Vårkänslor och vårbilder 🌼

Våren verkar trots allt komma även i år. På vår balkong sitter varje solig morgon en grå liten fågel och ropar efter en partner. Jag tycker det låter som:

”Kolla vilken fin plats jag hittat för att sätta bo och bilda familj – både utsikt och morgonsol! Och regnskydd!”

Fågeln sitter omväxlande på den gamla spaljén och på en trätrall och tycker nog att grannen (jag) är lite onödigt nyfiken på sånt som inte angår henne. Så jag tar mitt kort genom balkongdörren. Ibland är kvittret så intensivt att det låter som ett par- men hittills har jag inte sett någon mer. Här sitter en ensam fågel. (Men visst hörs ibland ett svar – en lite annan röst? Jag återkommer i så fall.)

En bit ifrån fågeln ligger spår av ekorren, som jag denna gång inte lyckades fånga på bild. Men jag såg när han satt där, länge och alldeles stilla, med svansen i en elegant båge över ryggen. Sen såg jag varför: Tittar man noga ser man de små kluttarna prydligt uppradade på spaljén. Sin förra toa hade han på fönsterblecket i köket.

UPPDATERING 25 april: Ibland (sällan!) får den trånande fågeln besök av en annan, och nu lyckades vi ta kort på de unga tu. Samtidigt besöktes vår balkong av den misstänkte bajsaren, också i sällskap av en kompis. Så en kort stund besöktes vår balkong samtidigt av två ekorrar och två fåglar. Själva höll vi oss diskret inomhus.

Efter lunch var det fortfarande sol, så vi tog en promenad, på fortsatt spaning efter vårtecken. I koloniträdgårdarna har vårbruket inte riktigt börjat än, men uteplatsen med parasoll verkade redo för utesäsongen.

Buskarna börjar skifta liite i gulgrönt, och blommorna börjar försiktigt sticka upp genom det vissna fjolårsgräset.

I vår lilla bäck står vattnet högt över ändernas egen brygga längst ner, och mycket riktigt ser vi inte en and.


Fast på andra sidan om bron gömmer sig en vilsen ensling. Kanske också på jakt efter partner? Kanske har han blivit över – är det för sent? Enligt Wikipedia bildar änderna par redan under hösten och häckningen börjar ibland så tidigt som mars. Men också så sent som i juli – så det kanske finns hopp för vår ungkarl.

På hemväg. Långt där framme skymtar min man på väg hem på sin sparkcykel. Han tycker det är roligare än rollator för en som har ont i foten.

Nu är det bråttom hem till gofikat!

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.