Under rubriken ”Hallengren måste lösa situationen – eller avgå” skriver Britta Svensson: ”Något vaccin ska äldre inte hoppas på. Det tas helt enkelt inte fram för att fungera på oss. Det är veckans nyhet som inte ens blev en rubrik.”

Hon hänvisar till en artikel i Läkartidningen där infektionsexperten Anders Sönnerborg säger att de studier man hittills gjort inte har inkluderat äldre personer, så även om ett vaccin visar sig ha skyddande effekt hos yngre är det inte säkert att det går att överföra på äldre. Och det här viruset kommer vi att få leva med under många, många år. Förre stadsepidemiologen Johan Giesecke har också sagt att alla vacciner tar sämre på äldre människor, eftersom vårt immunförsvar fungerar sämre ju äldre vi blir.

Svenssons kommentar: Detta borde ge stora rubriker. Alltså behöver det byggas upp en mer smittsäker infrastruktur där 70+ kan fungera. Ministern får 18 dagar på sig att fixa det.

Det är inte utan att jag blev lite nervös, eftersom både jag och min man är 70/80plussare och gärna vill leva ett tag till. Så jag läste samma artikel i Läkartidningen. Det ÄR samma artikel (jag följde länken), men jag uppfattar den helt annorlunda.

Rubriken är: ”Utan rivstarten skulle det se klart mörkare ut” och det handlar om hur man på otroligt kort tid fått fram ett antal läkemedel med effekt på det nya viruset. Han ger många exempel på den intensiva pågående forskningen.

Sönnerborg säger också mycket riktigt att vi kommer att få leva med detta virus under många år, även om epidemierna, eller utbrotten, förstås inte kommer att vara lika intensiva som under 2020. Och han tvivlar inte på att man kommer att hitta alltfler och allt effektivare läkemedel. Om vaccinet konstaterar han: Det är klart att man framför allt vill vaccinera äldre personer och andra med kända riskfaktorer, som riskerar att bli svårt sjuka. Men de studier som man hittills gjort har inte inkluderat äldre personer. Även om ett vaccin visar sig ha skyddande effekt hos yngre är det inte säkert att det går att överföra på äldre.

Jag tycker det är intressant med artikelns utförliga redogörelsen av hur mycket som gjorts och görs – och hur knepigt det är. Men några alarmerande nyheter om att vaccinet inte är till för oss gamla hittar jag inte.

Att vi kommer att få leva länge med det här viruset är väl inte någon nyhet? Såvitt jag vet är det enda virus människan nånsin lyckats utrota smittkoppor – alla andra har vi lärt oss att leva med, i bästa fall med hjälp av vaccin, för exempelvis vinterkräksjuka finns inte ens det. Det som skrämde åtminstone mig med denna nya virusvariant var att det verkade så olikt de gamla välkända: Smittan spreds inte på samma sätt, det gick inte att förutse hur sjuka de smittade skulle bli, syresättningen kunde sjunka utan att det märktes på patienten, blodproppar dök snabbt upp i lungorna… Men nu lär vi oss alltså alltmer och vet hur vi ska ta hand om de riktigt sjuka: snabbt sätta in blodförtunnande, kolla syresättning, etc.

Att immunförsvaret försämras med åren visste jag också. Själv har jag visserligen inte varit förkyld på länge, men det beror nog på att jag som pensionär inte är utsatt för så mycket smitta som när jag varje dag åkte kommunalt till och från jobbet, hämtade barn på dagis, handlade mat. När jag blev pensionär började jag vaccinera mig mot säsongsinfluensan, eftersom jag har bråkiga luftrör. Det får jag göra om varje år, eftersom influensaviruset muterar (vilket man inte tror att covid19 gör).

Men alla vaccin är ju beroende av ett fungerande eget immunförsvar. Själva idén är att vaccinet innehåller en ofarlig dos av viruset eller bakterien, precis tillräckligt för att starta det egna immunförsvarets tillverkning av antikroppar mot just den sjukdomen. När immunförsvaret jobbat färdigt är man immun.

Alltså ingen nyhet om även detta vaccin funkar sämre på gamla människor. Men tanken med allmän vaccination (mot exempelvis TBC) är att om en stor del av befolkningen är vaccinerad kan sjukdomen inte spridas, och då skyddas även de som av någon anledning inte har fullgott immunförsvar eller kan vaccinera sig.

Det är inte bara immunförsvaret som påverkas av åldern: Jag är (såvitt jag vet) frisk och pigg, men känner ändå att kroppen förändras med åren: Vid den årliga provtagningen har vissa värden gått upp, flåset blir lite sämre och kroppen otympligare, trots att jag inte ökat i vikt. Jag märker att jag inte repar mig lika snabbt som tidigare från vanliga krämpor som förkylning och magsjuka – det är därför jag tar influensavaccin. Det finns spår kvar av den överståndna bältrosen och rynkorna visar att jag skrattat mycket i min dar. Det märks helt enkelt på kroppen att den levat ganska länge.

Om vi inte har oturen att dö i förtid blir våra kroppar förr eller senare utslitna – och då dör vi. Det är bara att tugga i sig.

Om jag sköter om min kropp på bästa sätt har jag chans att leva längre och friskare än jag annars skulle göra (om jag inte råkar ut för olyckor/sjukdomar/brott, förstås). En annan person kan leva ”dålighetsliv” och ändå leva både längre och friskare än jag, på grund av sånt man inte själv kan påverka, som gener och miljö.

Visst är det orättvist? För att inte tala om orättvisan i att dö i förtid. Men sånt är livet. Eller rättare sagt, som min älsklingsförfattare Dorothy Rowe skrev: Livet är varken rättvist eller orättvist. Det bara är.

Men förslaget att ”bygga upp en mer smittsäker infrastruktur där 70plussare kan fungera” är väl utmärkt, fast inte bara för 70plussarna. Vi kommer som sagt att länge behöva samleva inte bara med covid19 utan även med andra virus. ”Vanliga” år brukar vinterkräksjuka och säsongsinfluensa ta död på ett antal personer, i första hand gamla och sköra, men i år verkade båda ha kommit av sig, antagligen på grund av vårt ändrade beteende.

Då låter det som en bra idé att fortsätta med det: Det kanske inte är absolut nödvändigt att krama och pussa ALLA människor vi träffar – man kan väl vara vänner ändå? Vi kan fortsätta att vara noggran(nare) med handhygienen och stanna hemma när vi är sjuka istället för att vara ”duktiga” och släpa oss till jobbet. Då skulle jag aldrig ha drabbats av vinterkräksjukan när den gick på jobbet för ett antal år sen, och det är en erfarenhet jag gärna skulle ha varit utan. Särskilt som man inte blir immun efteråt, och något vaccin finns som sagt inte, åtminstone inte än.

Det har väl bara fördelar om vi kan undvika att trängas i kollektivtrafiken, jobba hemma när det funkar, slippa rusningstrafiken genom flexiblare arbetstider, hålla avstånd i köer, helst handla när det inte är mycket folk i affärerna. Och de svenska skolbarnen lär sig nu att reflexmässigt göra som vi egentligen vet att man ska: hosta i armvecket, tvätta händerna ofta och noggrant, etc.

Allt detta tillsammans kan bidra till att vi framöver kan hantera alla virus bättre, så att färre dör i onödan. Bra va?

Fast hur en minister ska kunna fixa det på 18 dar begriper förstås inte jag… 🤔