Lögn, förbannad lögn – och statistik

Så beskrevs de tre sorternas lögn av Benjamin Disraeli (och Mark Twain).

Det jag tydligast minns från den korta kurs i statistik jag gick för oerhört många år sen är att man ska läsa den med skepsis. För så enkel är aldrig verkligheten.

Hemma brukar vi roa oss med att se på hur många sätt man kan vända och vrida på tidningarnas statistiska uppgifter. Ibland går det att tänka helt tvärtom – byta plats på orsak och verkan. Det är roligt. 🙂 Kolla gärna hälsolarmen om hur vi ökar risken att dö – sammanlagt är nog en del av oss en bra bit över 100%…

Stockholms handelskammare offentliggjorde nyligen rapporten “Kriminalitet – hot mot företagare i förorten”, där man bl a säger att företagarna i Rinkeby upplever att tillvaron blivit allt mer otrygg. Tidningarna uppmärksammade rapporten och DN skrev flera artiklar i ämnet.

Fortsätt läsa ”Lögn, förbannad lögn – och statistik”

Den ocharmiga barnsligheten: Ansvar, vad är det?

Jag har ju redan tidigare gnällt över den nya sortens programledare och journalister, som inte verkar kunna prata utan att vifta med armarna, truta med munnarna och kasta med hollywoodsvallet (för kvinnorna är värst). Men även männen gör sitt bästa med lustiga mössor och frillor, och alla använder de märkligt barnslig mimik. Ibland stänger jag av ljudet för att bara titta och kommentera. Så elak är jag.

Nu läser jag snyftreportaget “Bussen lämnade NN åt sitt öde”, om 28-åringen som “inte fick gå på bussen trots biljett”. Klockan var 03.40, kvinnan hade varit på fest och skulle ha varit tvungen att gå hem – om hon inte  hade fått skjuts. “Jag tycker busschauffören ska skämmas!” säger hon uppbragt.

Fortsätt läsa ”Den ocharmiga barnsligheten: Ansvar, vad är det?”

Om ”ensamhet➕” och ”ensamhet➖”

Ibland saknar jag ett neutralt ord för “ensam”, eftersom det verkar så negativt laddat för de flesta, med bismak av övergiven. På engelska finns ju “alone” och “lonely”, på tyska “allein” och “einsam”, som åtminstone jag uppfattar ha olika laddning. En del verkar använda “själv” som icke-negativ variant, men det kan inte jag – då går min språkpolis igång! Kanske har betydelsen glidit över till att betyda annat, men för mig betyder fortfarande “Att äta själv” att jag inte behöver matas, inte att jag saknar middagssällskap. Så gammal är jag.

För mig är den icke-negativa ensamheten ( ➕ ) en förutsättning för att jag ska må bra. Den ger mig möjlighet att smälta intryck, reflektera, rannsaka mig själv, till och med bli kreativ. Jag minns så tydligt hur jag en dag inte längre behövde tänka efter hur andra skulle göra/tänka innan jag själv reagerade. Det räckte med att jag lyssnade in i mig själv. Fast i vissa situationer har jag en tendens att gå i spinn, och då har jag fortfarande stor nytta av den gamla tekniken, talar lugnande till mig själv: “Hur skulle en vuxen mänska göra i den här situationen?” 😉 Och  så försöker jag göra likadant.

Fortsätt läsa ”Om ”ensamhet➕” och ”ensamhet➖””

Sagan om den dumma musen (och den skraja tanten)

Minns ni Gus – den tjocka och dumma musen i Disneys Askungen? Jag har mött honom – och attityden i filmen hade INTE den här skraja tanten. Alls.

Den här tanten är nämligen rädd för alla djur, stora som små – björnar, spindlar, getingar (fast getingbett ÄR jag faktiskt överkänslig för), hundar, katter, möss.  You name it. Däremot är jag inte ett dugg rädd för den enda varelse som skulle kunna vara farlig för mig, stadsbo som jag är: människan. Så lite korkad är jag nog.

I stugan har vi ibland påhälsning av möss. I stort sett aldrig när vi är hemma (åtminstone har jag sluppit märka det…) Jag hoppas och tror att det INTE är råttor utan små skogsmöss, och så ser det ut även på bajset. För det är mest det vi ser. En gång berättade bajsspåren en hel historia: En burk med nötter i storstugan hade tydligen inte locket riktigt påsatt – för jag tror inte att mössen klarar ett lock, även om de verkar händiga och smarta – ja, utom en då… Mer om det nedan.

Fortsätt läsa ”Sagan om den dumma musen (och den skraja tanten)”

Forna tiders tjänarinnor

Jag hörde ett radioprogram om barnsköterskor som jobbade “i familj” ända fram till sextiotalet. När “barnen” beskriver “systers” uniform låter det som den mamma har på sig i albumet. För min mamma var utbildad barnsköterska och jobbade i familj på 30-/40-talet.

