I juni 2014 läste jag in mig på Assangefallet, eftersom det förbryllade mig. När jag läst  förhörsprotokoll m m blev jag om möjligt ännu mer förbryllad och försökte (förgäves) reda ut det i skrift: “Kan det här verkligen vara våldtäkt?”.

Sen hade jag inte tänkt skriva mer om detta, bland annat för att jag inser risken att hamna i väldigt tveksamt sällskap, bland dem som accepterar våldtäkt (inte jag!) och dyrkar Assange (inte jag!).

Men när det nu kommer en rapport som SVT sammanfattar:  “FN-gruppens rapport: Sverige måste släppa fallet Assange” måste jag instämma: Ja, varför i all världen gör man inte det? Varför lägger man inte ner det? Som den första åklagaren gjorde?

Dessutom: Vad händer med Sveriges internationella anseende (om nu nåt finns kvar…) om vi skiter i yttranden från FN? Alltså sånt vi kräver att alla andra länder ska rätta sig efter? Jag är så gammal att jag minns när Sverige var ”världens samvete” – det känns VÄLDIGT länge sen nu…

I morronprogrammet säger advokat Bodström i förbigående att såvitt han kan se “skulle detta inte ens räcka till något åtal”. Och då ska man veta att Bodström absolut anser att Assange ska till Sverige för förhör, han är dessutom delägare i advokatfirman som från början företrädde kvinnan (även om man inte nämner det i programmet). Så när HAN inte tror att det håller för åtal, vad håller man då på med? ❓

Åklagaren kan inte svara, för hon är inte med i programmet utan bortrest lagom tills rapporten skulle offentliggöras…

Detta har hänt (sammanfattning av vad jag skrev när jag läst förhören): S beundrade Assange, bjöd hem honom, betalade hans tågbiljett. På natten hade de sex ett antal gånger, hon köpte frukost åt honom, följde honom till tåget, köpte hans biljett. Dagen efter var hon besviken på sin idol och rädd att ha blivit med barn eller smittad, eftersom han vid ett tillfälle inte använt kondom.  I förhöret säger hon att hon inte sa något när hon märkte det, eftersom “hon kände att det var för sent”. Han var redan inne i henne och hon lät honom fortsätta.

Efteråt ville S att JA skulle låta testa sig, men han förhalade och ville inte bli tvingad. (Inom parentes tycker jag att han uppför sig som en groupie-bortskämd mansgris. Men om det vore straffbart skulle vi behöva många fängelser…) S anklagade aldrig Assange för våldtäkt, men när hon gick till polisen för råd om testningen och berättade om kondomen gjorde polisen en anmälan om våldtäkt och en om sexuellt ofredande. Några dagar senare beslöt chefsåklagaren att det inte förelåg någon misstanke om våldtäkt, däremot skulle möjligt ofredande utredas. (Anklagelsen om ofredande är numera preskriberad.)

Småningom återupptog en ny åklagare förundersökningen om våldtäkt.

Och där sitter vi nu, fem år senare. Assange vågar inte komma till Sverige för att bli förhörd, och den svenska åklagaren vägrar att förhöra honom någon annanstans än i Stockholm, Sverige.

Jag kan själv inte se någon anledning till att åklagaren år efter år vägrar att hålla förhör i London – som man gör i andra fall. Därför kan jag förstå om Assange misstänker dolda motiv, i hans fall att Sverige kan tänkas utlämna honom till USA för att dömas som grundare av Wikileaks. Det är inte så långsökt som det kanske låter:  Wikileaks visselblåsare Manning dömdes till 35 års fängelse.  Och Sverige har gjort kritiserade utlämningar förr: Utvisad svensk-egyptier svårt märkt av tortyr.

Men det jag framför allt är oförmögen att begripa är hur det beskrivna kan vara våldtäkt. Eftersom jag alltså misstänker att jag därmed riskerar att hamna i mycket tveksamt sällskap vill jag förtydliga:

Jag tycker det är en grundläggande mänsklig rättighet att bestämma över sin egen kropp. Kvinnor ska kunna klä sig sexigt, supa och flirta, ta hem män för att ha sex – och ångra sig, omedelbart eller senare. Det ska respekteras. Men om man inte vill måste man på något sätt säga/visa/markera det (om man inte är medvetslös eller stel av skräck).

Jag är stolt över att Sverige har kommit så långt att kvinnor inte är skyldiga att ha sex ens inom äktenskapet/relationen. Sen finns ju inbyggda knepigheter i hur man avgör om det rör sig om ett övergrepp när det inte är en överfallsvåldtäkt. Oftast finns inga vittnen, så ord står mot ord, kvinnan kan vara för förlamad av skräck för att protestera, man kanske tidigare lekt hårdhänt, en obekant man kan misstolka signalerna, etc.

Men det är ingen anledning att ge upp. När barnagan förbjöds var många tveksamma av liknande skäl: “Hur ska man kunna avgöra det? Det finns ju inga vittnen. Det är privat.” Men nu vet alla att det är fel att slå barn, även i enrum. På samma sätt måste detta ingå i det allmänna medvetandet, att man självklart och instinktivt i alla lägen känner in partnern. Vilket inom parentes är ett lyckat koncept för god sex överhuvudtaget.

Just därför känns det trist att bjuda på möjligheten att framställa Sveriges jämställdhetssträvanden som absurda. Svenska företrädare pratar som om Assange är fälld för våldtäkt när han inte ens är åtalad. Och inget har tillkommit sen den första åklagaren lade ner förundersökningen just för att det inte höll för åtal.

Det gör mig lessen i ögat när världen kan göra narr av oss  – och jag inget har att sätta emot. För jag förstår det inte heller. 😦

En mig närstående skrev om detta och hittade nedanstående exempel:
(Ur kommentarerna: ”in Sweden, every penetrated person can withdraw his/her consent to sex within 30 days – that is correct?”)