Apropå konstiga associationer: Slölyssnade halvsovande på radions morgonprogram, när jag plötsligt lystrade till. Hade jag drömt? Jag hörde olika röster läsa upp sina texter, SAMTLIGA med märkliga betoningar. Jag har skrivit om det förut, men nu blev det extremt.

En bjäbbade fram i stackato, långt fram i munnen, mycket svårt att uppfatta – ungefär som jag föreställer mig en mops skulle prata om den kunde. Nästa verkade läsa poesi – i långsamma, stämningsfulla dyningar. Angenämt att halvsova till, men man hann tappa tråden i den prosaiska nyhetstexten. Kanske de två inslagen tillsammans tog normallång tid? Mopsen måste följas av poesiläsaren, annars fylldes inte den beräknade tiden ut.

Eller så drömde jag. 😉

Plötsligt kom jag på vad det påminde mig om: John Cleese i “Ministry of Silly Walks”.

Dagen är räddad!