Tillbaka i stugan återhämtar vi oss. Grundligt. Sitter på balkongen och fotograferar vackertvädersmoln.

På kvällen fotograferar jag de vackra solnedgångsmolnen.

Dessemellan kollar vi skatan. Minns ni byggaren av världens fulaste(?) skatbo? (Se bild.)

Det hänger kvar, trots alla stormvindar, och nu är flygtrafiken väldigt livlig dit. Vi har inte sett några ungar, men antar att de klänger sig fast där inne bland kvistarna, de stackars små liven.

På morronen laddar skatan upp inför dagens arbete med en liten spatsergång längs vårt balkongräcke.

Blänger missnöjt på oss genom balkongdörren: 😒

Vad vill ni här, egentligen?
Trodde vi skulle slippa er framöver!

Tyvärr ingår det tydligen i morronproceduren att bajsa in sitt revir…

Jag samlar bildbevis.

Och gör en liten utvärdering av resan.

Planen var att göra en rundresa med midsommar i Brüssel som det enda inbokade. Att utnyttja hotellens WiFi varje kväll för att boka in nästa övernattning på booking.com. Och smälta dagens intryck genom att skriva ner dem på den lilla surfplattan.

Skriva gick ju bra, men hur jag skulle trixa in bilderna på surfplattan har jag först nu lärt mig. Därav fördröjningen.

Boendet fungerade alldeles utmärkt. På booking.com valde vi WiFi-försedda övernattningar inom det område vi ville åka till nästa dag. Enkelt att snabbt kolla tillgänglighet och priser, boka och få bekräftelse.

Till och med det dubbelbokade blev en succé, tack vare det tillmötesgående värdparet.  👌  (Om vi haft egen uppkoppling hade vi fått tips om närliggande alternativ vid ev dubbelbokning. )

Vi begriper inte hur de boenden vi på det sättet hittade ofta hade så mycket lägre pris än övriga. Hittade inget att klaga på.

Däremot var det oväntat svårt att betala med kort – även där det uppgavs att man tog Mastercard (som vi har).

På det första tyska hotellet fick vi åka till nästa ort för att hitta en bankomat när vi skulle betala. Där gav den generade innehavaren oss rabatt – för vårt besvär – och sa att de hade träffat  ett avtal, som dock inte hunnit träda i kraft än. När jag bläddrade i plånboken såg hon mitt Coop-kort skymta och erbjöd sig att ta det – kanske skulle ha testat? 😉 Tydligen var det likt något annat kort, som skulle ha fungerat.

På restaurangen i Köln hade man tidigare kunnat betala med kort, men sen hade chefen enligt den pratsamma servitrisen kollat ekonomin och sagt: “Bin ick bekloppt?” (”Är jag knäpp?”) – som betalar för ingenting. För att slippa avgiften accepterade han inte längre kort. Men där fanns ju bankomater, även om de tog bra betalt sina kontanter…

I Moseldalen fanns det skyltat att man tog Mastercard, men “der Chef” sa att man bara accepterade “vanliga bankkort”.

Vad är det? Banken ger mig ett kort, och det tar jag emot. Vet inte mer än så…

Men sammanfattningsvis fungerade allt bra. (Skitbilderna är alltså skatans, inte resans…) Hade vi haft lokalsinne och väl fungerande kartor i mobilen hade det varit perfekt.

Det första är ju svårt att åtgärda. Utom genom att inte resa runt, utan hellre göra utflykter från en fast punkt. Som vi gjorde i Berlin, dit vi faktiskt tänker oss igen.

Och bra kartor i mobilen kollar vi nu in. Gratis, förstås! 🙂

TILLÄGG: Älskade Snobben har full förståelse för oss med risigt lokalsinne: