Så beskrevs de tre sorternas lögn av Benjamin Disraeli (och Mark Twain).

Det jag tydligast minns från den korta kurs i statistik jag gick för oerhört många år sen är att man ska läsa den med skepsis. För så enkel är aldrig verkligheten.

Hemma brukar vi roa oss med att se på hur många sätt man kan vända och vrida på tidningarnas statistiska uppgifter. Ibland går det att tänka helt tvärtom – byta plats på orsak och verkan. Det är roligt. 🙂 Kolla gärna hälsolarmen om hur vi ökar risken att dö – sammanlagt är nog en del av oss en bra bit över 100%…

Stockholms handelskammare offentliggjorde nyligen rapporten “Kriminalitet – hot mot företagare i förorten”, där man bl a säger att företagarna i Rinkeby upplever att tillvaron blivit allt mer otrygg. Tidningarna uppmärksammade rapporten och DN skrev flera artiklar i ämnet.

Men i lokaltidningen läser jag att man bara hade talat med fyra (4) företagare, och att det bara var en enda av dem som tyckte att området blivit mer otryggt de senaste fem åren. Övriga tyckte det inte.

Stockholms handelskammare ansåg ändå att de har “väldigt god täckning för det vi säger i rapporten… Det är ändå 25 procent som bedömer att det har ökat. Så jag tycker ändå att man kan dra en sådan slutsats.” Och så har man ju i en fotnot kommenterat den ”låga basen”. Så allt har gått rätt till.

No comments. 😉

Statistikprofessorn i artikeln tycker annorlunda. Han kallar det till och med bedrägligt: ”Det är ju bara en persons subjektiva uppfattning. Då ska man skriva precis det: att en person av fyra tillfrågade upplever att otryggheten har ökat.”

Pedofiler fanns knappt förr, åtminstone inte rent statistiskt. De få som fanns var “fula gubbar” som smög runt lekplatserna. Tanken att de kunde finnas i den egna familjen var absurd. Om det ändå vore så väl. Om man läser annat än statistik finns numera böcker och berättelser skrivna av dem som vet. De som var utsatta men inte vågade säga nåt, som trodde de var ensamma i världen och att det var deras fel – eller att det var OK att göra så mot dem. Just därför att brottet officiellt “inte fanns”. De som berättade blev inte trodda – och statistiken förblev oförändrad.

Våldtäktsstatistik går inte att jämföra internationellt, ser jag. Sverige har strängare lagar än många (alla?) andra länder, exempelvis är även våldtäkt inom äktenskapet straffbart här. Att antalet anmälningar ökat innebär alltså inte automatiskt ett ökat antal brott. Förutom att definitionen har vidgats påverkar lagstiftningen även den allmänna synen på våldtäkt och det blir mindre skämmigt att anmäla. (Även om attitydförändringen ibland verkar gå långsamt bland somliga poliser och nämndemän…)

Dessutom är det tydligen så i Sverige att om en kvinna blivit våldtagen i en relation räknas varje våldtäkt som ett brott. Och i en relation har det ju ofta skett ett antal gånger under åren. Många brott blir det, medan statistiken i andra länder mest handlar om rena överfallsvåldtäkter. Då är det inte konstigt om svenska siffror sammantaget blir höga.

Statistiska skensamband (“spuriösa samband”) är det också bra att ha koll på:

“Ett spuriöst samband uppstår när man tycker sig se ett samband mellan två variabler, men samvariationen i själva verket beror på att de båda variablerna orsakas av en tredje variabel.”

Jag minns historien om mannen som efter en blöt kväll tyckte att det nu var bevisat, bortom allt rimligt tvivel, att han var allergisk mot läder. Varje gång han vaknade med skorna på hade han nämligen en sån fruktansvärd huvudvärk. Med 100% sannolikhet, faktiskt.

Gula fingrar orsakar INTE lungcancer. Och man tjänar inte mer pengar bara för att man har stora fötter.

Det finns många exempel – om man tänker efter. 😉