När jag vid kassan ser nedanstående skylt med glada idolporträtt och en jävla BALLONG ovanför(!) liksom brister det för mig.

(Ja, det står faktiskt: ”Vår yrkeskunniga personal hjälper dig gärna!”)

Så det är varning för bitsk människa här. Ni läser nu vidare på egen risk.

Vi har ju stuga i Bohuslän, då ingår det att maken (hobby)bygger en del. Därför besöker vi ganska ofta byggvaruhus. Tyvärr ligger Bauhaus närmast (Uddevalla), så vi har gett dem chansen gång på gång. På gång. Men nu var det nog ändå sista gången.

Ja, jag inser att vi kanske inte ser särskilt intressanta ut och verkar lite – ja hjälplösa. Det senare beror på att vi ÄR ganska hjälplösa, inga byggproffs alls. Men, SURPRISE! (för personalen – tydligen):

Det är därför personalen behövs. Om vi inte var hjälplösa hade ni inget jobb och fick ingen lön. Tänkte inte på det, va?

Uppdatering: Nu har jag fått svar från Bauhaus (plus i kanten). Återkommer.

Vår genomgående erfarenhet av Bauhaus är att vi inte ser till någon personal alls. När dörren märkt “Endast personal” öppnas har man kunnat höra personalens glada röster därinifrån. Kunderna får ha hela avdelningen helt för sig själva. Jag misstänker att personalen tycker att kunderna verkar märkligt otacksamma för detta privilegium. Personalen skulle säkert GÄRNA helt slippa kunder på avdelningen. När de någon gång vågat sig ut håller de gärna ihop: antingen ser man ingen, eller flera fördjupade i samtal med varann.

Denna gång ser vi faktiskt personal (har man fått klagomål?). Däremot lyckas vi inte få kontakt med dem. Det går liksom inte att fånga deras blick – de kanske är blyga? Fast då kanske de skulle trivas bättre i ett annat jobb? Bara en tanke.

En del har andra kunder, vilket vi givetvis har förståelse för. Problemet är att när vi väntat ganska länge verkar de ha övergått till andra kunder. Det blir helt enkelt allt tydligare att de inte ser oss. När två försäljare till slut ägnar sig länge åt samma kund vågar min man därför (återigen) fråga om vi kanske kunde låna en av dem och också få lite hjälp. I ett svårbeskrivligt tonfall – som en (usel) förälder i vuxensamtal som blir störd av ett mycket litet, mycket kinkigt barn – svarar den ene säljaren högdraget: “Vi kommer när vi tagit hand om kunderna här. Jag looovar.” Han klappar oss inte på huvet, men det är nära.

En stund senare (efter att slutligen ha lyckats få hjälp av en annan säljare än den irriterade) väntar vi tåligt vid färgdisken, alldeles tysta för att inte irritera flera säljare. Två ur personalen ser oss inte. Till slut går den ene och den andra säger (motvilligt?): “Har du fått hjälp?” EH? Hon måste ju ha sett att vi stått där, utan att lyckas få kontakt? Så vad svarar man på det? “Ja, din kollega har hjälpt oss på telepatisk väg, inne i huvet”? Eller: “Javisst, jag står här bara på kul?” Eller?

Vi nöjer oss med att ställa vår fråga. Svar: “Ja, sånt finns.” — “Har ni det?” “Ja.”–  “Var då?” “Där borta.” “Kan du visa?” Och den stackarn var slutligen tvungen att gå med oss flera meter.

Visst ÄR vi jättejobbiga? 🙂

Jag är ju (tydligen?) proffs, åtminstone jämförelsevis. Sommarjobbade faktiskt på varuhus på sextiotalet. Så här är en liten intensivkurs för Bauhaus-säljare:

1. Uppehåll dig ute bland kunderna och kolla om de vill ha hjälp.
2. Om du står och pratar med kollega eller plockar i hyllorna: Scanna samtidigt omgivningen efter hjälpsökande kunder. Visa att du sett dem och snart kommer.
3. Om du redan har en kund: Ta ögonkontakt med väntande kunder, visa att du ser att de väntar och att du snart kommer.
4. GÖR DET! Återkom till den väntande kunden alltså.
5. Om du blir upptagen länge, fixa fram en kollega till den väntande.

Om detta är omöjligt att lära: Inför kölappsystem. Då slipper kunderna springa runt och jaga säljaren – till säljarnas(!) stora irritation.

Bästa tipset för vidareutbildning: Studiebesök på Hornbach. Där har vi fått fantastisk service varje gång vi varit där. Vänlig hjälpsamhet, extratips (INTE för att sälja mera, utan know-how). Och vi är lika hopplöst hjälplösa där…

(Nej, detta är inte betald annonsplats! 😉 )

När vi går fyller jag i ett kort om vad jag tycker. (Det finns blanketter, men inga pennor. Men jag hade penna med mig, pilutta er!) Tänkte även skriva på deras Facebooksida när jag kommit hem.

Guess what? De verkar inte ha någon Facebooksida – tror jag kan gissa varför… På hemsidan läser jag:

KUNDEN I FOKUS. STÖRST URVAL & EFFEKTIV KUNDSERVICE
”Målsättningen är att BAUHAUS vill erbjuda branschens absolut största urval och ge en effektiv kundservice. Vår målsättning är att alla våra försäljningsmedarbetare har en yrkesmässig bakgrund inom de varuområden de arbetar, så kunderna får alltid ett kompetent och serviceinriktat bemötande.” (min fetning)

UUURK! nu känns det värre…

(Fast när jag läser noggrannare ser jag ju att det bara är deras målsättning att vilja ge effektiv kundservice… Snacka om snömos. )

Ska skicka min intensivkurs till Kundtjänst, tillsammans med tipset om Hornbach.

Bara för att vara riktigt jobbig. 🙂