Det är inte så lätt att vara inbrottstjuv alla gånger 😕

Såg ett roligt klipp som just nu sprider ryktet om hur klantiga vi är i Kista, åtminstone de av oss som är rånare: Inbrott på blanka förmiddan. Roligast är när de ska fly med tjuvgodset: Först kommer den ena inte upp på moppen för att brallorna är så (moderiktigt?) nerhasade, sen hänger kassen med stöldgodset öppen så att stöldgodset börjar trilla ut. Näst roligast är kunder och väktare som strövar runt, stannar och tittar till – och går vidare. ”I Kista är vi vana.”, liksom. 😉 Fast man HAR ringt polisen, och rånaren HAR faktiskt pistol – även om den verkar ha hakat upp sig när han försöker skjuta skrämskott.

Sammanfattningsvis: Inte deras dag.

Och varför i all världen ville de baxa in moppen i affären?

Den filmande unge mannen hade tänkt säga till att man inte får åka moped i gallerian, men ändrade sig när han såg pistolen. “Då tänkte jag att det kanske inte var så jävla bra att säga till dem om moppen.” Smart tänkt, han är nog inte från Kista. Eftersom pistolen inte funkade fortsatte han istället att filma i väntan på  polisen.

Delar av rångodset hittades sen längs flyktvägen och kort efter händelsen läser jag att två män greps ”i samband med en fordonskontroll vid McDonalds i Akalla”. Var det fel på moppen också?

Det påminner mig om när vi såg några inbrottstjuvar i arbete för många år sen. “Våra” rånare var smartare på så sätt att de passade på när affärerna var stängda och det inte var mycket folk i närheten. Men annars finns vissa likheter.

Fortsätt läsa ”Det är inte så lätt att vara inbrottstjuv alla gånger 😕”

Instängd i Aftonbladet – och riktigt förbARGad! 👿

Jag har haft Aftonbladet Plus ett bra tag, bland annat för att kunna reta maken med att läsa det han inte kunde. 😉 Nu började Aftonbladssidan gå allt s-e-g-a-r-e och det dök upp konstiga grejer som jag skulle vänta på utan att ha bett om det.

Gillar inte, börjar utreda: Hos maken funkar det och vi har samma läsare (Chrome). Kan det bero på att jag blockerar annonser? Nä, det gör han också.

Går över i den läsaren som följde med burken – Microsoft Edge. Där funkar det bättre. Fast jag gillar inte den läsaren. Så jag undrar: Varför funkar det bättre där? Kan det vara att jag inte är inloggad i Aftonbladet där? Loggar in även där – segare. Så det verkar stämma. Går tillbaka till Chrome för att logga ut där.

DET GÅR INTE! Upptäcker att loggknappen har försvunnit. Jag är alltså inloggad, och kan inte logga ut. Har man sabbat sidan samtidigt som man låst dörrn o slängt bort nyckeln?

HJÄLP, jag vill bli fri! Jag har ju faktiskt cellskräck. Minns paniken när jag blev inlåst på toan på landet och bankade hysteriskt på dörren tills vredet lossnade så att spån och plankor, eller åtminstone spån, flög. Precis som när far gick genom väggen  i gamla “34:an”.

Fortsätt läsa ”Instängd i Aftonbladet – och riktigt förbARGad! 👿”

Jag tycker att JAG är naiv, men… Om rimliga förväntningar.

För ett antal år sen köpte jag skor med rundad sula. Det följde med en CD med instruktion om hur man skulle gå(!). Då blev jag lite “Kan själv!”  så jag lyssnade aldrig på den, men på kartongen läser jag nu:

Tone-ups, Designed to

  • Promote weight loss
  • Tone muscles
  • Improve posture

Jag undrar om man inte enligt reklamen skulle kunna bli längre också, och möjligen få större bröst. (Precis som primalskriksterapi på sin tid, minns jag plötsligt. 😉 ) Trodde jag att jag skulle få muskler och gå ner i vikt genom att ta på mig ett par skor? Inte ett ögonblick.

