Jag fortsätter att följa  utvecklingen i det rafflande fallet med den konstgjorda luftstrupen. Speciellt spännande nu när reaktionerna blir allt starkare, inte minst från läkare.

Rektor rustar sig dock fortfarande för alla eventualiteter.

“Som ytterst ansvarig för ett universitet är jag ytterst ansvarig för allt som sker här.”
(OKEEEJ?)

Efter att rektor sagt: “Macchiarini kan inte vara kvar på KI” och rubriken “Macchiarini har fått sparken!” följaktligen spridits i svenska och utländska tidningar förtydligar han:

“Det har vi inte bestämt —  (alltså osäkert) men det innebär definitivt (alltså säkert) att hans tidsbegränsade anställning inte kommer att förlängas.”
(Det borde vara ofarligt att säga, det är nästan ett år kvar, och då är allt säkert glömt).

Fortsätt läsa ”Med hängslen, livrem och skyddsnät”

<< Konstgjord luftstrupe 1 – för bra för att vara sant?

Efter att ha sett hela dokumentären “Experimenten” har mitt frågetecken vuxit: HUR kunde det bli så här? Hur kan alla inblandade  sticka huvet i sanden? Och, framför allt, fortsätta att försvara en så sjuk sak? Hur får man till det inne i sitt huvud? Lyckas man lura även sig själv?

Jag kan förstå hur det började. Universiteten ska konkurrera om toppforskare – och därmed möjlighet till banbrytande upptäckter och stora anslag. Macchiarini hade blivit berömd och eftertraktad på grund av sina lyckade försök att impregnera donerade strupar med mottagarens egna stamceller. Kroppen verkade inte stöta bort det nya organet, så man slapp problemet med livslång medicinering och nedsatt immmunförsvar. Återstod den ständiga bristen på donatarer.

Fortsätt läsa ”Konstgjord luftstrupe: Vad hände i huvena?   ”

<< Konstgjord luftstrupe 1 – för bra för att vara sant?
<< Konstgjord luftstrupe 2 – på kirurgens kyrkogård
I sista delen av Dokument inifrån: “Sanningens labyrint” visar det sig – som jag förutsåg i förra inlägget – svårt att få riktiga svar från någon av de ansvariga. 

GJORDE MAN VERKLIGEN INGA DJURFÖRSÖK?
Började man testa plaststrupar direkt på människor, utan att via djurförsök kollat om det över huvud taget kunde fungera? Det låter ju absurt, men så var det tydligen.

I intervjun svarar Macchiarini (intervjufrågorna inom parentes):

Allra först gjorde vi försök på råttor. Men de har inte publicerats än.
Det var på KI (Karolinska institutet).

(Men jag har varken hittat djurförsök eller tillstånd?)

Vart vill du komma?

(Du satte in syntetiska implantat på fyra patienter redan före råttförsöken. Det tycker jag verkar märkligt.)

Där tar du miste! Gå till labbet och titta i labbjournalen! Här eller i Ryssland! Hur vet du att vi inte gjorde djurförsök i Ryssland?

Fortsätt läsa ”Konstgjord luftstrupe – Sanningens labyrint  ”

<<Konstgjord luftstrupe 1 – för bra för att vara sant?

Häromdan såg vi del 2 av dokumentären om Paolo Macchiarini: “Varje kirurg har sin kyrkogård”. Del 1 ‘Stjärnkirurgen” skrev jag om förut.  Som vanligt försöker jag se båda sidor. Eftersom jag jobbat i högskolenära miljö känner jag till lite om anslagsrivalitet och prestige. Jag har även insett att forskningsområdet är viktigt, och att drivande, djärva människor behövs. Och om man ändå är döende kanske man väljer att testa en oprövad metod.

Men ju mer jag ser av den här dokumentärserien desto mindre begriper jag.

Fortsätt läsa ”Konstgjord luftstrupe – på kirurgens kyrkogård”

För något år sen tänkte jag skriva om lyckliga slut, som kanske inte är så lyckliga ändå. Ett exempel var den odlade luftstrupen, som i ett slag skulle lösa problemen med både avstötning och brist på organ.

Eller var det för bra för att vara sant? Frågetecken började dyka upp.

Nu i januari 2016 blev historien om kirurgen Paolo Macchiarini plötsligt högaktuell: Först läser jag en fantastisk sol-och-vårhistora, kryddad med lite CV-förfalskning. Några dagar senare råkar det vara dags för SVTs reportageserie om honom: “Experimententen”.

Ibland (ofta?) är livet underbarare än dikten. 😊

Fortsätt läsa ”Konstgjord luftstrupe – för bra för att vara sant. Eller?”