Jag ljuger aldrig – och talar aldrig sanning. Det gör ingen annan heller.

För vad är sanning? Min erfarenhet är att var och en har sin sanning. Om man förtroendefullt och lyhört kan dela med sig till varandra av sina sanningar är det oerhört givande. Om än svårt.

Allt under förutsättning att ingen medvetet ljuger alltså.

Jag skulle aldrig kunna vittna i en rättegång. Oförmågan att minnas detaljer delar jag visserligen med de flesta andra vuxna, men jag är dessutom osannolikt dålig på att minnas fakta, såsom var och när något hände. Jag menar verkligen ”osannolikt”, det är helt enkelt inte trovärdigt att minnas så dåligt. I bästa fall skulle jag ”bara” bli dömd för mened, i värsta fall för själva brottet… Lögndetektor ska vi inte tala om, när jag får nervös hjärtklappning bara av att ta T-banan in till stan. Hur trovärdigt är det?

Fortsätt läsa ”Jag ljuger aldrig – och talar aldrig sanning. Det gör ingen annan heller.”

Obegripligt svårt detta med kommunikation/information

Snabbt och lätt! Så tänkte vi: Vi hämtar hem mat från närbelägen ”food court” i vår fina galleria. Ännu snabbare går det förstås om man kollar menyn, så att man kan bestämma i förväg vad man vill ha. Tänkte vi. Och menyerna finns förstås på nätet. 🙂 Tänkte vi. Man tänker så mycket dumt.

Det gick så där. Fast snabbt och lätt skulle jag inte kalla det. 

  • Börjar med att leta menyer på nätet.

Vårt fina centrum har en egen hemsida. Där hittar jag – med viss möda – namnen på restaurangerna. Inget mer.

Några få av restaurangerna säger sig dock ha länk till egen hemsida. Va bra! tänker jag.

  • Och klickar.

Fortsätt läsa ”Obegripligt svårt detta med kommunikation/information”

Utseendefixering avd tjockisar

Först och främst: Jag anser att människor ska få vara som de är – tjocka, smala, kvinnor, män, HBTQ+, introverta, extroverta, olikfärgade, glada, lessna, whatever (förutsatt att det inte skadar någon.) Med det sagt funderar jag …

Bland högprofil-feministerna verkar det finnas många tjockisar. Med tanke på hur ihärdigt de hävdar att utseendet inte har någon betydelse blir jag faktiskt förbryllad över den energi de lägger på att framhålla hur tjocka och håriga de är. Fortsätt läsa ”Utseendefixering avd tjockisar”

Utseendefixering eller: Bör man bli arg om man får komplimanger?

En del tycker att man bör bli arg över komplimanger, eftersom utseendet inte är viktigt. Funderar över det. Själv trivs jag med mitt utseende och bryr mig egentligen inte så mycket om vad andra tycker. (Åtminstone inte numera…) Om någon skulle tala om för mig att jag borde byta kläder eller frisyr skulle jag bli arg för att man la sig i. Men om någon gillar mina val tycker jag helt osofistikerat att det är lite småtrevligt att flera delar min goda smak 😉

Hur mkt gör man sig fin för sin egen skull och hur mycket för omgivningens? Det är väl den springande punkten.

Min fåfänga på äldre dar bottnar i att jag vill känna igen mig själv. Jag tror fortfarande att jag är blond, alltså slingar jag mitt mörknande hår. Fram till klimakteriet hade jag smal midja, alltså är jag nu motiverad att träna för att åtminstone återfå en antydan till midja. (Eftersom jag alltid haft mycket lågt blodtryck har jag även svårt att acceptera att det nu förhöjts, men det har jag inte lyckats fixa, så det får jag leva med. 😉

Fortsätt läsa ”Utseendefixering eller: Bör man bli arg om man får komplimanger?”

Beige CIS-hetero funderar fritt

Jag har varken förutsättningar eller ambitioner att bli debattör, läser och skriver inte för att bli läst utan för att försöka förstå – mig själv och andra. Nu har jag förstått att jag är ”CIS-hetero”. Man lär sig nåt varje dag. I bästa fall.