Fortsätt läsa ”Jag tycker att JAG är naiv, men… Om rimliga förväntningar.”

Det kan ha sina fördelar att kaklet ramlar ner från badrumsväggarna. 😀 👍

Låter det lite krampaktigt, som en missuppfattning av positivt tänkande? Kanske.

Men jag minns en kompis som hade problem med badrummet i sin nyinköpta lägenhet. Rättare sagt, problemet var att det inte fanns några problem: Badrummet var nyrenoverat och fräscht. Men JÄTTEskärt – laxrosa, som man kallade tanternas underkläder när jag var barn. Och det var inte hennes färg. Hon blev ganska lättad när de fick en läcka, så att det verkligen MÅSTE åtgärdas.

Såna är vi också: Om det egentligen inte behövs har vi svårt att motivera en investering. Man kan kalla det för nåt ädelt (miljömedvetenhet eller så), men vår naturliga snålsamhet spelar helt klart in. 😉

Detta har hänt sen sist: “Felanmälan” har varit här och tittat. “Fuktighetsmätaren” har varit här och mätt. Hans apparat blinkade rött i taket, men inte i väggarna(!). Då ville han kolla med grannen ovanför, men de  var inte hemma… Min fantasi drar igång: Har de rest bort med kranen på?

Väggkaklet fortsätter att långsamt lossna på allt flera ställen, imorse blängde jag misstänksamt mot taket ovanför duschen. Fortsättning följer, och spänningen stiger! Dags för spänningsmusik:

Fortsätt läsa ”Det kan ha sina fördelar att kaklet ramlar ner från badrumsväggarna. 😀 👍”

Är det bara jag? Eller har världen blivit väldigt lättchockerad?  

Jag läste i tidningen om kvinnan som solat toppless och gett upphov till en LAPP – en sån som vi konflikträdda svenskar sägs älska, speciellt i tvättstugan. Jag har boken: “Den som inte tar bort luddet ska dö!” och lägger in några bilder på lappar om HELT andra saker. Bara på kul. 🙂

På den i artikeln aktuella lappen, som jag tror var uppsatt i porten, stod det: ”Skulle uppskatta om man kan LÅTA BLI och sola TOPPLESS. Blir obehagligt när man skall sitta och käka frukost/middag eller har gäster hemma.”

När jag läser resten av texten visar det sig att kvinnan tydligen legat i sitt eget vardagsrum och solat genom den öppna balkongdörren. Eftersom hon inte ville störa någon.

Fortsätt läsa ”Är det bara jag? Eller har världen blivit väldigt lättchockerad?  ”

Konsten att sälja sig själv

Förr skrev författare böcker, somliga bättre än andra. Exempelvis Bodil Malmsten minglade inte mycket på premiärer och jag minns inga skandaler om henne. Hon twittrade träffsäkert, men i hennes blogg läste jag att hon slutat kommentera, det blev för splittrat. Hon koncentrerade sig på att skriva, det var hennes grej. I fyrtio år skrev hon, helt enkelt för att hon “inte kunde låta bli”.

Men numera är det inte tillräckligt. För att vara författare måste man kunna marknadsföra sig. Jag nämner inga namn, för det som intresserar mig är företeelsen, men exemplet jag nyligen såg är representativt.

Tydligen hade inget skrivits om personen NN på några dar. Alltså lägger hon ut en bild på sig själv i underkläder fast det är ”jobbigt att publicera detta.”

