… eller hur det nu var han sjöng, Edvard Persson:

Jag är ute på en nostalgitripp och tillbringar mycket tid med att samla egna och andras minnen på Enskedebilder.com. Alltfler bidrar till en heltäckande bild av hur det var där och då: Visionerna för den nya stadsdelen och hur verklighetens vardag såg ut. Min familj flyttade ju därifrån när jag var tolv, och jag reflekterade (förstås) inte då över hur det var och varför.

MEN NU SÅ!

Det är inte ens klart vad ”Enskede” är. Hembygdsföreningens ordförande sammanfattade: ”Det varierar vad olika människor menar med Enskede.” 1931 bröts Enskede församling ur Brännkyrkas. 1957 blev Farsta, Vantör, Skarpnäck egna församlingar. Senare flyttades Årsta från Brännkyrka till Enskede och bildade Enskede-Årsta. Nu heter stadsdelen Enskede-Årsta-Vantör.

Jag bestämmer mig för att forska i saken och hittar översiktskarta över Stockholms stadsdelsförvaltningar och en zoombar karta.

Någon kallade oss klassisar som ligger bakom bloggen för Blåsutgänget. Det kanske inte är helt fel. Jag bodde på Skärmarbrinksvägen, men ”mitt” Enskede sträckte sig ungefär:

• norrut till Gullmarsplan och Eriksdalsbadet
• västerut till Slakthuset, nuvarande Globen (där vi badade), Johanneshovs IP och Isstadion, bion Enskede Kvarn
• söderut till Gamla Röda skolan (där jag gick i småskolan), del av Gamla Enskede och Skogskyrkogården
• österut in i nuvarande Skarpnäck där det också bodde klasskompisar. Och bion Kaza, förstås.

Vår gamla skola Nytorp har nyligen döpts om till Hammarbyskolan, trots att det redan fanns en Hammarbyskola. Hmm🤔 Den ursprungliga Hammarbyskolan ligger dessutom i Hammarby (d v s Skarpnäck), medan man runt Nytorp-Hammarbyskolan verkar ha gjort en liten ”halvö”, så att den tillhör stadsdelen med det klatschiga namnet Enskede-Årsta-Vantör. Nytorps bollplan alldeles nedanför skolan och Nytorpsbadet ligger däremot i Skarpnäck.

Nä, ju mer jag kollar, desto oklarare blir det. 😲 När jag googlade hittade jag ”Vad F-N är egentligen Vantör?” och jag börjar bli benägen att instämma.

Vi får hitta på nåt eget. ”Blåsutgänget” kanske inte är så tokigt. För mig gällde nog en radie runt Blåsut, i de nybyggda fyrtiotalshusen. ”Nya Enskede” kanske? Eller ”Öster om Nynäsvägen”?

När jag nyligen på stadsvandring i Gamla Enskede talade om att jag bott på andra sidan om Nynäsvägen sa en kvinna spontant: ”Jaså, i barnrikehusen!” Försvarade jag mig när jag svarade: ”Nä, de var de röda tegelhusen, vi bodde i putsat hus”? Egentligen var det bara en rättelse. Mina föräldrar hade inga barn när de flyttade in, så de hade aldrig kvalificerat sig till lägenhet i barnrikehusen. Och själv begrep jag aldrig att de putsade husen kanske var ”finare”.

Men för de gamla Enskedeborna var vi nog invandrare, eller nybyggare – varav de flesta bodde i barnrikehus. Prosadikten ”Enskede autarki” visar en mörkare sida av (övre) medelklassidyllen Gamla Enskede, där det var jobbigt för den som inte passade in.

VILKEN TUR! att man inte bodde där, då! tänker jag spontant.

Jag läser nu att även de fina smalhusen som vi bodde i byggdes för sämre bemedlade, eftersom lägenheterna kunde göras små utan att bli mörka. De hade ju fönster åt båda hållen.

”Smalhusens historia i Sverige går tillbaka till 1931 då Stockholms stads tillförordnade fastighetsdirektör Axel Dahlberg reste till Berlin för att besöka en bostadsutställning där man bland annat visade en för svenska ögon ny hustyp som passade utmärkt för att inreda små lägenheter för mindre bemedlade.”

VILKEN TUR! att lägenheterna dessutom blev jättetrevliga. Min mamma längtade tillbaks till lägenheten vi flyttade från när jag var 12, fast det bara var en etta och vi småningom blev fem.

Vi som bodde där (i vad-det-nu-hette) gick sen i Nytorps experimentella enhetsskola (fast det visste vi inte). När nu vi klassisar från 1962 års klass 9G samlar våra minnen finns instruktionerna inför valet till högstadiet kvar. Där framgår tydligt vad som gällde för oss enhetsskoleungar: Den lätta kursen ”torde vara lämplig för flertalet”. Alternativkurs 2 var bara för dem som tänkte läsa vidare, och gå på gymnasium.

VILKEN TUR! att vi gick 9G (alltså gymnasieförberedande) och studerade vidare i alla fall. Precis som humlorna sägs flyga för att de inte vet att de egentligen inte kan: De har för små vingar i förhållande till kroppen.

När jag var tolv blev familjen nybyggare i Farsta, som fram till dess (tydligen) ingått i Enskede. Som vuxen flyttade jag till Svedmyra (på gränsen till Enskede!). Sen bildade jag familj i Täby, i och för sig också en förort, men som jag minns det höll man tunnelbanan på avstånd för att undvika nedbusning. Synd, tyckte jag, som bara ville ha bra kommunikationer till jobbet.

Och på äldre dar blev det Kista, där vi på ena sidan tunnelbanan har ”spektakulära” skyskrapor och ”Silicon Kistas” arbetsplatser (där jag har jobbat), på den andra ”vi som bor här”, i sjuttiotalshusen.

VILKEN TUR! att vi trivs så bra med våra uppuxna grönskande innergårdar (nästan som i Enskede!), olika höga hus och närhet till både Järvafält, kommunikationer och Galleria!

Så jag har bott i en förort i hela mitt liv och trivts väldigt bra med det. Det gör jag fortfarande.

Och texten till ”Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv” är faktiskt oväntat vacker, upptäcker jag:

Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv
och sett människor komma och gå,
Vad som än drar förbi,
ett skall evigt förbli,
det är kärlekens livsmelodi
När vi, böjda av år,
mot det okända går
Följa kommande släkten väl i våra spår
Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv
och sett människor komma och gå.