10 juni åkte vi till koncentrationslägret Sachsenhausen utanför Berlin, prototypen för alla kommande läger. Det visade sig att även efterkrigshistorien var intressant.
Sachsenhausen (Oranienburg) når man med S-bahn eller Regionalbahn (RE, RB) plus buss.
Vid stationen Oranienburg fanns en bild från 40-talet och berättelsen om hur lokalbefolkningen fått höra att fångarna som kom med tåget på väg till lägret hade dödat ett antal tyskar. Män, kvinnor och barn samlades därför och kastade både glåpord och stenar på fångarna. Hemkommen försökte jag hitta mera information om detta, men misslyckades.
Turistinfo: Viss förvirring uppstod vid busshållplatsen där den elektroniska tavlan hänvisade till en buss som gick åt andra hållet(?) På vår bästa tyska frågade vi ett par – som visade sig vara danskar… och just stod och grunnade över samma sak. Men busschauffören visste att vi skulle åt andra hållet. Vår busshållplats hette Gedenkstätte (minnesplats) – kanske inte helt självklart för utländska turister som ska till Sachsenhausens koncentrationsläger… men från bussfönstret såg man vägskyltar mot Sachsenhausen Museum.
Inträdet var gratis. Vi upptäckte så småningom att baracker och utställningar var stängda på måndagar, vilket inte framgått tidigare … men själva området var öppet och det räckte för oss. Vi strövade omkring utan att bry oss om att ens hyra audioguide.
Skulpturengarten ”Gedenkzeichen”:
Skuggade av tallar hittade låg ett antal minnesstenar. Läste senare att detta var en plats där föreningar och privatpersoner kunde upprätta minnesmärken efter fångar. De flesta stenarna var resta av organisationer till minne av kända personer eller grupperingar. Men jag minns särskilt en privat: till minne av en mamma som spärrats in på grund av sin kärlek till en fransk tvångsarbetare.
Minnesskylt vid Sachsenhausens galgplats. Alla fångar tvingades att närvara vid hängningarna.
Skotestbana
Nazisterna förstod sig alltid på att välorganiserat dra nytta av sina fångar. Ett exempel här var det så kallade ”Schuhläuferkommando”, där fångarna testade hur olika konstmaterial fungerade som sulor i tyska arméns stövlar. Under ledning av en tjänsteman från Reichswirtschaftsministerium fick de med full packning i dagar marschera runt en bana med olika underlag.
Avrättningsplatsen
Ryska lägret 1945 – 50 ”Das Sowjetische Speziallager Sachsenhausen Nr. 7/ Nr. 1″
1945 – 50 låg ett av den sovjetiska säkerhetstjänstens specialläger i Sachsenhausen. Under den tiden satt mer än 60 000 personer inspärrade, minst 12 000 avled p g a utmattning, sjukdom, hunger , dåliga livsförhållanden i lägret. Till skillnad från sovetiska GULAGs var detta inget arbetsläger, inte heller verkar syftet ha varit att avliva fångarna.
Här internerades mindre betydande nazifunktionärer, och de som av sovjetiska militärtribunalen dömts främst för brott mot ockupationsregimen.
När lägret stängdes deporterades sovjetmedborgarna till sovjetiska läger, övriga till fångläger i DDR. Endast en liten del frigavs.
På en dörr hittade vi en blomma och inplastat meddelande som inte hade hängt där länge. Dottern hade angivit sitt namn och adress. Meddelandet innehöll bild på hennes far, dömd till 10 år 15 augusti 47, död 15 november 47, rehabiliterad 20 december 99.
Fakta om Sachsenhausen ”KZ der Reichshauptstadt”
Sachsenhausen var det första specialritade koncentrationsläger som uppfördes efter att Heinrich Himmler blivit ”Reichsführer SS”.
Det var prototypen för alla kommande läger och noggrant utformat som det perfekta lägret: modernt, välfungerande och lätt att utöka vid behov. Läget nära huvudstaden gjorde det dessutom lämpligt som utbildningsläger för SS. 1938 flyttades även den SS-myndighet som hade ansvaret för alla koncentrationslägren från Berlin till Oranienburg, nära Sachsenhausen.
Till skillnad från exempelvis Auschwitz och Treblinka var detta egentligen inget ”utrotningsläger”, utan ett ”koncentrations- och arbetsläger”. Ändå dog tiotusentals fångar, inte bara av hunger, sjukdomar, medicinska experiment, tvångsarbete och misshandel, utan även i förintelseaktioner, som småningom effektiviserades: 1941 dödades minst 12 000 ryska krigsfångar när SS testade gasvagnar och avrättning genom nackskott. 1942 inrättade man en gaskammare, ett exekutionsrum och krematorier i lägret.
I slutet av april 1945 när lägret skulle evakueras dog ytterligare tusentals. Redan i lägret avrättades farliga och marschodugliga fångar, resten dog under dödsmarscherna, utmattade eller skjutna.
1945 hade 220 000 passerat genom koncentrationslägret och mer än 30.000 omkommit, varav flertalet sovjetiska krigsfångar. Många av de vid krigsslutet överlevande dog under de följande åren.
Efter kriget hade lägret olika funktioner.
- Das Sowjetische Speziallager Sachsenhausen (sovjetiskt specialläger) Nr. 7/ Nr. 1 (1945-1950)
1945-50 användes lägret av den sovjetiska ockupationsmakten i befintligt skick. I början var fångarna främst nazister, senare var de flesta personer som anklagats för brott mot de sovjetiska ockupationsmyndigheterna. Det finns uppgifter om cirka 60 000 fångar, varav ca 12 000 dog, av svält eller misshandel. När lägret stängdes 1950 flyttades många av fångarna till Gulag. - Nationale Mahn- und Gedenkstätte Sachsenhausen (Minnesmärke) 1961 – 1990
- Gedenkstätte und Museum Sachsenhausen (Minnesmärke och museum) seit 1993
Redan 1961 gjorde Sovjet alltså om lägret till ett minnesmärke över Nazi-Tysklands förtryck. Alltså efter att man själv använt det som fångläger ett antal år…
Ytterligare ett historiskt lager: Än idag (2013) använder den tyska polisen träningsanläggningen bredvid lägret, som under Nazi-Tyskland användes av SS och Gestapo.
Mera information (på engelska och tyska): www.stiftung-bg.de.
Så tänker jag... 🐾 