Jag ljuger aldrig – och talar aldrig sanning. Det gör ingen annan heller.
För vad är sanning? Min erfarenhet är att var och en har sin sanning. Om man förtroendefullt och lyhört kan dela med sig till varandra av sina sanningar är det oerhört givande. Om än svårt.
Allt under förutsättning att ingen medvetet ljuger alltså.
Jag skulle aldrig kunna vittna i en rättegång. Oförmågan att minnas detaljer delar jag visserligen med de flesta andra vuxna, men jag är dessutom osannolikt dålig på att minnas fakta, såsom var och när något hände. Jag menar verkligen ”osannolikt”, det är helt enkelt inte trovärdigt att minnas så dåligt. I bästa fall skulle jag ”bara” bli dömd för mened, i värsta fall för själva brottet… Lögndetektor ska vi inte tala om, när jag får nervös hjärtklappning bara av att ta T-banan in till stan. Hur trovärdigt är det?
Fortsätt läsa ”Jag ljuger aldrig – och talar aldrig sanning. Det gör ingen annan heller.”

Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.