Övrigt

Vi har blivit med robot!

Vi bestämde oss för att skämma bort oss lite med en robotdammsugare. Började självklart med att jämföra testresultat – man är väl medveten konsument, åtminstone ryckvis. En av modellerna beskrivs så här: “Den är också ovanligt kommunikativ och pratar muntert om sig själv i tredje person vid särskilda händelser. Exempelvis deklarerar den stolt med både melodi och ett upprymt anförande när den är klar. Det är kul och gör roboten lite mer personlig.” FY TUSAN! tänkte jag spontant, som får utslag och rysningar av låtsaskompisar. Den gick omedelbart bort.

Istället valde vi en variant som “pratar” med display, kommer från ett företag som tillverkar “smarta, kapabla robotar som hjälper människor att leva ett bättre liv.” (WOW!), och beskrivs som: “en högeffektiv robotdammsugare specialbyggd för att klara alla typer av hår—perfekt för hushåll med husdjur.” Vi har visserligen inga djur, men hår har vi. Och damm. Så här ska det gå till:

“Rummet delas upp i zoner som betas av en efter en i ett systematiskt mönster med räta linjer innan Botvac D85 fortsätter till nästa rum. Om roboten måste avbryta för att ladda batteriet så minns den var den slutade dammsuga, och tar vid på samma plats när energin fyllts på. Robotdammsugaren navigerar försiktigt runt möbler och hinder men är samtidigt skoningslöst effektiv mot damm, grus, långa hårstrån och djurhår, både på hårda golv och tjocka mattor. “

SUCK! Tänk om man själv var hälften så välorganiserad…

När roboten är färdig ska den egentligen ta sig tillbaka till laddaren, men det är inte alltid så lätt:

Och våran nya familjemedlem verkar ha lite halvtaskigt lokalsinne – kanske vi smittat honom med vårt? Så vi hjälper honom tillbaks till boet under TVn. Och så gillar han inte vårt sovrum: går in en bit, funderar en stund – och backar ut igen, om vi inte stänger in honom. Är han diskret? För det är väl inte  dammigare där än på andra ställen?

Eftersom det verkar finnas möjligheter till “uppgradering” – även om jag inte riktigt begriper hur och varför – tänkte vi betrakta roboten som ett hembiträde, som småningom kunde lära sig andra enkla arbetsuppgifter. Först kallade vi henne Hildur. Fast sen insåg vi att det nog var en pojke, för han försökte envist bestiga alla bord och stolar med tvärslå under. Så det fick bli Hilding.

Det verkar lite krävande att ha robot. Egentligen ska man först kolla videon “Hur du förbereder ditt hem för Neato”, men vi fuskade helt busigt med det. Och åtminstone tills vidare avstår vi från mer avancerade funktioner: appar, USB-minnen, WiFi, timer, registrering med lösenord och samtycke till “att få e-post om min robot”. Det känns lite för mycket “Hubots”.

Vi tänkte bara trycka på knappen i all enkelhet. Lite oplanerat så där, som vi gör, vi icke-robotar. Fast det är inte helt säkert vi fixar det heller.

Först är vår nye familjemedlem mycket artig: “Sätt ner mig på golvet” upprepar han tåligt när vi försöker rensa hans borstar. Men när han blivit lite hemmastadd börjar han snabbt visa tendenser att bli lite väl krävande: “Ta bort alla hinder i min väg!” säger han uppfordrande – vid den väggfasta köksbänken! När jag flyttar honom en bit åker han tillbaks och insisterar: Köksskåpen ska väck, så att det blir lättstädat här! Hilding vet bäst.

Vi fasar för att inte kunna uppfylla kommande krav. Om han exempelvis säger: “Damma av mig så att jag kan se!” förväntas man enligt instruktionen:

”Kontrollera att hela skyddsfilmen på skärmen har tagits bort så att den inte lossnar och blockerar robotens lasersystem. Torka av ytan med en mjuk trasa. Använd bomullstops för att rotera lasern fem gånger i varje riktning, se till att undvika laserns öppningar och IR-givaren. Använd tryckluft med 4–5 korta luftstötar och rengör lasertornet på ett avstånd av 15 cm.”

“Lasrar, IR-givare och tryckluft” – det klarar vi aldrig! Och om vi inte fixar det kommer Hilding att tjalla. Precis som barnen förr skickades ut i skogen för att själva hämta riset de skulle agas med kommer Hilding att strängt kommendera oss: “Kontakta kundtjänst!”

Plötsligt minns jag en science-fictionhistoria jag läste för mycket länge sen. En avancerad civilisation iakttog en planet de funderade på att kontakta, eventuell invadera. Först gällde det att identifiera den härskande arten. Som vanligt var det förstås jorden det handlade om, och den härskande arten var lätt att urskilja: De var omgivna av tjänare som ständigt pysslade om dem, matade, tvättade, byggde hus, rastade. Och dyrkade.

