Vi har tillbringat morronen med att titta på ”Kung Fury”(!) (Inte så illa som det låter, den är bara halvtimmeslång. Men ändå!)

OK, jag kan ju bli lite galen i galna grejer – men nu lyckades jag även frälsa maken. 🙂 Möjligen spelade filmens härliga 80-talsdatorer in. Men framför allt var det humorn vi älskade. Filmen driver (kärleksfullt och smart) med 80-talets filmklichéer. Nedan trailern som drog in pengarna.

För den som (till skillnad från mig) brukar se actionfilmer måste det bli svårt framöver. Som när man lyssnat på ett  riktigt bra avsnitt av Gomorron Sveriges Public Service. Och så kommer de riktiga nyheterna, men man fortsätter att skratta en stund av bara farten…

Men den häftigaste storyn är den om hur filmen blev till. En riktig Internet-saga. 

Filmhandlingen i korthet: Efter att ha räddat söt vit hundvalp från mordisk spelautomat  reser hjälten med hjälp av världens bäste hackare – och åttiotalets datorer –  tillbaka i tiden för att stoppa Hitler. Men hamnar istället i vikingatiden med dess farliga laserdinosaurier. Där får han  hjälp av krigarkvinnor med kpist – och asaguden Tor.

I biroller dyker Magnus Betnér och Björn Gustafsson upp. Och David Hasselhoff (bl a som bildator).

Ja, ni hör själva… Jag är ganska säker på att jag INTE ingår i målgruppen. Men det funkar i alla fall.

På filmens hemsida finns en instruktionsfilm hur man tidsreser, så det är bara att leta fram sin Commodore 64. 🙂  Man kan vinna en tävling också.

Vilken story! Framgångssagan bakom filmen, menar jag.

David Sandberg, 28 år, slutade sitt jobb och satsade de 5000 dollar han hade på ett galet filmprojekt med sig själv i huvudrollen. Han filmade hemma i Umeå och fick hjälp av familj och vänner. När pengarna tog slut sålde han soffa och TV för att kunna fortsätta. (Vad hade en orolig förälder tänkt och känt då?) I början gjorde han även effekterna själv, men småningom blev det för mycket jobb.

Efter två år, när pengarna var helt slut, hade han i alla fall fått ihop en trailer som han laddade upp på Youtube. Där bad han om bidrag för att kunna färdigställa filmen. Det mesta var redan inspelat, men det krävdes mycket efterarbete. Bland annat på grund av pengabrist hade man tvingats ta till kreativa lösningar och jobbat mycket med “green screens” och då måste bakgrunder etc läggas in i efterhand.

Filmen är i själva verket till största delen inspelad i det kontor som man ser i Youtubefilmen nedan, trots att den utspelar sig i åttiotalets Miami. Det finns ju inga Miami-lika exteriörer kring Umeå..

När man exempelvis bara hade råd med EN amerikansk polisuniform filmade man en polis i taget och klippte ihop…

Ett år senare hade människor jorden runt donerat över 5,5 miljoner kronor genom så kallad crowdfunding (eller gräsrotsfinansiering) via Kickstarter. Vissa av gräsrotsfinansiärerna betalade 600 dollar för att få vara statister i filmen (en talroll var dyrare), plus resa och boende i Umeå. Många bodde hos David Sandbergs mormor. En del sägs ha blivit kvar.

Fansen kunde följa utvecklingen bland annat på Instagram, och David Sandberg och kompis rappade lite också, när man lika höll på. (På svenska, textat på engelska.)

Förutom de gröna greenscreens-kallingarna gillar jag särskilt killen som står och rycker i hjältens pannbandstampar hela tiden, så att de ska fladdra. Var det billigare än en fläkt? Ja, åtminstone om han betalade för att få medverka…

Och hur togs filmen emot? Översvallande är väl ordet.

Exempelvis Peter Debruge, skriver i Variety att ”projektet är det bästa från årets Cannes-festival” och att ”världen inte kommer att vara densamma efter premiären”: “10 Reasons ‘Kung Fury’ Was the Most Awesome Project in Cannes”.

Det kan väl duga. För ett hemmabygge från Ume. Och nu bär det av till Hollywood för att göra långfilm.

Det var därför jag ville hinna skriva om det. Före hollywoodiseringen, när det fortfarande är en riktig Internet-saga. 😉