Jag läser om skolattacken i Trollhättan och att en hyllande Facebookgrupp bildats. De mer civiliserade påhejarna på nätet säger ungefär: “Ja, så går det när vi svenskar känner oss undanträngda. Det kommer att fortsätta!”
Man påstår sig alltså representera MIG. För jag är ju svensk. Ska jag behöva skämmas för det? Nä, det vägrar jag. Istället funderar jag på hur det kan bli så här.
Nyligen hörde jag en krönikör berätta om ett hatinlägg med bild av henne som vanställt lik, vilket helt begripligt särskilt upprörde hennes barn. Hon fick kontakt med personen som skrivit och som, vid närmare eftertanke, var chockad över sig själv: “Jag förstår inte hur jag tänkte. Då tyckte jag att det var roligt, men det är det ju inte alls.”
Men det märkte personen först vid närmare eftertanke.
Just den här händelsen slutade bra och jag har läst om flera liknande fall av tillnyktring. Men det kan också sluta med ond bråd död. Som i Trollhättan.
“Det är ju bara på nätet” säger man. Och verkar mena att då kan man vräka ur sig precis vad man vill, utan eftertanke. Det är egentligen märkligt redan för att den skriftliga formen ger tid till eftertanke på ett annat sätt än den muntliga. Själv skriver jag mycket mera genomtänkt än det blir när jag bara babblar loss. Men babblar loss gör jag ju bara bland vänner, som känner mig och (förhoppningsvis) förstår hur jag menar, även om jag någon enstaka(?) gång skulle ha lite otur när jag tänker.
Här blir det på något sätt tvärtom: Man “babblar loss” utan eftertanke – och sprider det för hela världen att läsa. OK, om det bara är korkat, men man gör så även när det innehåller angrepp på andra.
Som om den/de utsatta inte var människor. Som om det hela var ett rollspel.
Hur kan man tro det?
Kanske för att man upplever att man är bland likasinnade, som hejar på och uppmuntrar en till att gå längre och längre. Känns mobbningssituationen igen? Fast nu i global skala.
Det verkar ju konstigt: Med all den information som översköljer oss från alla håll har vi faktiskt unika möjligheter att med hjälp av källkritik bilda oss en väl underbyggd uppfattning. Men vi har förstås också möjlighet att alltid hitta sådant som stödjer den uppfattning vi redan har (hur udda den än är), och konsekvent sortera bort alla andra.
Varje människa har sin egen sanning, som aldrig helt överensstämmer med en annans. Om vuxna syskon jämför sina barndomar blir det tydligt. Så har det alltid varit.
Men numera har vi nya möjligheter att forma en alldeles egen världsbild, och leva i den. Virtuella sekter kan bildas, där all information som inte styrker den egna uppfattningen kategoriskt avvisas. Man ser konspirationer och uppfattar den egna gruppen som de enda som ser Sanningen med stort S. Då blir omgivningen hotfull: Är du inte med mig är du emot mig – en del av en konspiration, eller naiv, oupplyst, lurad.
Om man bara uppehåller sig bland likasinnade – eller dem man uppfattar som likasinnade – blir det förstås allt lättare att tro att man utgör en majoritet. Och alltså kan uttala sig för “oss svenskar”.
Jag kan förstå hur lockande det här kan vara. Speciellt för den som inte har lyckats ta så stor plats i den yttre verkligheten, den som vi alla delar.
Breivik var kommendör och tempelriddare i sin värld, vad mannen bakom skolattacken i Trollhättan var i sin vet jag inte, bara att han bar en dräkt påminnande om ondskans främste hantlangare Darth Vader i Star Wars, med svärd och allt. Och i Facebookgruppen lär han beskrivas som ”Sveriges försvarare” och ”korstågsriddare”.
Gemensamt för dem var att de utklädda lurade sig nära och kallblodigt dödade obeväpnade, försvarslösa barn och ungdomar, som trodde de var i en trygg miljö.
Hur kan man rättfärdiga något sånt? Det är det fullständigt obegripliga. Hur går det ihop med hjältebilden? Att man inte ens vågar sig på vuxna? Säga vad man vill om Darth Vader, men inte gav han sig på barn. Det gjorde inte riddarna heller.