Av radioprogrammet förstår jag att den som var van att ha barnsköterska klämde in en till och med i en trerummare, där hon fick dela det minsta rummet med barnet. Redan det låter konstigt för mig, men för barnen måste det ha varit totalt förvirrande rent känslomässigt: Mamman verkade oftast bli en ytlig bekant, medan “barnsköterskemamman” inte hörde till familjen och när som helst kunde försvinna. En mamma berättar om sin (begripliga) hjälplöshet när “syster” slutade och hon själv plötsligt skulle ta hela ansvaret.

Fortsätt läsa ”Forna tiders tjänarinnor”

“Jag heter inte Miriam”

Jag har kommit av mig lite med bokläsandet på senare tid, men nu slank vi in på biblioteket i alla fall. Plockade på mig böcker delvis slumpvis, sådär som jag gillar. Men på väg ut hittade jag en bok jag länge velat läsa: “Jag heter inte Miriam” av Majgull Axelsson.

Om flickan som i koncentrationslägret hamnat i en lögn om att hon är judinna, inte rom. Det skedde av en slump, för att undvika bestraffning, men gick sedan inte att ta sig ur. Och lögnen hjälpte henne att överleva koncentrationslägret. Tyskarna hatade visserligen judarna mest av alla, men för fångarna stod romerna “längst ner”. Och Mengele älskade de romska barnen, ”både levande och döda”.

Fortsätt läsa ”“Jag heter inte Miriam””

Hjälp, det är en konspiration! 😱

I maj kommer Google att döda mitt fina Picasaalbum, som jag levt lycklig med så länge. Snyft! Där har jag lagt in alla mina bilder – vilket jag var särskilt glad över när min dator tvärdog, och jag inte vet om jag kan få över bilderna därifrån till den nya. ”Back-up, vad är det?” tänkte tanten. Eller, snarare: Hon tänkte inte. 😦

Men i fina Picasa låg de minsann kvar. 🙂 Inte behövde jag ladda upp bilderna i bloggen heller. När jag ville ha en bild letade jag reda på en, högerklickade och kopierade länken, och klistrade in – KLART!

Sen började WordPress bråka. I nya editorn gick det inte längre att göra som jag ville, man måste ladda upp bilden på bloggen. GRRR! Många andra var också arga i forumet, men det hjälpte inte mycket. Jag (och många med mig) fortsatte envist att använda gamla editorn, gillade hursom inte det skälmska betty-boopandet. 😦

Fortsätt läsa ”Hjälp, det är en konspiration! 😱”

Upp som en sol… 🌞

… och ner som en pannkaka.

Ju högre man stiger, desto större blir fallet. (Det är därför man bör uppföra sig på väg upp, man kan komma att träffa samma personer på väg ner…)

Vem minns de två gånger på 80-talet när vi hade lite otur vid utnämnandet av Årets Svensk?

1985 blev Refaat El-Sayed inte bara utnämnd till Årets Svensk utan också korad till decenniets superentreprenör. Han var dessutom mycket folkligt populär, åkte bland annat Vasaloppet efter att ha lärt sig skidåkning i en instruktionsbok. (Han hamnade på 38:e plats bakifrån).

Aktierna i företaget han köpt för lånade pengar steg rekordsnabbt och han blev raskt miljardär. Många småsparare satsade också i nya Fermenta, som skulle bli en ny bioteknikjätte med Volvo som största delägare.

Sen avslöjades att han ljugit om sin doktorsexamen i mikrobiologi. Allt sprack, aktien störtdök, tiotusentals aktieägare förlorade sina pengar. Småningom dömdes El-Sayed till sex års fängelse och näringsförbud  för bland annat grovt svindleri och grov oredlighet mot borgenärer. Det verkade som om Fermenta egentligen aldrig gått med vinst.

Fortsätt läsa ”Upp som en sol… 🌞”

Vår värnlöshet inför räddaren i nöden

Så fort jag tänker släppa Macchiarini dyker nya bitar i pusslet upp. Nu läser jag om kvinnan som skulle bli opererad av Macchiarini, men blev varnad i sista stund. Bilden växer fram – pusslets motiv blir allt tydligare. Och ett pussel har jag ju aldrig kunnat motstå! 🙂  Så jag fortsätter en stund till.

Rachel Phillips var en firad ballerina tills en bindvävssjukdom fick hennes luftstrupe att kollapsa och hon behövde ständig syrgas för att överleva. För fem år sen kom hon via sin läkare i kontakt med Macchiarini, i lokalpressen presenterad som “den ende läkaren i världen som kan rädda hennes liv”. Han skulle hjälpa henne utan att ens ta betalt,  eftersom “She’s a young and beautiful girl who had a beautiful past. She deserves to live.” (!)

Fortsätt läsa ”Vår värnlöshet inför räddaren i nöden”

De omänskliga kraven på de mänskliga människorna

I efterdyningarna av Macchiarini-skandalen, nu när utredningarna står som spön i backen, funderar jag på vad jag lärt mig om hur det fungerar/inte fungerar idag och hur man skulle kunna göra istället.

Eftersom det är människor inblandade och inte oförvitliga, rationellt tänkande (omänskliga) auktoriteter, som man gärna verkar vilja tro.

Hur funkar vi när vi ställs inför omänskliga krav? Svar: Mänskligt.

Fortsätt läsa ”De omänskliga kraven på de mänskliga människorna”