På den tiden var det bilen det handlade om, idag vore det väl datorn? dammsugaren? Eller är det numera samma sak? Hubot på G? 😱

18 reaktioner på ”Vi har blivit med robot!”

  2. 😂 Även om det är smått pinsamt att erkänna så har vi tack och lov så lite fri golvyta att någon robot inte får plats. Det här med ”internet of things” väntar jag gärna lite med, räcker med datorer och mobiler, även om det nu tydligen finns ett statligt projekt för att backa upp er robot-ägare 😉 https://iotsverige.se/om-iot-sverige/

    Gilla

    Svara

  3. And now for something completely different. Visserligen brukar du ha koll, men jag länkar ändå eftersom jag inte drar mig för lyteskomik. Idag:
    http://www.expressen.se/debatt/karlek-och-godhet-hor-privatlivet-till-inte-politiken/
    För tre år sedan:
    https://www.fokus.se/2014/05/jag-var-sa-valdigt-strang/
    Jag kan rodna lite så där ställföreträdande, personen har ju blivit någon sorts nationalsymbol för såna som jag. Ska jag gissa på en höft blir nog politikerkarriären inte jättelång.

    Gilla

    Svara

    1. Fascinerande. Jag förstår ditt ”problem”. Jag skrev inte namnet, men det var hon som skrev 2 ggr om Christianson – utan att låtsas om kollisionen:
      https://lenaikistaminnen.wordpress.com/2017/05/26/nar-smarta-manniskors-tankerier-blir-obegripliga/:

      2010: ”Låt oss hoppas att ”I huvudet på en seriemördare” blir läst av vårdpersonal och politiker och dess slutsatser omvandlas till praktik”.
      2017: Christianson är “psykologins Macchiarini” eftersom båda fick verka ostört på grund av att vår kultur har behov av genier, vilket ”är en perfekt grogrund för charlataner och skojare.”

      Nä, ingenting verkar bli så långvarigt, men väldigt tvärsäkert varje gång. Politik blir nog knepigt.
      (PS: Såg att din kommentar fastnat, det var INTE hon, utan de två länkarna. Tror jag… )

      Gilla

      Svara

      1. Nä, tror inte WordPress försöker filtrera bort personen, det är nog snarare postandet av länkar 😉 Kanske skulle man kunna tro att detta hit-och-dit beror på den nu så berömda diagnosen, men den brukar inte riktigt yttra sig på detta sätt. Ska man absolut psykiatrisera finns det annat som åtminstone så här utifrån passar bättre. Nåväl. I samband med detta fick jag se att hon välkomnades till partiet av en annan knepig figur, en lokal men ändå allmänintressant historia. Denna politiker är nu dömd i hovrätten och HD tar inte upp det. Ändå klamrade han sig fast i det längsta, inklusive att anhängare skrev nästan tårdrypande insändare. Historien fascinerar mig nog eftersom jag inte riktigt förstår. Får jag höra på jobbet att tjänstemännen tycker att jag är skitläskig, att jag blivit klassad som arbetsmiljörisk av facket och att jag inte får lov att ha en egen nyckel… jag skulle liksom börja ana att det här nog inte var hållbart. Även om mamma var landshövding. Bäst att jag inte postar länkar nu, men googla Pontus Pålsson (m) – han är som sagt dömd nu.

        Gilla

        Svara

        1. Jag har inte skruvat på WordPress standard som verkar vara max en länk per kommentar, sen får jag godkänna manuellt.

          Nu har jag läst om Pålsson, tack för tipset. Alltid lika angenämt när man får tillfälle att känna sig både trevlig och skärpt – åtminstone jämförelsevis. 😉

          Gilla

          Svara

              1. Det är den här tvärsäkerheten som jag inte begriper mig på.
                (Associerar på nåt konstigt sätt till Trump, som pekar med hela handen – först åt ena hållet, sen åt det andra. Alltid lika tvärsäker.)

                Gilla

                Svara

  4. Min robot fastnar i alla sladdar. Orkar inte få magen över trösklar. Fastnar under bordet. Fastnar. Men vi är ett bra team

    Gilla

    Svara

  5. Här fick jag nattens sista gapgarv … Vi hängde på så fort dessa robotar kom ut på marknaden eller vi, det var nog jag som köpte en robotdammsugare till maken i julklapp. Den har inte så mycket finesser som efterföljarna, men funkar strålande fast den nu har många år på nacken. Vi döpte den till Greta, min lilla kämpe som gör det jag inte orkar. NattiNatti!

    Gilla

    Svara

    1. Igår sa Hilding triumferande: ”Färdig! Återvänder till laddningsstationen!” – fast han var säker på att den fanns under soffan. 😦
      Nästa gång ska vi låta honom starta ”hemifrån”, så får vi se hur det går. Spännande detta. 🙂

      Gilla

      Svara

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

Gravatar
WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Avbryt

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.