I det fantastiska (för)vårvädret åkte vi in till stan, promenerade utmed kajen i solen, och passade på och se vad som egentligen händer med Slussen. Och där händer mycket. Vi försökte komma ihåg hur det såg ut förut – och på ett ställe kunde man se gamla sunkiga Gula och Blå gången förskrämt kika ut över stupet. Nästan så man saknade dem…

På Slussenportalen kan man läsa mer om de arkeologiska fynd man gör under utgrävningarna. När jag tittade på filmsnuttar hamnade jag på:

Byggnation av Slussen i Stockholm 1931-1935
Svenska betongföreningen

Och Svenska betongföreningen har jag ju faktiskt jobbat åt, även om det inte var fullt så länge sen, så den filmen tittar jag omedelbart på.

Är det månne ingenjörn som står högst upp och inspekterar, sportigt klädd i trenchcoat och äppelknyckarbyxor med rutiga strumpor?

Det finns en sammanfattning också:

Arbetare ligger på knä och brer ut betong. Handdragna små vältar rullas över betongen. Betongblandare. Betong transporteras i små tippkärror med höga hjul. Betonglagrets tjocklek vägs. Stålbalkar svetsas. Dykare går ner i vattnet. Trafik mot Gamla stan. Den halvfärdiga bron från Katarinahissen till Mosebacke. Borrning i tunnel. Katarinahissen.

Vad skulle de gubbarna ha tyckt om att man nu river alltihop?

På tunnelbanan hamnar vi mittemot en tjej med ett antal piercingar och mycket intressant hårfärg. Plötsligt tar hon upp ett broderi(!) ur sin väska, med sybåge och allt, och börjar sy på en ljuvt blekgrön bladkrans. Det hade vi inte väntat oss, fördomsfulla som vi är.

Sen ser jag vad som står broderat innanför kransen – med svarta bokstäver:

SHIT HAPPENS.