Författare: lenaikista

Texter o tankar

Min mesiga mening 🐥

Jag har ju varken ambition eller förutsättningar för att debattera – glömmer konsekvent alla hårda fakta, är principiellt tveksam mot statistik. Och blir pinsamt tvärilsk så fort jag tycker nån säger nåt dumt. 😕 Men jag tycker det är intressant att få ta del av andras tankar, och har insett exempelvis hur könsrollstänkandet genomsyrar tillvaron utan att jag ens reflekterat över det. Nyttigt.

De aggressiva, tvärsäkra debattörerna stöts jag dock bort av. Och tycker helt enkelt  – möjligen mesigt – att INGEN ska tvingas in i en form som inte är ens egen på grund av exempelvis sitt kön. Det gäller inte bara kvinnor. Jag ser män som far illa av att tro att de måste vara starka och tysta problemlösare, som aldrig gråter eller pratar känslor, utan bara AGERAR. Särskilt hårt måste det kännas när deras ansträngningar inte uppskattas av deras kvinnor.

Fortsätt läsa ”Min mesiga mening 🐥”

Profilbild för Okändlenaikista14 kommentarer
Om Macchiarini

Konstgjord luftstrupe – för bra för att vara sant. Eller?

För något år sen tänkte jag skriva om lyckliga slut, som kanske inte är så lyckliga ändå. Ett exempel var den odlade luftstrupen, som i ett slag skulle lösa problemen med både avstötning och brist på organ.

Eller var det för bra för att vara sant? Frågetecken började dyka upp.

Nu i januari 2016 blev historien om kirurgen Paolo Macchiarini plötsligt högaktuell: Först läser jag en fantastisk sol-och-vårhistora, kryddad med lite CV-förfalskning. Några dagar senare råkar det vara dags för SVTs reportageserie om honom: “Experimententen”.

Ibland (ofta?) är livet underbarare än dikten. 😊

Fortsätt läsa ”Konstgjord luftstrupe – för bra för att vara sant. Eller?”

Profilbild för Okändlenaikista3 kommentarer
Hur funkar vi?, Texter o tankar

Vad är ensamhet?

Jag läste ett antal recensioner av dokumentären ”The Swedish Theory of Love”, som inte gav mig lust att se den. Men jag funderar kring det här med “ensamhet”. För jag är tydligen jättesvensk, åtminstone i det här avseendet. 🙂

I dokumentären är tesen att svenskarna, med sin jämställdhet och sina studiebidrag m m, har blivit så självständiga och oberoende att vi är världens ensammaste folk. Det underbyggs med diverse statistik, bland annat att vi har flest ensamhushåll i världen. Jag ska säga på en gång att ända sen jag pluggade statistik frågasätter jag automatisk alla såna siffror, funderar över alternativa tolkningar och vad som kom först, hönan eller ägget.

Fortsätt läsa ”Vad är ensamhet?”

Profilbild för Okändlenaikista6 kommentarer
Hur funkar vi?

Blir våra samtal allt ytligare?  

Jag trodde det berodde på stigande ålder (möjligen, möjligen ökande vishet? 😉 ) att jag allt oftare uppfattar samtal på radio och TV som pladdriga, tycker att även läkare och professorer pratar som dagisbarn, i korta enkla meningar, ivrigt nickande, instämmande och fnissande.

Även det intressanta radioprogrammet “Språket” blandas numera upp med interna skämt och fnitter. Men programmet behövde moderniseras, läser jag, eftersom det blivit för pensionärsaktigt. Hrmpf! fnyste pensionären ampert. (Visst kan jag fina ord? Lyssnade nämligen på “Språket”. Förr, alltså 😉 .)

Fortsätt läsa ”Blir våra samtal allt ytligare?  ”

Profilbild för Okändlenaikista11 kommentarer
Gnäll och skäll

När man som bäst behöver det – ingen Wi-Fi! 😱 👿

Det är nog lika bra att vi fyrtiotalister är för många för att komma in på nåt äldreboende innan vi redan är döende. För nu ser jag att bara 30 % av landets äldreboenden har Wi-Fi. En del (äldre) säger att det är värre än så. 

Hur har man tänkt man då?  Rättare sagt: Har man tänkt då?

