Hörde någon i radio prata om hur naturligt det är att vara nakna, i “naturligt tillstånd”. Minns att i Tyskland fanns (finns?) något som kallades FKK  eller “Freikörperkultur“ – som väl närmast  motsvarar naturism.

Här pratar vi alltså inte nakenbad, utan att man är naken i alla möjliga sammanhang – ”en livsstil i harmoni med naturen” som “utmärks av praktiserandet av gemensam nakenhet och har till ändamål att uppmuntra självkänsla, respekt för andra och för omgivningen”. Alla kan då “acceptera både sig själv och andra, med alla skavanker och avvikelser från de ideal som kulturen för tillfället anger.” Bild från Wikipedia.

Det låter ju oerhört sympatiskt. Men…

När jag funderar på hur naturligt det vore för mig känner jag mig pinsamt fyrkantig, med tankar som: ”Då måste ju cykelsadeln skava ÄNNU värre?”, “Lägger man nåt under när man sätter sig i soffan?” och  “Hur gör karlarna (och de kringstående) om de ser en tjusig tjej?” Jag begriper ju att tanken är att nakenheten INTE ska vara sexuellt laddat, men de naturliga reaktionerna (och … utsöndringarna…)  går väl inte att bara stänga av? Vill vi ens det?

Men att bada utan utan baddräkt då? Det är ju faktiskt väldigt mycket skönare, inte blir man avkyld heller. Som innekatt är jag inte ofta på badstranden, men plötsligt minns jag att det  på 60- och 70-talet fanns BH-lösa bikinis, s k “ikinis”. På nätet verkar ordet numera betyda något annat,  men både maken och jag minns detta, och slutligen hittar jag EN bloggbild på varianten med hängslen i kors mellan brösten. Var hängslena till för att man skulle känna sig mera “klädd”? (Hon ser ju lite blyg ut.) Eller för att man inte bara skulle skippa bikini-BHn, det hade ju inte givit nån merförsäljning… 😦

Det har jag inga problem med – fast helst utan hängslen som ger vita ränder i eventuell solbränna. Däremot kändes  det INTE naturligt när jag på vår minimala lokala badstrand (där man inte kan undvika att komma varann ganska nära) åt ena hållet såg en man på huk, dinglandes med allt han hade (och det var mycket!), och åt det andra en helnaken, mycket stor, kvinna som vältrade sig i strandskvalpet medan små nakna pojkar klättrade på hennes kropp. Det var inte så att jag blev chockerad eller ilsk. Men naturligt kändes det INTE.

Kanske om man tog av sig baddräkten när man gick i vattnet? Och sen satte på trosorna när man håller till på filten. För nakna bröst kan väl inte vara något problemt – inte för mig i alla fall. Det är könsorgan som kan bete sig på olika sätt och känns lite – ja onaturligt.

Ett annat minne dyker upp: På sextiotalet  fanns nakenbad på Eriksdalsbadet (var det väl? försöker som vanligt kolla på nätet, men hittar inget). Vi småtjejer (med baddräkt!) handlade i kiosken utanför åt de nakna tanterna. Och smygkikade nyfiket på all nakenhet. För det var inte naturligt då heller för oss småtjejer, och när jag nu minns hur nakenbadarna faktiskt poserade undrar jag hur det var för dem…

Men det kanske bara är jag, gamla människan? Här behövs grundlig research.

Och jag bläddrar  – trots all flipprande reklam – tålmodigt igenom 18 bilder av kvällstidningens artikel(?) om “Kändisarna som näckat på Instagram och Twitter” plus 19 bilder i den ambitiösa uppföljningen “Svenska kändisarna som näckat på Instagram”.

Guess what? Inga könsorgan av något slag så långt ögat når. 🙂 En kille verkar tycka att det är lite fegt, för han försöker kompensera genom att räcka ut tungan… Men näää… OK, svenskarna är liite djärvare, med en och annan manlig rumpa, ofta i motljus. En svensk joggar naken – men (håll i er nu!) klämmer in organet mellan benen… hur naturlig kan man bli? Och en kille har bikini… alltså utmanande MYCKET kläder.

En del manliga bröstvårtor syns, men endast ETT par kvinnliga, och de ingår i  kampanjen “Free the nipple”. Den andra representanten för samma kampanj har konstiga aliens istället för bröstvårtor – stackarn! Och hon arbetar ändå, står det, “för att kvinnor ska få gå nakna på överkroppen där män får det.”

Hon som avslöjas göra “det mesta utan kläder”(!) står alltså I DUSCHEN! Det brukar väl ändå de flesta göra utan kläder? Fast utan fullt så mycket skymmande lödder o extremiteter i underliga vinklar…

Sammanfattningsvis: Naturligt är det sista det är.

Fler minnen: En scen ur gamla “Någonstans i Sverige” visar gubbarna i bastun, fullständigt naturligt, varken döljande eller demonstrerande några speciella kroppsdelar. De verkar inte ens dra in magen eller räta på ryggen, de sitter bara där och snackar, och ser ut som de gör. Fast det var ju bara gubbar, förstås.

Och jag minns med viss nostalgi gamla Madickenfilmer med nakna småtjejer hoppande i sängen, i den oskuldsfulla tiden när vi trodde att pedofiler var några få “fula gubbar” som lurade i buskarna vid lekplatsen, lätt igenkännliga just på att de var så – fula…  Nu vet vi ju att det inte var så ens då, och utgångspunkten för att ta itu med ett problem är att känna till det.  Men ändå känns det lite – vemodigt.