Fortsätt läsa ”Konsten att sälja sig själv”

Om människans tolkningar  

I Libby Annes blogg läser jag hennes kritiska text om en planerad konferens för familjer som vill gifta bort sina tonårsbarn: “Ultimately, our goal is to glorify God by getting our young people married.” Sammanfattningsvis är budskapet:

I enlighet med vår heliga skrift bör ungdomar giftas bort före 20 års ålder. Flickor är giftasvuxna och redo att föda barn när de fått bröst. Vi anser dock att de inte bör vara yngre än 12. Föräldrarna bestämmer vilka som ska gifta sig, och rätt uppfostrade ungdomar lyder tacksamt. Brudgummens föräldrar betalar brudpris och bruden flyttar in hos dem. Målet är att tidigt börja föda barn för att hinna få så många som möjligt att fostra i den rätta tron – som de sedan ska hjälpa till att sprida över världen.

Fortsätt läsa ”Om människans tolkningar  ”

Tiderna förändras och vi med dem. Eller?

Det är självklart för oss alla att använda den nya tekniken…

“Ska vi inte skajpa med mormor?” säger tvååringen otåligt när det tar tid för datorn att starta. Och tycker vår laptop är lite primitiv, eftersom inget händer när han trycker på skärmen. Själv undrar jag ofta hur vi klarade oss i tiden “före nätet” och blir förvånad över att Wikipedia bara funnits i 15 år. Så jag är helt klart nätifierad, trots att jag växte upp utan ens telefon närmare än i telefonkiosken, och trots att jag var tio år när (svartvita) TVn kom till Sverige.

…om än på olika sätt

Men jag använder nätet på mitt sätt: för att fundera och utbyta tankar, lära mig mera genom att kolla, läsa många bloggar och flera tidningar än jag skulle kunna prenumerera på. Alltså egentligen för att komplicera tillvaron och människorna. För ju mer jag lär mig, desto mer inser jag hur lite jag vet.

Fortsätt läsa ”Tiderna förändras och vi med dem. Eller?”

Vardagsdramatik: Väggen rasar i badrummet! 😱

Anno 1950 gick jag i klass 1 i “gamla röda skolan” – en stor röd träkåk med vita knutar som skulle ha rivits långt innan jag började skolan. Det som jag länge drömde mardrömmar om var toaletterna, som låg i ett separat hus á la utedass och inte hade några dörrar på båsen. Att sitta där inför öppen ridå tror jag gjorde att min mage blivit bråkigare än den behövt. 😦

Nu känns det som om jag riskerar att hamna där igen. Ja, jag hoppas förstås att det “bara” är kaklet som är på väg ner. För annars riskerar grannen att få oväntat besök… Fast hos oss är det inte golvet utan väggen i badrummet som verkar på väg att ge efter. Hittar en video som visar hur det kan gå. 

Det känns inte riktigt bra att föreställa sig att sitta där på toa i rök och damm, omgiven av nerrasad vägg, se in i grannens förvånade ansikte och – ja, vad gör man? Hälsar vänligt? Vad säger etiketten i ett sånt läge?  Vi känner inte varann närmare. Hittills.

Fortsätt läsa ”Vardagsdramatik: Väggen rasar i badrummet! 😱”

Vår ständiga rädsla för det okända

De senaste året har 274 personer omkommit i vägtrafiken i Sverige, läser jag. Varför är jag då inte rädd för bilar, som jag är omgiven av, men däremot för exempelvis björn och varg, som jag troligen aldrig kommer att träffa på? Det måste bero på att jag är van vid bilar, de  känns på något sätt kontrollerbara.

Då är det naturligt att den största rädslan är den för radioaktiv strålning – det minst kända och kontrollerbara av allt. Vi kan inte ens upptäcka den med våra sinnen, och vet bara att den påverkar oss, inte riktigt på vilket sätt eller hur det blir på sikt.

Jag har skräckfyllda  minnen från 1986 när kärnkraftverket i Tjernobyl spred sina giftmoln. Vi bodde i Stockholm, källarlös villa med två barn, minstingen fyllde just 6 och min man var ofta bortrest. Först förträngde jag faran (“ända hit kommer det nog inte”), sen insåg jag att det radioaktiva molnet drabbat Gävle hårt. Det var alltså här!

Fortsätt läsa ”Vår ständiga rädsla för det okända”