Är det ett tecken i tiden att den första studiecirkeln i negativt tänkande startar just denna Trump-höst? Negativt tänkande – ”bättre blir det inte” var från början bara var en kul idé, men kursen blev fullbokat, ja överbokad, på några dagar, läser jag. För det finns alternativa tankesätt till det positiva. Exempelvis visar Oliver Burkeman i “Motgiftet; lycka för pessimister” hur man kan våga acceptera livets ofullkomlighet och lära sig leva med osäkerhet, misslyckanden och det imperfekta.

”Vi kommer bland annat att tala om stoiker, smålänningar
och andra experter i konsten att härda ut”, säger cirkelledaren.

Till exempel pitebor. Dags för favorit i repris: Pessimistkonsulten – monolog och krampsång:

Och jag hittar en till bok, från 2014: ”Den lyckliga pessimisten – varför negativt tänkande är positivt”: Många som investerar i ”positivt tänkande” blir nedslagna när de inte uppnådde det de siktade på. Tänk om vi istället vågade vara realistiska och krassa. Ärliga mot oss själva och varandra. Vad är det värsta som kan hända? Att vi blir lyckliga pessimister.

Fast en av författarna är förstås ståuppkomiker. Så det kanske inte var på allvar…

Fortsätt läsa ”Äntligen är tiden mogen för negativt tänkande! 👍”

Jag orkar inte följa presidentvalskampanjen längre – blir bara förvirrat vettskrämd utan att i alla fall kunna göra nåt. Till och med den amerikanska satirtidningen The Onion, som skämtat om presidentvalrörelser sedan 1988, verkar misströsta: ”Det är svårt att skruva upp volymen när högtalaren redan exploderat och allas öron redan blöder”, säger en medarbetare.

Men jag fortsätter att intressera mig för hur det har kunnat bli så här. Funkar inte demokratin? Hur ska vi då göra?

Så jag läser en artikel: “Okunnighetens dilemma – demokratins problem”.

Frida Stranne har bevakat presidentval på plats sen 2004. Personer med  mångårig erfarenhet från presidentadministrationer och arbete i kongressen, framhåller att amerikaner generellt är obildade och saknar kunskaper om politiska sakfrågor. Därför röstar många baserat på känslor och är lätta att övertyga av en skicklig kampanj.

”Men det mest anmärkningsvärda är att jag upprepat fått påtalat för mig att etablissemanget i DC gärna ser att den här okunnigheten bland breda delar av befolkningen fortsätter, implicit att det bara skulle ställa till det om befolkningen blev mer insatta.”

Fortsätt läsa ”Demokratin och dumheten – eller vad man nu ska kalla det”

I ett morgonprogram hörde jag att alla nya Teslabilar från och med nu ska levereras färdiga för att vara helt självkörande. Medan bilen används som vanligt ska mjukvaran “i skuggläge” låtsas köra och ta alla beslut, utan att det påverkar den fysiska verkligheten. Insamlade data ska sen användas för att bevisa för alla rättsliga instanser att bilen är säkrare än en mänsklig förare.

I några USA-stater är det redan tillåtet med självkörande bilar ute i trafiken, men än så länge måste en mänsklig förare sitta beredd att ingripa, med händerna nära ratten. Det ironiska är att de mänskliga förarna är sämre… Här visar man varför:

Fortsätt läsa ”Maskinen – den förbättrade människan?”