Först var det vinter, sen sommar. Vi åkte till stugan i Bohuslän för att möta den tidiga våren och fira påsk där. Men kortade snart av besöket – där var mer snö än hemma och riktigt grått och råkallt. Även vattnet hade frusit, vilket det aldrig brukar göra. Så vi åkte hem igen.

Sju veckor senare återvände vi – och hamnade mitt i en ovanligt varm högsommar. I början hade vi visserligen bara kallvatten, men det löste sig snabbt och utan problem – vi slapp ju frysa! 🙂 Nu är enda nackdelen att jag varken tagit med sandaler eller tunnare byxor, däremot det varma fodret till (regn)jackan. Man har ju varit med ett tag och vet hur början av maj kan se ut, tänkte jag.

Juni med, för den delen – glömmer aldrig den stora internationella konferensen när de utländska gästerna huttrade på Vaxholmsbåten i sina tunna sommarkläder, medan vi plockat fram både strumpor och tjocktröjor igen. (Det hade varit internationellt uppmärksammat värmerekord veckan innan.)

Vid uppfarten grönskar nu vårt ena stora träd, lönnen, för fullt.

Asken på andra sidan vägen, som vi kallar vårt vårdträd, ser som vanligt ut som om den här vintern i alla fall tagit knäcken på den.

Men den brukar skoja så. Båda träden lär vara ”ett eller annat hundratal” år gamla, men det är ju ingen ålder för träd. (Snart kanske inte ens för människor?)

Jättehumlorna och getingarna, som verkar ha sovit nånstans på vår vind, är sommarpigga. Getingarna har en motorväg rätt igenom huset: Kommer bakifrån (varifrån?) där getingrädda jag sitter i soffan, styr direkt mot balkongdörren och studsar otåligt mot rutan. Jag öppnar gärna – och får vara snabb med att dra igen dörren, för de vill omedelbart in igen. Det känns lite som jag föreställer mig att ha en bortskämd katt. Fast jag har ju aldrig haft nåt husdjur och skulle knappast ha valt just detta. De kommer en och en, och jag börjar få en spöklik känsla av att det är samma geting hela tiden som driver med oss… Vi prövade att spreja runt balkongdörren (lite nervösa för att de (den?) inte skulle våga sig ut), men det verkar bara väcka nyfikenhet. Just nu upptäckte jag att getingen noggrant inspekterade ett spindelnät med död fluga i.

Getingfällorna på balkongen är däremot tomma. Där patrullerar skatan och tittar lite irriterat in på oss, innan han flaxar upp på räcket och väluppfostrat bajsar över kanten.

Nere vid vägen ligger ett fällt träd, med solen i ögonen tar jag ett kort i blindo med mobilen. Det blir lika skulpturalt som det såg ut.

När jag däremot fotar syrenerna, som just är på gång att slå ut, är det tyvärr mobilen som bestämmer var skärpan ska ligga. (Kortet togs igår, idag är knopparna större.)

På kvällen äter vi middag hos vänner som bor vid havet. Vi sitter mest inomhus, det är för varmt ute. I mitten av  maj!

Innebär det att det kommer att bli höst i juli? 😯