Fakta är bara ”etablissemangets” röst.” Eller?

Jag skrev nyligen om källkritik: “Vem i hela världen kan man lita på?” och nämnde “Viralgranskaren” (där man inom parentes kan få känna sig smart genom att  hitta avslöjade falska nyheter som fortfarande sprids – även av tidningar... 😏 )

I Viralgranskarens kommentarsfält kan man även se vilka falska nyheter som får flest kommentarer på temat: “Det kanske nog egentligen är sant ändå”. Den som säger något annat avfärdas som “etablissemangets röst”, oavsett hur många fakta som redovisas.

Det måste vara det som kallas “Faktaresistens”.

I dagens strida informationsströmmar har vi alla möjlighet att forma vår egen världsbild. Det är därför källkritiken blir allt viktigare. För ibland kan nätmiljöerna utvecklas till virtuella sekter med faktaresistensen som kännemärke: All form av information som inte styrker den egna uppfattningen avvisas kategoriskt. Där frodas konspirationstänkandet och människor kan successivt börja uppfatta sig själva som bärare av en sorts stigmatiserad sanning: “Är du inte med mig är du emot mig!”

Det här är ju inget nytt, men före den digitala revolutionen existerade sådana grupperingar i en sorts underjord, med tidningar, tidskrifter, bokförlag, smågrupper och gatuaktivism. Det krävde viss ansträngning att organisera sig. Först måste man hitta varann, sen få möjlighet att träffas och prata ihop sig. Nu når man hela världen från soffhörnet, och man kan hänga på utan att röra en fena. Då blir det lätt att dras med, att ivrigt påhejad gå allt längre – och tro att man i själva verket  företräder en majoritet. Vilket ju på ett sätt är sant – problemet är bara att den majoriteten bara finns i ens egen lilla värld, inte i den stora som vi alla delar.

En del mördare har upptäckt att när de vände sig om fanns ingen armé där, den var bara digital…

Jag kollar ju ibland Flashback, alla konspirationsteoretikers eget skvallerforum (och ett utmärkt ställe att lära sig skilja agnarna från vetet. 😉 ) Till och med där reagerar man ibland. Minns ni den försvarsanställde som påstod att han blivit knivhuggen? Förundersökningen las ner, eftersom mannen lämnat motstridiga uppgifter, som inte stämde varken med vittnesmål eller övervakningsfilmer, och hans skador verkade tydligt  självförvålllade. Alltså “misstänkte polisen  inte längre brott”, som formuleringen är. En kreativ Flashbackare funderade:

“Det här med ”inte längre misstänker något brott”, kan det bero på diplomatisk immunitet? Det kan ju vara någon diplomat som flippat ut, och nu har skickats hem till pappa shejken”…

En annan FBare kommenterade lakoniskt: “The foliehatt is strong in this one…

När traditionella media försöker möta den hårda konkurrensen från realtidsmedia tas även de över av “tyckonomin”: Starka svartvita åsikter värderas högre än lågmälda insikter när det ska göras snabbt och enkelt. (Och viralgranskade fejknyheter slinker också med av bara farten.)

Journalistikens traditionella roll har varit att på allmänhetens uppdrag ifrågasätta maktens sanningar och etablera nya. Allt mer högröstade grupper betraktar nu istället journalistikens verklighetsbilder som maktens propaganda, medan deras egna lanseras som “folkets sanningar”.

Det blir ju en enkel värld att leva i. Fullt så enkelt vill jag nog inte ha det, så jag anstränger mig ibland för att läsa även sånt jag inte håller med om. Och märker ju hur det tar emot – även om jag har en fördel i att jag sällan är riktigt tvärsäker. 🙂

Men det aggressiva tvärsäkra stöter bort mig var det än dyker upp, så som sekterist är jag totalt misslyckad. Tackolov.

15 reaktioner på ”Fakta är bara ”etablissemangets” röst.” Eller?

  1. Läste just en undersökning om andelen kvinnor/män samt andel ”osvenska” (invandrare, utlänningar, boende i andra länder) som får utrymme i dagstidningarna. Svenska män dominerar totalt (skräll!) och slutsatsen som dras är då att tidningarnas nyheter vinklas konstant efter de svenska männens perspektiv. Så även om vi får en sanning, kanske det inte är hela sanning, tänker jag.

    Gilla

    1. Javisst är det så.
      Enligt vad jag vet om hjärnan är i princip alla sanningar subjektiva. Även om vi verkligen anstränger oss att vara helt objektiva är det omöjligt, eftersom hjärnan automatiskt tolkar allt utifrån våra referensramar.

