På nyheterna talade man om hur bra ”digital tandvård” funkar. Hur går det till? undrade jag – och kom omedelbart att tänka på Babbens gamla monolog:

”Jag förstår mig inte på telefonsex. När jag väl fått in den hör jag ju inte vad dom säger.”

Om jag minns rätt var det här före mobilens tid, när telefoner hade rejäl lur fastsatt i apparaten med sladd. Som bildens Ericsson-telefon från den gamla goda tiden. (Foto: Darekm135, CC BY-SA 3.0)

Så i det här fallet hade det nog varit bättre med mobil.

Men annars…

När jag för några år sen skulle förnya mitt pass blev det en så traumatisk upplevelse att jag bloggade om det. Nästa gång det var dags gruvade jag mig, men då hade man bytt till ett smartare system: Stor tydlig instruktion, siffrorna jag skrev in byttes INTE direkt ut mot asterisker och det gick att rätta. Trots att det var så enkelt att även jag klarade av det var det en (möjligen ÄNNU äldre) kvinna som ängsligt frågade mig(!!) hur man skulle göra.

Sverige var tidigt ute med digitaliseringen. Ibland kanske väl tidigt – och alltför uteslutande. Innan jag ens ägde någon mobil behövde jag en gång gå på toa i Kulturhuset, och upptäckte att man bara kunde betala med mobil. Det var inte bara jag som nödställd irrade runt där, jag hade sällskap av bekymrade turister från mindre digitaliserade länder. Till slut lyckades jag hitta en farbror som kunde leda mig till en undanskymd plats där vi icke-mobila kunde betala med en liten slant. Det här var så länge sen att man bar omkring på slantar. Men Sverige var digitaliserat.

För att förtydliga: Jag gillar verkligen nätet. I mitt roligaste jobb nånsin var jag bland annat webb-redaktör, och det började jag med redan i mitten av nittiotalet, har till och med skrivit om nät-nostalgi. Och nu förstår jag inte riktigt hur man klarade sig innan man hade tillgång till ”all” info från soffan, tycker att mejl är ett utmärkt sätt att kommunicera: vid valfri tidpunkt, dag eller natt, enkelt att kolla vad-det-nu-var-man-kom-överens-om och när. I den mån jag köper kläder gör jag det sen länge on-line, i pandemitider vande vi oss snabbt vid att handla mat på samma sätt, och apoteksvaror har jag länge fått hem till dörren.

Sen pensioneringen har jag blivit ganska beroende av nätet: att läsa, lära och skriva/blogga. Alla tidningar läser jag numera i datorn, när jag vill, och de är ständigt uppdaterade. Tänk när man fick vänta på sin morgontidning vid brevlådan. Ibland kom den inte alls, åtminstone inte förrän jag gått till jobbet. Och hur i all världen skulle man klara sig utan internetbank? Att kunna läsa journal och kolla recept på 1177.se?

Jag uppskattar även mobilen – GPS är ovärderlig för en människa utan lokalsinne, liksom möjlighet att kontakta den man ska träffa om/när man hamnat fel, kalender och kontakter är toppen för en person med begränsat minne. Något armbandsur har jag inte längre och jag, som aldrig ägt en kamera, tar till och med kort.

MEN när jag ska skriva vill jag ha tangenter, och när jag ska läsa en lång text vill jag ha en stor skärm. Min halvtaskiga syn blir inte bättre med åren och numera är jag lätt darrhänt, åtminstone på höger hand (och jag är tyvärr väldigt högerhänt). Mobilskärmen är för liten, och fingrarna hamnar fel när jag ska skriva på en skärm (precis som hos polisen den gången för några år sen). Då blir jag nervös = svettig, och så funkar det inte alls.

Fördelarna jag hör med att exempelvis snabbt och enkelt kunna ”betala fakturor i hissen”, som jag såg i en annons, begriper jag inte: VARFÖR det? När jag ska hantera pengar vill jag i lugn och ro gå in på internetbanken med dosa och kort och noga kolla konton och fakturor, så att jag inte gör fel. Det ville jag även när jag jobbade och hade en stressigare vardag, vet inte om det är tryggare på det omständliga sättet, men det känns åtminstone så . Hemma har jag till och med möjlighet att springa ner till banken för att få hjälp OM det skulle behövas. Det har hittills aldrig hänt, men jag gillar att möjligheten finns.

Nu ska vi alla vaccineras och en av de (få) saker man är säker på om det här viruset är att de som drabbas värst är de som är lika gamla som jag och ännu äldre, speciellt förstås om de även är sjukliga. De ska därför vaccineras först – i turordning efter behov. Utmärkt tanke.

Jag vet att många av mina jämnåriga (och äldre) inte är vänner med nätet på samma sätt som jag, någon tyckte det var läskigt att kommentera i bloggen, eftersom det ”syns direkt för alla”, en annan har inte ens mejl. En del har ingen smart telefon, andra har en som är för gammal för de nya pigga apparna. Och jag är inte den som ser sämst och är mest darrhänt. Dessutom är jag frisk och pigg, till skillnad från dem som har allra störst behov av att vaccineras.

I det läget tyckte någon det var en bra idé att gamlingarna skulle använda en app på mobilen och logga in med mobilt bank-ID för att kunna boka vaccintid. Under tredubbel stress dessutom: sedan ett år tillbaka är man rädd att dö i pandemin, nu gäller det att göra rätt, och dessutom vet man att man måste hinna boka innan tiderna tar slut. Ett tag lär appen ha pajat av överansträngning, och själv får jag handsvett vid blotta tanken.

Jag har inte mobilt bank-ID, av ovan nämnda skäl. Icke-mobilt bank-ID har jag som sagt, och kan alltså logga in både på 1177 och banken. Men för apparna är det mobilt som gäller. Att man ska legitimera sig begriper jag, men jag har inte hittat någon förklaring till att det måste vara MOBILT.

Och ska jag lyda utan att veta varför – då blir jag OBSTINAT! Det får man när man är så gammal som jag.

För oss funkade det sen oväntat smidigt med vaccineringen: Min man är ännu mer riskgruppare än jag, och en förmiddag ringde vår vårdcentral och erbjöd oss att båda få sprutan – om vi kunde komma samma dag. Tydligen hade man fått några doser över, så vi sprang genast dit. Färdigt!

Och tur var väl det, för nu fick jag ett brev med erbjudande om vaccinering tillsammans med min åldersgrupp. Jag läser (mina parenteser):

Boka helst tid med appen ”Alltid Öppet”, det är enklast för både dig (?) som kan och för dem som vaccinerar. … Ta gärna hjälp av en närstående om du är ovan med att boka digitalt. Försök igen nästa dag om tiderna har tagit slut.

Du som inte kan boka digitalt eller saknar BankID (här menar man alltså MOBILT sådant!) är välkommen att kontakta din vårdcentral för att få hjälp med att boka en tid.

För mig låter det inte särskilt enkelt. Och är det månne efter kritiken man lagt till ”som kan” efter ”enklast för dig”? 🤔

Jo, det man kan är ju oftast enkelt. Det är det där andra som strular till det.