I boken “First Person: An Astonishingly Frank Self-Portrait”, som publicerades 2000, berättar Putin om sin fattiga uppväxt i sovjetiska Leningrad. Familjen bodde i en lägenhet på femte våningen, dit man fick bära upp vatten och ved och det ibland regnade in. Dessutom delades bostaden med en annan familj. Enligt modern var lille Vladimir en odåga och slarver – en liten spenslig kille som mobbades av de andra barnen.

I entrén fanns horder av råttor, som ungarna jagade med pinnar. En av dem säger Putin gav honom en lärdom för livet.

En gång såg jag en stor råtta som jag jagade nerför korridoren och in i ett hörn. Plötsligt vände den och kastade sig på mig. Jag blev överraskad och rädd. Nu jagade råttan mig, hela vägen uppför trapporna.
Alla borde förstå detta: Det lönar sig aldrig att jaga in någon i ett hörn.

18 mars 2022, tre veckor efter Rysslands invasion av Ukraina, har DN ett reportage från Vasylkiv i Ukraina, en välmående liten förstad ett par mil söder om Kiev. Där bor paret Rjabets, med sin sexåriga dotter, hennes mormor och en barnsköterska. DN träffade senast familjen i maj 2021. Då handlade reportaget om hur kriget i östra Ukraina hade delat den ukrainska befolkningen.

Nu pågår en fullskalig rysk invasion av hela landet. Och ukrainarna har enats som aldrig förr.

Olena säger: ”När kriget kom var jag hysterisk i fem dagar. Sedan tog jag mig samman. Nu har jag mindre lust än någonsin att lämna mitt hem. Det här är mitt land, att någon kommer hit och försöker bestämma över oss väcker bara motstånd. Jag reser gärna som turist, men att tvingas lämna mitt hem för att ett gäng skitstövlar från grannlandet kommer hit… nej, det vill jag inte.”

Samtidigt är hon realist. Nere i garaget står en bil färdigpackad. ”Vi följer noga med trupprörelserna. Om det ser ut som att vägarna ut ur Kiev kan stängas åker vi direkt. Vi vill inte hamna under rysk ockupation. Mat och medicin har vi. Tyvärr hann vi aldrig skaffa vapenlicens innan kriget kom.”

Föräldrarna distansjobbar och man försöker leva ett så normalt liv som möjligt. Den sexåriga dottern tycker att de ska gå ner i källaren vid varje flyglarm – men de vuxna gör det numera bara om det gäller anfall direkt mot Vasylkiv.

Putin verkar känna sig alltmera inträngd i sitt hörn – även om det är svårt för utomstående att se att någon annan än han själv placerat honom där. Hittills har han med sin invasion lyckats ena både västvärlden och Ukraina, vilket var det sista han ville. Han har inte samma självsäkra framtoning som i början av invasionen och hans tal blir allt aggressivare, även mot den egna befolkningen.

Krigsmotståndare i Ryssland är nu ”nationalförrädare” och ”femtekolonnare” – ett språkbruk direkt kopierat från Adolf Hitlers nazistiska Tyskland och Josef Stalins kommunistiska Sovjet. Men: ”Det kommer att bli en naturlig och nödvändig självrening av nationen”. Säger Putin i hörnet.

I familjen Rjabets talar dottern ukrainska med sin pappa och ryska med sin mamma, vars far är ryss. Olena berättar: ”Pappa erkänner att det var Ryssland som anföll Ukraina, men som gammal yrkesmilitär vägrar han tro att den ryska armén dödar civila. Det är helt enkelt för svårt för honom att föreställa sig. Han egen pappa var antisovjetisk, en bonde som fråntogs all sin egendom under tvångskollektiviseringen. Jag vet att om farfar levde nu skulle han vara på vår sida.”

I köket pågår ständigt livliga debatter mellan Olena och hennes mamma om ett av ukrainarnas favoritämnen, nämligen politik. Mormor stöder före detta president Porosjenko, som Olena tycker är en sovjetisk kvarleva. Ingen av dem gillar nuvarande president Volodymyr Zelenskyj, men är överens om att han har gjort en stor insats under kriget.

Sedan kriget började har Zelenskyj gjort allt rätt. Därför stöder jag honom. Det betyder inte att jag kommer att stöda honom när kriget tar slut, säger Olena:

Det är skillnaden mellan oss och Ryssland. Det går inte att ge ukrainarna en tsar och tro att vi ska respektera honom.