Som barn lärde jag mig att tvätta mig vid handfatet varje morgon (särskild tvättlapp till stjärten! 🙂 ) och bada en gång i veckan. I fotoalbumet ser jag att vi i efterkrigstidens Stockholm bara hade EN “varmvattensdag” . Kanske var det orsaken till veckobadet? Mitt vuxenliv startade jag i en stuga med bara kallvatten, att värmas i kastrull. (Och ja, det var förra århundradet, inte förrförra.)

Så jag var inte så duschvan från början. Men på senare år upptäckte jag till min egen förvåning att det var jobbigare att undvara duschen än innetoan på landet. Jag hade blivit van vid modern hygienstandard, där det ju är tabu i att någonsin dofta människa.

Men är det så lyckat – egentligen?

När jag skulle föda barn på sjuttiotalet fick jag mitt livs första – och hittills enda! – lavemang. Under förlossningen kunde jag ana varför och förstod vad en arbetskamrat berättat: Att hon på förlossningsbordet skrikit: “Hjälp, den kommer ur fel hål!”… Tyvärr resulterade mitt lavemang i en präktig diarré, så om det var tänkt att ge nykomlingen ett hygieniskt mottagande var det väl mindre lyckat.  😦

Dessbättre verkar det inte göra nåt, för sen har jag läst att naturen tänkt till även här. På doktorn.com läser jag:

Det nyfödda barnet får sina första nyttiga bakterie vid förlossningen!
När barnet föds är dess mage och tarm helt steril. I och med passagen genom mammans underliv vid förlossningen får det nyfödda barnet sina första probiotiska bakterier från mammans slida och från hennes ändtarm.

Smart, va!

Och bara under det senaste året hittar jag massor av varningar om överdriven hygien: torra slemhinnor i underlivet, allergier, eksem, analklåda och astma.

Redan tidigare visste man att barn som växer upp bland djur på landet löper betydligt mindre risk än andra barn att utveckla astma och andra allergier. Nu har forskarna kommit en bit på vägen för att förstå varför. Det är bakterierester, som finns i dammet på bondgårdar, som sparkar igång en reaktion i lungorna vilken skyddar mot astma. Effekten förmedlas av ett speciellt enzym som finns i lungcellerna.

Fast egentligen visste vi ju redan vilken kraft det finns i våra bakterier.

1898 skrev H G Wells “Världarnas krig”, som 1938 sändes som pjäs i amerikansk radio. Orson Welles regisserade så framgångsrikt att hundratusentals amerikaner – trots information före, under och efter sändningen – blev övertygade om att det var verkliga händelser som skildrades. En man var beredd att skjuta sina döttrar för att skydda dem från marsianerna.

Som slutligen, trots sin tekniska och militära överlägsenhet dog av sjukdomar människorna sen länge var immuna mot.