Jag som inför kommande ålderskrämpor tröstat mig med att så länge jag har kvar viss syn på det öga jag mest använder och kan röra några fingrar (helst på höger hand) står jag ändå i kontakt med världen genom min älskade laptop. Det finns väl till och med hjälpmedel för synskadade?

Fortsätt läsa ”När man som bäst behöver det – ingen Wi-Fi! 😱 👿”

Profilbild för Okändlenaikista14 kommentarer
Gnäll och skäll

Och då är det inte ens synd om mig! Inser jag faktiskt.

Fast kanske kan det vara extra synd om den som vet att det inte är det? Ibland. Jag är fortfarande krasslig, men framför allt på så DÅLIGT humör. “Domnade livsandar” beskriver det bra. Varför?

OK, det HAR dragit ut på tiden att bli riktigt frisk. Men det som drabbat mig är bara en sån där larvig odramatisk RETHOSTA. Den pågick visserligen dag och natt, vecka efter vecka, men ändå: ingen feber, inga spännande komplikationer.

Fortsätt läsa ”Och då är det inte ens synd om mig! Inser jag faktiskt.”

Profilbild för Okändlenaikista10 kommentarer
Gnäll och skäll

Ljusglimtar i mörkret

I dessa krisande tider fastnar vi i nån sorts evighetshosta FROM HELL. Kan det vara åldern som gör det så SEEEGT att komma igen? Den tanken gör ju inte saken bättre.  😱

Stämningen blir dyster, tvåårskalaset har vi också missat. Jag försöker muntra upp mig med att titta på lättsamma komedier på TV. Funkar INTE. Ser skämten nalkas tre km bort, när de äntligen kommer ”hade jag gjort det bättre själv” muttrar surkäringen för sig själv. (Har jag alltid varit sån?) Börjar fundera på om jag verkligen vill umgås med mig själv…

Fortsätt läsa ”Ljusglimtar i mörkret”

Profilbild för Okändlenaikista10 kommentarer
Texter o tankar

Sånt man inte får prata om. Eller?  

När jag väntade mitt andra barn blev jag ombedd att vara studieobjekt på femåriga storasysters dagis. En härlig stund, hela magen full med varma barnhänder som ville känna om bebisen sparkade. 🙂 När jag berättade om detta för en annan mamma såg jag hur hon bleknade: “Oj, nu kommer väl mina fllckor att fråga om hur barn blir till.”

Fortsätt läsa ”Sånt man inte får prata om. Eller?  ”

Profilbild för Okändlenaikista2 kommentarer
Övrigt

Dagens pretto-fnitter :)

Råkade se en artikel om den dyraste lägenhet som nånsin sålts i Stockholm. För 104,5 miljoner hade någon köpt 418 kvadratmeter på översta våningsplanet i det högsta av de fyra tornen i nyproducerade ”Continental Apartments”.

Jag hittar hemsidan och hamnar – förstås – i en reklamfilm av det slag jag kallade ”hästar i dimma” (och avskydde!) när jag jobbade med hemsida. Texten är givetvis på engelska, vi är ju i Stockholm, med alla våra ”Malls” och deras ”Unexpected Shopping”… De här lägenheterna erbjuder alltså:

A place that no one has ever experienced

(Jag upprepar: det handlar alltså om lägenheter. I Stockholm.)

Fortsätt läsa ”Dagens pretto-fnitter :)”

Profilbild för Okändlenaikista2 kommentarer
Texter o tankar

Vem är “som jag” – och vem kan hota mitt “jag”?

När jag visade upp min förstfödda på jobbet sa någon vänligt: “Så söt! Det syns att pappan inte är svensk.” Jag tittade på min dotters tjocka, kolsvarta hår (precis som mitt som nyfödd), hennes mörka ögon (senare ljusnande) och hennes gyllenbruna kind (gulsot). Det enda min arbetskamrat visste om barnafadern var att han inte var svensk – inte att han var lika blond och blåögd som jag…

Nyligen lyssnade jag på ett dokumentärprogram om förra årets mörkhyade lucia i SVT och den storm av näthat som utbröt, främst förstås på Avpixlat, med över 4000(!) kommentarer.

Fortsätt läsa ”Vem är “som jag” – och vem kan hota mitt “jag”?”

Profilbild för Okändlenaikista16 kommentarer