklig artikel hade smugit sig in 😉  När personalen slängde käft sinsemellan lät det i mina öron faktiskt lite som Yngve Gamlins låtsasspråk (förlåt!…) fast han använde nog aldrig det där strupljudet.

Och vad heter det egna språket egentligen? Jag hade för mig “holländska”, men läser på Wikipedia:

En vardaglig term för nederländska är holländska, vilket dock är felaktigt då holländska endast är den dialekt som talas mellan Amsterdam och Haag.

Nederländska heter det. Man lär så länge man lever – i bästa fall.

Midsommarstångskvisten begravdes utan större pompa och ståt i ett buskage bakom hotellet. Kanske småningom en lila svensk bondsyren oförklarligt kommer att dyka upp vid P-platsen? De är ju ett härdigt släkte.

Bild på de sorgliga, men beresta, resterna av vårt projekt, Men vi hade kul när vi planerade det .…

En etapp kvar! Och så utvärdering, förstås.