Heterosexuell visste jag att jag var.  Wikipedia:

Heterosexualitet är en sexuell läggning där personen uteslutande eller huvudsakligen känner attraktion till personer av det motsattakönet.

Ganska fantasilöst, speciellt som jag måste erkänna att jag är ”uteslutande” – inte minsta lilla bisexualitet så långt ögat når.

Men inte nog med det, jag är tydligen ”cisperson” också. På tal om fantasilöshet… Wikipedia igen:

En cisperson är en person med ett linjärt kön, där det biologiska,  juridiska,  sociala och kulturella könet,  könsuttrycket och könsidentiteten pekar (och av andra uppfattas peka) entydigt åt ett håll.

Fortsätt läsa ”Beige CIS-hetero funderar fritt”

Om vikten av att kunna uppföra sig opassande

Jag vet inte hur andra tänker, men för mig känns det lite trångt över höfterna om jag ständigt ska uppföra mig passande.  Hur klarar man sig exempelvis utan galghumor??? 

Inte för att jag ständigt uppför mig illa (hoppas jag…), det är mest tanken på att jag inte FÅR som jag reagerar mot. Ungefär som att jag vill bo nära stan, för att veta att jag KAN åka in. Vilket jag inte gör särskilt ofta. Fortsätt läsa ”Om vikten av att kunna uppföra sig opassande”

Rädd för rädda poliser – med uppdatering

Uppdatering: I augusti 2014 är det dags igen:

Svenskarnas Parti demonstrerar i Malmö, med åtföljande motdemonstration. Polisen kritiseras för att man ridit omkull och kört över motdemonstranter. Polisen informerar på sin hemsida att ”stora gatstenar i stor utsträckning” kastats, samt att även ambulanspersonal angripits av våldsverkare. Detta visar sig inte vara sant.

Polisen ändrar då snabbt till en helt annan version. (Jag hann läsa den första, det finns ingen likhet mellan dem). Aftonbladets artikel nedan går inte in på om polisen använde för mycket våld eller inte. Det ska inte jag heller göra. Fortsätt läsa ”Rädd för rädda poliser – med uppdatering”

Se upp: Här kommer språkpolisen! :)

Livet medför diverse privilegier. På dotterns bröllopsmiddag sa min nyblivna med-svärmor: ”Nu är vi svärmödrar och får börja vara elaka” 🙂

Och när man blivit gammal, då får man vara gnällig. Så nu jävlar !

Nu när det är fritt fram för vem som helst att ”publicera sig” på nätet (ex vis jag själv…) och tidningarna har avskaffat korrekturläsarna kan man hitta många tveksamheter, speciellt på nätet. Fortsätt läsa ”Se upp: Här kommer språkpolisen! :)”

Hur är det för barnen när deras närmaste försvinner i ett svart hål?

Jag läser om fosterbarnen i Mark och funderar över hur svårt det är att vara vuxen och kunna sätta barnens bästa främst.

Detta har hänt fosterbarnen i Mark: 2005 blev två syskon omhändertagna eftersom deras biologiska mamma inte bedömdes kunna ta hand om dem. De var 4 veckor resp 11 månader gamla. Efter fyra år omhändertogs barnen, utan utredning och förvarning.  Fortsätt läsa ”Hur är det för barnen när deras närmaste försvinner i ett svart hål?”

Dagens glada nyhet: Det KAN faktiskt vara skitkul att bli gammal! :)

Brasklapp: OM man har turen att vara frisk. För livet är orättvist. Rättare sagt: Livet bara ÄR. Varken rättvist eller orättvist. Det är, dess enda mål är att fortsätta att vara. Meningen får vi stå för själva. (Det gör vi gärna.) 

Så jag vet att det är fullständigt oförtjänt… men vill ändå gärna tala om – och inge hopp till er klentrogna, som läser så mycket om att det automatiskt är ruggigt att bli gammal, speciellt i Sverige. Det är faktiskt valfritt om man med åren stelnar i sitt tankesätt – eller inser att man har större frihet att vara sig själv när förpliktelserna (jobb, småbarn) avtar. Så:

Det KAN faktskt vara skitkul att bli gammal – SANT

Fortsätt läsa ”Dagens glada nyhet: Det KAN faktiskt vara skitkul att bli gammal! :)”