Kategori: Hur funkar vi?

”Felet med världen är att de dumma är så tvärsäkra och de kloka så fulla av tvivel,” sa Bertrand Russell. Rationella och logiska är vi i alla fall inte.

Om vårt tänkeri

Vår största fördom: Att vi ingen har  

En stor del av mitt yrkesliv tillbringade jag på en arbetsplats där många inte hade blek hy och råttfärgat hår (som jag) utan andra varianter. Min närmaste arbetskamrat var från Libanon och vi umgicks även en del familjevis.

En dag för många år sen mötte jag i korridoren en mycket lång, mycket musklig ung man med det kolsvarta håret i avancerad frisyr. Han gick med svängande armar, som bredaxlade unga män gärna gör, och såg definitivt inte ut som någon av mina arbetskamrater. Jag (som är mycket kort) hann bli lite rädd: Vem är han? Vad gör han här? Sen kom (närsynta) jag närmare – och såg de snälla bruna ögonen jag kände igen så väl. Det var kollegans äldste son, som vuxit mycket snabbt sen sist och spelade amerikansk fotboll.

Fortsätt läsa ”Vår största fördom: Att vi ingen har  ”

Profilbild för Okändlenaikista11 kommentarer
Relationer

Tankar kring otrohet

Jag minns änkenådens replik i Downtown Abbey när hon inte alls kunde begripa varför hennes son lorden inte tyckte att han skulle ignorera sin hustrus synpunkter:

“Why not? I know perfectly happy couples who haven’t said a word to each other for years.”

Några andra av hennes minnesvärda repliker:

Jag älskar henne, antagligen för att hon tänker så olikt mig som det bara går – helt beroende av det lodande, lyhörda samtalet  som jag är.

Nu tittade vi på ett program om otrohet och jämförde våra tankar kring det. Det har vi gjort förr, mest för att vi båda har svårt att begripa oss på det.

Fortsätt läsa ”Tankar kring otrohet”

Profilbild för Okändlenaikista19 kommentarer
Relationer

Om livslögner och total kontaktlöshet

Vi lyssnade på en radiodokumentär om en 75-årig kvinna. Hon hade träffat sin man som tonåring och de hade levt ihop ända sen dess, fått barn och barnbarn. Hon berättade om sin vänlige man och sin snälla mamma och hur mycket hon tyckte om att laga mat på olika teman och bjuda på. (Jag kände mig förstås lite avundsjuk just där.)

Hon hade jobbat som läkarsekreterare, suttit i samma rum i 31 år och var uppe och hälsade på ibland. Hon hade nära kontakt med barn och barnbarn och ett antal gamla väninnor.

Men långsamt började bilden krakelera.

Fortsätt läsa ”Om livslögner och total kontaktlöshet”

Profilbild för Okändlenaikista10 kommentarer
Hur funkar vi?

I matchen människa mot maskin förlorar jag varje gång!  :(  

Nu har jag beställt nytt pass och leg. Visst låter det enkelt? Jag minns förr – personbevis beställda från pastorsexpeditionen och medhavda foton, som ibland inte uppfyllde kraven på synligt öra och allt vad det var. Men nu går man bara dit, blir plåtad av vänliga poliser och kan skaffa ID-kort samtidigt, med samma bild.

Det enda man behöver ha med sig är gällande legitimation. Hur man gör för att få legitimation om man inte redan har det vet jag förstås inte. Men att låna pengar är ju också enklare om man redan har…

Nu kan man (ja, man måste faktiskt!) boka tid över nätet, vilket fungerade väldigt bra. Det finns till och med en liten instruktionsfilm på hemsidan om hur man gör, och via SMS får man bekräftelse och påminnelse med bokningsnummer.

Sen kommer vi till själva “aktionen”.

Fortsätt läsa ”I matchen människa mot maskin förlorar jag varje gång!  😦  ”

Profilbild för Okändlenaikista5 kommentarer
Om barn

Om handfallenhet vid mobbning

Läser en blogg av pappan till ett mobbat barn, som medverkat i programserien “Det handlar om oss”.  Inte i bloggen, men i en del (anonyma) kommentarer dyker det förstås upp: “Sverige sjunker snabbt nu.” “Man ängslas för sina ljushåriga barn.” Etc.

Så jag funderar: Var det verkligen bättre förr? Jag gamla människan borde ju veta…

Minns en mellanstadieklass i mitten av 80-talet, i ett välanpassat, homogent  villasamhälle. Barnen hade haft samma lärare hela småskolan, lite sträng, men rättvis och omtyckt. I mellanstadiet fick de en ny och deras gamla fröken blev barnledig.

