Av en som är vilse i verkligheten. Och glad för det.
”Utan tvivel är man inte klok”, som Tage Danielsson sa.
När jag väntade mitt andra barn blev jag ombedd att vara studieobjekt på femåriga storasysters dagis. En härlig stund, hela magen full med varma barnhänder som ville känna om bebisen sparkade. 🙂 När jag berättade om detta för en annan mamma såg jag hur hon bleknade: “Oj, nu kommer väl mina fllckor att fråga om hur barn blir till.”
Råkade se en artikel om den dyraste lägenhet som nånsin sålts i Stockholm. För 104,5 miljoner hade någon köpt 418 kvadratmeter på översta våningsplanet i det högsta av de fyra tornen i nyproducerade ”Continental Apartments”.
Jag hittar hemsidan och hamnar – förstås – i en reklamfilm av det slag jag kallade ”hästar i dimma” (och avskydde!) när jag jobbade med hemsida. Texten är givetvis på engelska, vi är ju i Stockholm, med alla våra ”Malls” och deras ”Unexpected Shopping”… De här lägenheterna erbjuder alltså:
A place that no one has ever experienced
(Jag upprepar: det handlar alltså om lägenheter. I Stockholm.)
När jag visade upp min förstfödda på jobbet sa någon vänligt: “Så söt! Det syns att pappan inte är svensk.” Jag tittade på min dotters tjocka, kolsvarta hår (precis som mitt som nyfödd), hennes mörka ögon (senare ljusnande) och hennes gyllenbruna kind (gulsot). Det enda min arbetskamrat visste om barnafadern var att han inte var svensk – inte att han var lika blond och blåögd som jag…
Nyligen lyssnade jag på ett dokumentärprogram om förra årets mörkhyade lucia i SVT och den storm av näthat som utbröt, främst förstås på Avpixlat, med över 4000(!) kommentarer.
Fortsätt läsa ”Vem är “som jag” – och vem kan hota mitt “jag”?”
Efter en period med fruktansvärd hosta och försök att sitt-sova vaknade jag en natt av att jag redan var på väg upp ur sängen för att försöka andas. Utan ens ha förvarnats av ett hostanfall åstadkom jag bara ett ömkligt pipande när jag försökte. Jag tänkte snabbt: ”Jag väcker min man!” och lika snabbt: ”Fast – vad kan han göra?”
På morronen svarade han på den frågan: ”Jag hade förstås tagit en kniv och snittat upp luftstrupen. Man har väl tittat på TV!”
Man kan skratta fast man hostar, om nån undrar. 😊
Egentligen är vi ”sjukskrivna” i det här hushållet, hostande och – delvis – febrande. Jag är den som INTE har feber, även om maken insinuerar det efter att jag sett en barfota man endast iklädd shorts och stort svart skägg utanför vårt köksfönster. Men han VAR där, fast han hann smita runt hörnet innan nån annan såg honom…
Jag fortsätter ändå min trendspaning om lokaltidningens kontaktannonser – på begäran! Jo faktiskt! En kommentator uttryckte visst intresse. Så hämta popcornen, det är dags nu! 🙂
I nya numret av lokaltidningen hittar jag under ”Män söker kvinnor” 14 av förra veckans annonser och fyra nya, endast en av alla (möjligen identiska) 49-åringar återstår alltså. Ingen av de nya söker rund eller äldre kvinna, däremot undanber sig en svar från vad han kallar ”jeansperson”. Kan det vara så att de som kör pappersannons är lite mer… ja, konservativa?
I programmet “Absolut svensk” tyckte jag särskilt om programledarens sätt att ifrågsätta sig själv och försöka förstå även dem som tänker annorlunda än han själv. Är de rasister? Eller okunniga? Eller vad?
Tänk om “PK-ståndpunkter” med nolltolerans riskerar att driva otrygga människor i armarna på de riktiga rasisterna? Där erbjuds de ju en enkel lösning: “Väck med alla “icke-svenskar!” – då löser sig alla våra problem som genom ett trollslag, från bostadsbrist till terrorism. Och så slipper man ju “vara så jävla rädd för att säga fel hela tiden” som någon sa.
Bara en tanke.
Den holländska humorgruppen Pranksters gick ut på stan och läste upp ett urval religiösa verser för att se hur folk reagerade.
De påstod att de läste ur Koranen, men det var inte riktigt sant…
Se hur det gick:
Facit: Texterna var ur Bibelns Gamla Testamente.
I dessa dagar lägger oron en våt höstgrå filt över mina tankar. Därför tänkte jag här försöka reda ut mitt grunnande skriftligt (som jag brukar). Så att jag sen ska kunna skriva om något HELT annat och gladare. 🙂
Jag skulle vara en usel politiker. Om något intresserar mig läser jag in mig, jämför fakta och kollar källor. Sen smälter jag detta, blandar det med egna erfarenheter och tankar, drar slutsatser och bildar mig en uppfattning. Därefter glömmer jag raskt de fakta jag utgick ifrån och fungerar alltså inte alls i en diskussion, där man självklart förväntas kunna redogöra för just det. När det gäller något jag bryr mig om blir jag dessutom väldigt känslosam, vilket inte funkar särskilt bra i diskussioner. Och jag tänker privatekonomiskt, är exempelvis oförmögen att begripa hur landets ekonomi kan vara ansträngd samtidigt som julhandeln som vanligt verkar slå rekord.
Så politik ska jag inte ägna mig åt. Men oroar mig, det gör jag.
Detta har hänt: I dessa terrortider fick Säpo ”konkret underrättelseinformation” om att en namngiven man planerade terrorattentat i Sverige, troligen tillsammans med flera andra. Informationen bedömdes som så oroväckande att man måste agera snabbt. En terroristmisstänkt togs in, förhördes och släpptes efter att ha blivit friad från alla misstankar.
Så långt låter det ju som om systemet fungerar. Men när jag tittar närmare uppstår allt flera frågetecken.
Säpos utgångsmaterial bestod av hemligstämplad information plus ett namn och en (suddig) bild. Man visste inte om personen fanns i Sverige eller var på väg hit.
Om jag vore amatördetektiv skulle jag spontant ha börjat med att kolla om det möjligen fanns information på nätet om det namnet. Det fanns det.
Jag läser krönikan “Dårars handlingar kan inte göra andra medskyldiga” – och det måste man ju hålla med om. Men det krönikören reagerar mot är frågan: ”Varför går inte alla världens muslimer ut och tar avstånd och bekämpar terrorister?” Om det skriver han: Det är ett extremt kränkande krav. På samma sätt som att jag vet att invånare i Trollhättan skulle bli kränkta om vi krävde fördömanden från dem för vad en lokal terrorist, psykopat eller mördare gör.
Och DÄR tappar han mig. I frågan han citerar hittar jag inget krav på en ursäkt. Och om jag bodde i Trollhättan känner jag inte något motstånd mot att gå ut och säga/bekräfta: “Som kristen trollhättebo tar jag avstånd från detta dåd och vill försäkra att denne man INTE är representativ för vare sig kristendom eller Trollhättan!” Om nu någon skulle ha trott det. Exempelvis muslimer kan väl tänkas oroa sig.
Fortsätt läsa ”Är jag korkad som har så svårt att förstå “kränkt”?”
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.