… åtminstone medan vårt badrum hemma förhoppningsvis blir bättre än nytt. Och jag är så glad att jag är en bekväm stadsfröken som INTE vill bo charmigt primitivt – ens på landet. För här har vi nu toa, dusch, tvättmaskin, diskmaskin. Och vatten – både varmt och kallt. Vilken lycka! 

Jag har i och för sig uppskattat moderna badrum ända sen jag tillbringade de första åren efter att ha flyttat “hemifrån” (lustigt uttryck) inneboende i en liten stuga(!) i Stockholm! Förutom möss och tvestjärtar fanns där ett rum, kök och förstuga. I köket fanns gasspis och gasvärme, på toan fanns toalett och tvättställ, men ingenstans fanns något  varmvatten. (Visst låter det som artonhundratal?)

Man vande sig vid att värma vatten i kastrull när det skulle diskas och handtvättas. Jag kokade en del tvätt på gasspisen, resten tvättade vi hos mina föräldrar samtidigt som vi en gång i veckan badade och tvättade håret. Inser att jag i slutet av sextiotalet faktiskt inte saknade att duscha varje morgon, det räckte att tvätta sig.

När nu badrummet skulle göras iordning visade det sig att det inte bara var badkar, dusch och toalett vi måste klara oss utan. Åtminstone i början försvann även allt vatten, även det i köket – där jag tänkt att vi skulle kunna tvätta oss på morgonen, innan hantverkarna kom.

Innan dess, när halva golvet och en stor del av väggen redan var rivna och rören tejpade vågade jag mig på en sista nödtvätt. Det var nervöst – med min livliga fantasi kunde jag föreställa mig alla möjliga missöden och kikade ängsligt in var femte minut, kände på golvet om det verkade bli blött kring rören. Det blev det, men inte så mycket att det gjorde nåt. Åtminstone har inga fatala följder synts än.

När vi åkte till landet hade vi denna gång med oss smutsig istället för ren tvätt.

Toaletten visste jag sen tidigare att vi – åtminstone i början – kunde få provisoriskt tillbakasatt för att använda nattetid, och spola med hink (helst innan hantverkarna kom, fast ibland var det nära…). På dagen fanns tvättstuga i nästa hus, dit jag i god tid skaffat nyckelbricka. Och man kan hålla sig längre än man tror… Men vad gör man om man måste göra “det stora” på natten? Vet inte ens om tvättstugan är öppen då, så jag hade en desperat plan B att skicka ut maken i nattens mörker  med hink att tömma i vår lilla skogsdunge… Om man ska vara utan toalett är det bättre om man är på landet, kan jag bara säga, av egen erfarenhet.

Som alltid: Beredd på det värsta hoppades jag på det bästa.

Och den goda nyheten är att  min mage skött sig föredömligt. Jag har kanske skämt bort den tidigare, men nu var det slut med allt fjäsk: när jag gått över till tvättstugan var det ”nu eller aldrig!” som gällde. Det blev nu.

När vi stannade i den vattenlösa lägenheten en natt längre än beräknat tvingades jag till en desperat nödhårtvätt i diskhon med kannvatten från dunken, via vattenkokaren. Resultatet blev – intressant… Dagen efter att vi åkt – som tur är med nybytta vinterdäc!k – kom det snö.. och mer snö… och ännu mer snö . Men då var vi som tur var framme, och nu slipper jag använda nödtrosorna – de där längst in i lådan som jag egentligen tänkt slänga. 🙂

Hurra för moderna bekvämligheter! sa stadsfröken.

Från vår trevna plats framför kakelugnen kan vi även njuta av en del djurliv – ibland mera charmigt, ibland mindre. Längst ner i den tomma tvättpåsen hittade jag två nötter som verkade urätna, hoppas jag inte just nu maskintvättar en mus. 😱  Några möss har jag inte sett denna gång, men två domherrar satte sig utanför fönstret och poserade för det mest idylliska julkort. Jag hann ta ett darrigt kort av den ena. En talgoxe hann jag inte alls plåta. Han satt på fönsterkarmen, sträckte på sig och kollade in genom fönstret om vi var där. Något mindre gulligt när maken upptäckte att han åt av fönsterkittet… Nu har vi hängt upp en talgboll, som vi hoppas är godare.

Och så håller vi alla tummar och tår att frågetecknen, som badrumskillarna upptäckte strax innan vi åkte, har rätat ut sig på ett bra sätt.

P S: Har tömt tvättmaskinen utan att hitta några musrester.