Plötsligt hittade vi ett körsbärsträd på tomten! 🙂 Det vi planterat verkar föra en tynande tillvaro: Vi ser lite kart ibland, men inga mogna bär, troligen är fåglarna där före oss. Men det hitttills okända lilla trädet har smart nog gömt sig i syrenbuskarna. Tills det nu avslöjades av de mörkröda små bären, som definitivt inte var syren. Körsbären är små och inte så söta, men goda.
De röda vinbären tog tyvärr slut för ett antal år sen. Förutom de svarta vinbär som “alltid” funnits där och som jag inte tål så bra, har vi numera bara vilda bär: smultron och ett växande antal hallonbuskar, med (inte helt vegetariska… 😉 ) bär av olika modesjang.
Hur kommer det sig att odlade smultron och hallon aldrig verkar bli lika goda som de vilda? Liksom förädlade rosor kan de bli både större och vackrare, men doften och smaken verkar vara knepigare att få till.
Det känns nästan som ett filosofiskt spörsmål: Gäller detsamma människan? Det yttre, utseende och uppförande, går nog att få till på olika konstlade sätt.
Men människans “essens”, det är knepigare.
Så tänker jag... 🐾 
Det vore ju intressant om det gick att förädla människor och avla på de goda egenskaperna…
GillaGilla
Nazisterna var inne på det med sitt ”Lebensborn”… Blev inte så bra… 😦
GillaGilla
mina tankar åkte lite dit med fast där handlade ju mest om det ariska utseendet kanske?
GillaGilla
Kvinnorna skulle vara ”germanska” – allra helst norska. Tyska soldaterna var väl redan kollade arier. (Fast undrar om Adolf själv hade dugt?)
GillaGilla
Han såg ju väldigt…. germansk ut… inte
GillaGilla
När jag flyttade till det hus jag (vi) ägde fanns 13 röda vinbärsbuskar! När jag var klar fanns 3. Och då älskar jag röda vinbär!
GillaGilla
Gjorde du nåt? Vi gjorde ingenting, de svarta överlevde, röda dog:(
Bara f a jävlas, för jag har börjat må illa av de svarta. 😦 😦
GillaGilla