Nu kan jag sitta bakåtlutad och bara kolla och tycka, behöver inte anpassa mig på minsta sätt. 🙂
Jag roar mig med att ta bort ljudet vid det jag tycker är trööökiga programinslag på TV – matlagning, samtal med prettovarning, etc. Då blev det ännu tydligare: Vi har ockuperats av wannabe barnprogramledare. (Och då pratar jag inte ens om alla lekprogram jag kryssar förbi…). Vuxna människor med viftande armar, spretande fingrar och oerhört rörliga ögonbryn lägger huvet på sned, fnittrar och flirtar. Tänderna riskerar att bli uttorkade av alla bländande leenden.
Jag sitter och funderar på om de över huvud taget skulle kunna prata utifall att man höll fast armarna? Det verkar vara nån sorts samvariation där. (Fanns det inte en gång i världen gådockor som vred på huvudet samtidigt med benen?) En del ser ut som animerade Robert i Boxer-reklamen. Kanske några program/kanaler har inbyggt antirynkfilter på sina kameror. Mig gör det alltid lite nervös när ansikten inte veckar sig på det sätt jag är van vid. (Särskilt när de rör sig så MYCKET! 😉
Konstiga problem har man också. Jag sätter på ljudet när man ska prata nätetikett – vore ju bra om man propagerade för hyfsat beteende. Sa tanten ampert (fint tantord!) Men det verkar handla om hur PINSAMT det är om man råkar “lajka” nån man inte är “vän” med. ??? Innebär det att det vore jättefel om jag säger att nån har snygg tröja, trots att vi inte är registrerade vänner?
Inte vet jag – gammal som jag är…
Men jag vet att en tittare från forntiden (dvs sextiotalet…) skulle tro att människan var krasslig, eller att man kanske bort dra ner på amfetaminet inför sändningen…

Allvarligare är det när en del av dessa storvuxna barn i sin fartblindhet av bara farten(?) råkar sälja ut sina barn. Jag skrev nyligen om det käcka klippet om sex och amning. Det verkar ha uppnått önskad(?) uppmärksamhet och många (inte alla, guschelov!) gör tummen upp.
Fast inte jag då, gammal som jag är…
Nu har det blivit så vanligt att föräldrar lägger ut foton av sina barn på nätet att bland annat barnombudsmannen reagerar. Enligt vad barnen berättat för Kamratposten gör en del (fartblinda?) föräldrar tydligen så även när barnen protesterar: Föräldrar bryter mot Barnkonventionen i sociala medier.
Cirka 28 procent av föräldrarna lägger regelbundet upp bilder på sina barn på sociala medier, utan att fråga barnen. Bara 10 procent tycker det är olämpligt. Det visar en undersökning i nya numret av Kamratposten där 1 500 läsare svarat på frågor. Barnombudsmannen Fredrik Malmberg är kritisk.
– Det står i Barnkonventionen att alla barn har rätt till ett privatliv.
Och om barnen protesterat blir det svårt att skylla på obetänksamhet. Jag har ju skrivit om det tidigare och minns hur Jan Myrdal i sin barndomskildring beskrev hur illa till mods han blev när han hörde sin mors raspande penna. (Det var så länge sen att man skrev med penna eller skrivmaskin!) Hon antecknade hans lek, så han tystnade. Så känsligt kan det vara för ett barn.
Detta fastnade säkert speciellt lätt i mitt minne eftersom jag själv antecknade vad mina barn sa när de var små… Så jag kollade med dem att det var OK. (Dessutom var det givetvis inte offentligt utlagt på nätet, med bild o allt.) Men så gör inte de fartblinda föräldrarna nuförtiden.
Mitt i allt gnäll ska man veta att jag är en jättebarnslig människa som skrattar och fnissar många gånger per dag – gärna åt opassande skämt. Fast det alltför opassande gör jag i det privata rum jag fortfarande har – gammal som jag är. Och jag gråter också ganska ofta, och är allvarlig, eller jättearg – alltihop med tillhörande rödnäsa och rynkor. Ostajlat.
Därför längtar jag INTE tillbaks till gamla tider, där man knappt våga yttra sig, ifrågasätta eller tilltala chefer eller andra ”högre stående” med “du” – man fick knappt tilltala dem alls…
Kanske jag levde och verkade i rättan tid, precis mellan det högtidligt korrekta och det eviga barnprogrammet… Och kollade med barnen på “Fem myror är fler än fyra elefanter”. De var jättebarnsliga, men verkade VARA det, inte fejka (ungefär som jag själv, alltså ;).
Men för all del, jag kan ha fel… Gammal som jag är 😉
Och här hamnade jag längs ”memory lane” och inser att det är många bokstavssånger som jag har glömt. (Jag hann till och med K innan jag behövde en paus 🙂 )
Om att lägga upp bilder på sina barn – jag gör det en sällan gång men i en diskret vinkel i så fall och aldrig utan att fråga. Jag tycker inte det är ok att leva ett socialt medialt liv med sina barn i huvudrollen. Barn måste få välja själva. Tänkvärt det du skrev om Myrdal.
GillaGilla
Ja, det är just aningslösheten jag reagerar mot när det gäller att ”hänga ut” barnen. Gör man som du beskriver, har man tänkt till, o att fråga måste vara en självklarhet. För barn är ju, precis som vuxna, olika och måste få bestämma själva – precis som du skriver.
Jag läste även ”Felicia försvann” (av Anna Wahlgrens dotter) och mailväxlade med henne… Och båda exemplen är ju från tiden före nätet, man kan bara fundera vilka reaktionerna kommer att bli framöver…
Har inte tittat igenom hela klippet, men ska göra det. 🙂
GillaGilla
Hej på dig!
För att inte snacka om de där skönhetstävlingarna för barn i USA. Mammorna sminkar och klär barnen i utmanande kläder och låter dom posera. Hur tänker dom mammorna? jag tror att de genom flickorna vill förverkliga sig själv.
Fem myror är fler än fyra elefanter var både roligt och pedagogiskt.
Gammal och gammal, jag är 62 och gammal till utseendet men definitivt inte inombords. Och tänk om jag haft en tidsmaskin, åkt tillbaka 30 år och få känna samma visdom som i dagens läge,
Ha det gott!
/Leva-Kerstin
http://www.steeperz.com
GillaGilla
Skönhetstävlingarna är riktigt läbbiga, påminner om pedofili o ”grooming”. Hörde just om en medelålders man som (under ungt alias) lurat småtjejer att klä av sig på nätet. De yngsta var 8 år. Vi har en kokett 8-åring i omgivningen – och en annars okänd aggression bubblar upp inom mig GRRR… 👿
GillaGilla
Jag hörde också det. Går helt enkelt inte att ta in.
GillaGilla