Fortsätt läsa ”Om handfallenhet vid mobbning”

Profilbild för Okändlenaikista4 kommentarer
Om barn

Om Morgans mission mot mobbning

Vi missar aldrig programserien med  Morgan Alling och mobbningsforskaren Björn Johansson, som på ett suveränt och mycket konkret sätt tar upp svåra frågor så att de verkligen förefaller “gå in” hos ungdomarna. Och hos åskådarna.

Som vanligt gäller dessutom exakt samma sak för vuxna. Så om skolbarn lär sig att verkligen känna igen och reagera mot mobbning i alla dess former – inte teoretiskt utan rent instinktivt – är det ju något de bär med sig in i vuxenlivet. Med all dess aggressivitet, vuxenmobbning, (nät)hatande.

Visst är det en svindlande tanke?

Fortsätt läsa ”Om Morgans mission mot mobbning”

Profilbild för Okändlenaikista4 kommentarer
Hur funkar vi?

Är det farligt att vara oense?

En bloggare frågade nyligen vad som “kännetecknar den svenska kvinnan? Kanske självständig, jämlik och egoistisk?”

Även om jag inte varit en svensk kvinna skulle jag nog ha tyckt att det var en väldigt förenklad fråga, så jag svarade, lite förbryllat, att alla kvinnor jag träffat under mitt ganska långa liv varit olika. Liksom alla män. Själv är jag VÄLDIGT olika, särskilt ibland. 😉

Sen hände nåt intressant: Bloggaren svarade “Tror att du har lite fel där.” Eh? Jag förtydligade att alla givetvis får tycka som de vill. Utan att jag säger att de ”har fel”. “Vi tänker olika,  och det är OK. För min del i alla fall.” Svaret blev: “För mig också.” men fortsatte med påståendet: “Frågan är ändå intressant.” Och så UPPREPAS den ursprungliga frågan…?!

Fortsätt läsa ”Är det farligt att vara oense?”

Profilbild för Okändlenaikista6 kommentarer
Om barn

Små barns jublande glädje – och deras självklara “JAG FINNS!”

Jag sitter och tittar på en suddig bild av lille B. Den kunde inte bli annat än suddig, eftersom rörelsen var så ilsnabb. Vi vuxna satt och pratade i köket. Ibland ropade vi: “VAR är lille B?”. OCH DÅ KOM HAN RUSANDE! VARJE GÅNG! Med strålande ögon och ett jublande leende gjorde han en triumferande piruett innanför köksdörren:

Vi förstår varann! Ni ropar och jag kommer! och
Här är jag! Visst gör det er JÄTTEglada!

Och det gjorde det ju. 🙂

Fortsätt läsa ”Små barns jublande glädje – och deras självklara “JAG FINNS!””

Profilbild för Okändlenaikista8 kommentarer
Hur funkar vi?, Texter o tankar

Varför älskar jag Dorothy Rowe?

Eftersom jag märker att jag ofta återkommer till Dorothy Rowes tankar, har jag börjat läsa om hennes böcker för att minnas varför jag fastnade för henne från början. För det var länge sen jag först snubblade över hennes böcker, på den tiden jag försökte hjälpa min deprimerade mamma.

Utan att veta hur.

Jag tilltalades direkt av hennes medmänskliga synsätt, inte bara vad gäller depression. När Rowe skulle doktorera reagerade hon mot att all vetenskaplig litteratur beskrev depressionen utifrån åskådarens synvinkel. Skälet till att psykiatriker inte alltför noga undersöker vad deras patienter tänker och känner är enligt Rowe: “Människor förstör teorier. De är så olika att de inte passar in i teorier. Det är därför personal och patienter hålls så åtskilda på psykiatriska kliniker.”…

Fortsätt läsa ”Varför älskar jag Dorothy Rowe?”

Profilbild för Okändlenaikista8 kommentarer
Vi på nätet

Vi och våra sociala medier

Jag begriper mig ju inte riktigt på det där med “kortisar”, så jag har varken Twitter eller Instagram. Fast just nu tänkte jag fatta mig kort och bara skriva om Expressens helt underbara historia om kvinnan som hittade en lapp på anslagstavlan, laddade upp den på Facebook – och åstadkom EN VIRAL SUCCÉ! 🙆

Jag har varken Twitter eller Instagram. Därför går jag runt på gatorna och ropar till slumpmässigt folk vad jag äter, vad jag dricker, hur jag har det hemma mm mm. Det är trots allt viktigt att bygga nätverk. Hittills har jag tre följare. En är tydligen läkare, dom andra poliser.

PS: Det är INTE jag som har skrivit lappen. 😉

Fortsätt läsa ”Vi och våra sociala medier”

Profilbild för Okändlenaikista3 kommentarer