      Det man kan göra är att vara medveten om detta, kolla källor och andra vinklingar, jämföra och göra en bedömning. För redan urvalet av nyheter är ju subjektivt. Och det ingår i journalistiken att vinkla o tydliggöra. (Det lärde jag mig t o m i min lilla snabbkurs i journalistik.) Ingen skulle orka läsa tidningar som bara innehöll faktaspäckade referat – inte ens jag 😉

      Men en etablerad journalist som slänger ur sig okollade fakta ställs oftast till svars för det, ”Anonym” är ju knepigare att ställa mot väggen…

      Det här fascinerar mig, så jag har förstås skrivit om det. 🙂 Ex vis här:
      https://lenaikistaminnen.wordpress.com/2014/09/08/jag-ljuger-aldrig-och-talar-aldrig-sanning-det-gor-ingen-annan-heller/

      Gilla

  2. Igår dök det upp en grupp i mitt Facebook-flöde som uppmanade alla att gå med som ville upprätthålla klassiska svenska traditioner som nu är hotade, exempelvis Luciafirande och Kalle Anka på julafton. Dels var det högst oklart hur de var hotade, ingen lär stoppa mig om jag klär mig i vit särk och ljuskrona och sjunger för mina närmaste. Skulle SVT av outgrundlig anledning lägga ner ett program med höga tittarsiffror så kommer garanterat någon annan kanal snappa upp det, annars finns det väl på dvd… Historielösheten känns ibland obehaglig. Helt oavsett politisk åsikt, hur kan man anse att ett tv-program som började sändas 1960 är en djupt rotad tradition? Normalt brukar jag inte gå i svaromål med liknande saker, men jag kunde inte hejda mig utan skrev något om att ska vi ha riktigt gamla traditioner så borde vi återinföra husförhöret, äta salt sill och råggröt, och kanske t.o.m. liva upp det hela med vikingatida människooffer… 😉

    Jag tycker att kognitiv dissonans är ett riktigt intressant begrepp:
    https://sv.wikipedia.org/wiki/Kognitiv_dissonans
    När man får upp ögonen för det ser man ofta exempel av det, både i omvärlden och hos sig själv…

    Gillad av 1 person

    1. De ”gamla svenska traditionerna”, ja…
      Såvitt jag vet kom julgranen från Tyskland på 1800-talet, julklappar är jag tveksam till (mest firade man väl genom att äta?). Min mamma mindes att klappar som förekom ibland delades ut av julbocken, medan jultomten är åtminstone delvis amerikan, blandat med (den ganska ondsinta) gårdstomten.

      Dessutom är ju Kalle Anka amerikan o Lucia väl från Sicilien med tyska influenser.
      Så – det verkar återstå mat och blot, om man vill fira jul traditionellt. 🙂

      Allvarligare: Kognitiv dissonans är ju jätteintressant. Speciellt att man känner igen sig själv, så man har alltid tillgång till testperson. 🙂 Och kan lära sig en del…

      Gilla

      1. Det förefaller som att Lucia i dagens tappning var något inspirerat av julfirande på Skansen, men huvudsakligen en skönhetstävling anordnad av en Stockholmstidning 1927. Inte så mycket ”urgammal allmoge” i det. 😉

        Jag har ju onekligen ägnat mig åt extremt mycket kognitiv dissonans själv, och ser det mycket omkring mig. Det fascinerar mig enormt att det viktigaste för hjärnan är att allt ska hänga ihop, och gör det inte det så får man skarva och vända svart till vitt.

        Gilla

        1. Visst är det fascinerande – här gick man omkring o trodde att man var logisk o rationell… Det gick över sen 😉

          Och just när jag läste om detta sände TV repris på ”Fångade av scientologin” som illustration. Sant!

          Gilla

  3. Intressant inlägg måste jag säga. jag har alltid reagerat på att media ofta dramatiser upp händelser, men aldrig om det är något positivt, de händelserna får ingen plats. Jag har egen erfarenhet. Och nu i den digitala världen är allting än värre. Så lätt att sprida sina egna vinklingar som i sin tur trissar upp likasinnade. Internet på gott och ont som allt annat här i världen
    /Leva-Kerstin.steeperz.com
    www

    Gillad av 1 person

    1. Media vet ju vad som säljer/klickas, o det är tydligen inte det positiva. 😦

      Nätet speglar både det bästa och det sämsta hos oss, som jag ser det. Och det måste vi lära oss att hantera. (Nordkorea m fl har försökt på andra sätt, verkar väl inte gå nåt vidare…)

      Gilla

  4. Lite farligt med omändring av presstödet också tycker jag. Oroad över att journalistyrket försvinner och ersätts av skribenter i sociala nätverk som inte alls har kompetensen att belysa allt på rätt sätt.

    Gilla

      1. Jag tycker de tom är livsviktiga för vår demokrati. Det är dom som kritiskt ska granska. Därför vill jag att bredband såklart ska byggas ut så alla kan använda det MEN pressstödet ska finnas kvar. Sociala medier ska enbart vara ett komplement. Kram

        Gillad av 1 person

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.