I Libby Annes blogg läser jag hennes kritiska text om en planerad konferens för familjer som vill gifta bort sina tonårsbarn: “Ultimately, our goal is to glorify God by getting our young people married.” Sammanfattningsvis är budskapet:

I enlighet med vår heliga skrift bör ungdomar giftas bort före 20 års ålder. Flickor är giftasvuxna och redo att föda barn när de fått bröst. Vi anser dock att de inte bör vara yngre än 12. Föräldrarna bestämmer vilka som ska gifta sig, och rätt uppfostrade ungdomar lyder tacksamt. Brudgummens föräldrar betalar brudpris och bruden flyttar in hos dem. Målet är att tidigt börja föda barn för att hinna få så många som möjligt att fostra i den rätta tron – som de sedan ska hjälpa till att sprida över världen.

Visst låter det främmande för vår västerländska kultur och värderingar? Till och med lite skrämmande? Jag tycker det.

Men den heliga skrift man här hänvisar till är vår Bibel, och bland dem man citerar finns Martin Luther, som rekommenderar 15-åriga brudar. För “Quiverfull” är en evangelisk rörelse med ursprung i USA. I Kansas får man mycket riktigt gifta sig från 14 år.

Det låter som en pedofils våta dröm. Dessutom är det lätt att inse vilken situation en kvinna hamnar i om hon senare skulle vilja skiljas sig: utstött ur gemenskapen till ett samhälle hon inte känner sig hemma i, utan vare sig utbildning eller möjlighet att försörja sig eller sina många barn. Om hon får behålla dem.

Hur kan man tänka så, med hänvisning till den kristendom som även oreligiösa jag är döpt och konfirmerad i?

Jag blir nyfiken och kollar lite om vad som egentligen står i bibeln. På ”Allt om bibeln” läser jag exempelvis att det inte alls står i Koranen att otrogna kvinnor ska stenas, för Koranen tar över huvud taget  inte upp brott och straff. Men det gör Bibeln. I den står att enligt Mose lag skall den stenas till döds som varit otrogen, legat med svärförälder eller med någon av samma kön. Dessutom skall den landsförvisas som ätit en blodig biff eller haft sex med en kvinna som hade mens. Även jag vet att Jesus inte riktigt höll med om steningen och kringgick den med att ”den av er som är utan synd skall kasta första stenen”. Men det står i bibeln, det gör det.

“Alla barn är välkomna.”  Vem säger emot det? Men sen vidtar tolkningen. Betyder det att vi ska skapa förutsättningar för att alla barn ska bli väl omhändertagna? Eller att även den våldtagna tolvåringen och den utslitna 18-barnsmamman måste föda sina barn? Att alla former av födelsekontroll är absolut förbjudna, även om moderns liv är i fara?

På samma sätt låter väl titeln på konferensen om de arrangerade tonårsäktenskapen positiv: ”Låt dem gifta sig!”. Men när budskapet förtydligas blir det allt konstigare ända fram till ovanstående obehagliga önskedröm för pedofiler. Där till och med “Quiverfulls” vanliga koncept med “courting” verkar för modernt, det som bloggaren Libby Anne har berättat om ingick i hennes uppfostran inom rörelsen:

För att undvika gudlöst inflytande går barnen inte i skolan, utan undervisas i hemmet av sin mor, flickorna mest i kvinnliga sysslor. Vid passamde ålder tillåts den unga kvinnan att – under ständig övervakning – bli uppvaktad av en ung man som först godkänts av fadern. För att slutligen få uppleva sin  första kyss framme vid altaret. Och sen leva lycklig i alla sina dagar.

Annars jävlar! 😈 frestas jag tillfoga. 

Hur det kan bli i verkligheten läser jag i “How Playing Good Christian Housewife Almost Killed Me”, där en kvinna berättar hur hon tillsammans med sin välmenande man kämpat för att leva ett gudfruktigt liv enligt ”Quiverfull”. De skrev till och med i tidningen om hur detta liv borde levas.

Efter 16 år och sju hemskolade barn var hon var nära sammanbrott och hennes man hade tagit sex av barnen ifrån henne i avvaktan på att hon skulle skärpa sig. Hon skriver om hur hon får hjälp att långsamt börja förstå hur de hamnat i denna destruktiva relation, som måste varit plågsam för båda. Med utgångspunkt från tolkningen av olika bibelord.

När jag läser hennes skildring minns jag Carolas glädjestrålande beskrivning av äktenskapet strax efter bröllopet: Mannen är kvinnans huvud och kapten på skutan.

Är någon religion bättre? Jag vet inte, kan ju inte ens den jag på papperet tillhör – och därför givetvis uppfattar som ofarlig, eftersom  den känns välbekant. Men om man tar en urgammal skrift och okritiskt sväljer det man matas med av innehållet är jag övertygad om att man ligger risigt till, oavsett vilken skrift det gäller. Eftersom den först är skriven och sedan tolkad av människor präglade av sin tid och sina speciella uppfattningar.

När jag skriver detta ser jag att huvudsidan för konferensen dragits tillbaka och kommer att omformuleras eftersom man blivit utsatt för “illasinnat lögnaktigt förtal” i media. Fast när jag följer blogglänkarna till den undersida som bloggen citerar är de oförändrade… 😦