Alltihop känns som ett rollspel. Men ett som kan döda barn och ungdomar.
Så tänker jag... 🐾 
Jag läste inne på Fb sidan och mådde illa. Vad är det som händer med folk? När försvann förmågan att tänka? Det skrämmer mig för det känns som en sjukdom som sprider sig och som saknar vaccinationsprogram
GillaGilla
Precis så känner jag också, orkade inte ens kolla FB-sidan.
Det enda hoppfulla är att på senare tid flera röster hörs från andra ”vanliga svenskar”. Den hårda kärnan når man väl aldrig, men kanske de ”nyfrälsta” kan tänka till.
(Såg att t o m SDare reagerade mot att man lagt ut adresser till ev flyktingboenden…)
GillaGilla
Då finns det lite hopp ändå.
GillaGillad av 1 person
Man blir bara så sorgsen. När vi skulle ha så mycket att ge varann och få av varann. Människan är en besvärlig varelse.
GillaGilla
Visst är det så. Vi får hjälpas åt att hålla hoppet levande.
GillaGilla
Har inte läst detta på fejan, men blir upprörd av det du berättar. Ibland har jag sett på fejan att folk jag känner har delat inlägg, som får mina nackhår att resa sig, för att jag klart och tydligt ser det rasistiska budskapet i texten de delat. Kollar dess ursprung. Mycket riktigt kommer det från Avpixlat. Där och på liknande sidor publiceras så mycket inlägg och kommentarer med rasistiska budskap så jag blir mörkrädd.
Jag tror inte det är SD-ledamöter som bränner flyktingförläggningar. Men deras politik underblåser sådana där ”tokinlägg” på avpixlat som i sin tur kan sporra tokar som t ex gärningsmannen i Trollhättan eller de som bränner ner flyktingförläggningar.
Avskyvärt är det!
GillaGilla
Ja, det skrämmande är just att så många oreflekterat verkar gå på och sprida budskap som de egentligen inte instämmer i – om de tänker efter o är källkritiska.
O knäppgökarna uppfattar att de har ett enormt ”folkligt” stöd, och kan balla ur totalt.
Det är både farligt och läskigt.
GillaGillad av 1 person
Man vill tro att detta är ett helt nytt fenomen, men så fick jag höra om skottdramat i Kungälv https://sv.wikipedia.org/wiki/Skottdramat_i_Kung%C3%A4lv 1961 – året innan jag föddes. Gärningsmannen greps levande och hävdade själv att han varit påverkad av alkohol och av att ha sett på ishockey på tv, samt westernfilmer som Bröderna Cartwright.
I USA var det Bath School-massakern som krävt flest liv. https://sv.wikipedia.org/wiki/Bath_School-massakern
Detta var 1927!
Jag läste en amerikansk artikel som jag tyvärr inte kan hitta nu, som analyserade skolskjutningar enligt en viss sociologisk modell där man antog att olika individer har olika nivåer där de blir triggade att agera våldsamt. Du har någon som har väldigt lätt att gå från tanke till handling, sedan någon som går igång när de ser att den första personen agerar våldsamt, och sedan den tredje personen som fortsätter i deras spår tills vi har en stor ilsken mobb, om inte människor har kraften att våga vägra haka på. Det sades också att av de amerikanska skolskjutningarna författaren tittat på så fanns det ingen entydig gemensam nämnare mellan förövarna (utom att de var unga män – här är det inte varannan damernas!). De kunde komma från trasiga familjer eller stabila medelklasshem, de kunde vara mobbade eller klara sig bra i skolan, om de hade en psykiatrisk diagnos så var det inte nödvändigtvis samma diagnos. Det känns obehagligt svårt att vaska fram dem som verkligen är farliga, för den stora majoriteten som lyssnar på black metal eller hänger på flashback är inte våldsamma, men hur ska man veta?
GillaGilla
Tack för intressant läsning. Ja, det värsta är ju just att det verkar omöjligt att se något mönster – och därmed förstå och ev förutse. När jag läser beskrivningar av förövarna kan de stämma de in på människor i min nära omgivning. Ibland t o m på mig själv… 😦
GillaGilla